Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Det var samma kropp som sprang i lördags och i söndags – men känslan igår var en helt annan. Jag ser fram emot den här veckan för den innebär mycket löpning. Morgonjoggar och intervaller. Och helst någonstans ett långpass på 15 kilometer. Mitt längsta sedan dackefejden.
Imorse träffade jag Karin i arla morgonstund. Hej och hå vad det var grymt jobbigt att komma upp! Vi gjorde Kungsholms strand och Norr Mälarstrand i behagligt måndagsmak och konstaterade att det var kallt.
Jag önskar jag kunde göra om den här helgen. Jag vill inte ändra på något – den har varit så jäkla bra så jag vill göra allt igen!
Jag och Grabben gjorde helgavslut med en löparrunda samtidigt som solen gick ner. Kyligt men skönt. En timme gemensam tid efter att ha spenderat typ hela helgen på egna håll eller tillsammans med andra. Resten av kvällen ska jag ägna åt värdsliga ting. Som att badda mitt vårsolade ansikte med massa fukt, planera träning för nästa vecka och längta lite, lite efter nästa helg.
Det finns ingen hejd på bakandet och fixandet i köket just nu. Det är ju så roligt! Det är mycket roligare att baka Paleo style än att baka på LCHF-vis. Jag har provat båda. Paleo är mer superfoodigt – och det blir miljoners gånger godare. Jag är frälst på nytt – men just den känslan tänkte jag skriva mer om senare. Nu ska vi prata om muffins!
Det är en grej ni måste förstå. Jag älskar muffins! Och mjuka degiga kanelbullar. Det finns liksom inget som går upp mot känslan av ”sticky” kolhydrater i munnen. Den där konsistensen och smaken som muffins, kanelbullar, limpmackor och pannkakor har gemensamt. Det finns inget godare – och typ inget sämre – för min kropp. Därför blir jag så himla lyrisk när jag bakar saker på bra grejer som smakar precis så som en riktigt god muffins eller kanelbulle eller pannkaka ska smaka. Jag kan fortfarande äta en bit av kolhydratshimlen – men med lika gott samvete som det smakar i munnen.
Jag sprang på det här receptet på ”banana loaf” igår och det såg lovande ut – så jag gjorde en halv sats och bakade muffins istället för en stor kaka. Det blev 8 muffins i rätt så små formar – så att man kan äta flera med gott samvete. Och som vi gjorde! Om de var goda? Skojar du!
