Låt oss prata om det där med mat för en kort stund. DN har under några veckor publicerat en serie artiklar på temat ”Varför gör maten oss så arga?”. Efter att ha läst ett gäng rätt dåliga artiklar läser jag nu en intressant – en intervju med en måltidsforskare. Att forska på beteenden verkar för övrigt sjukt intressant! I mitt nästnästa liv ska jag bli forskare. Mitt nästa liv har jag redan andra planer för.

Jag tror inte man kan avfärda alla diskussioner som har med ätande utifrån ett visst syfte (typ hålla sig hälsosam, gå ner i vikt eller vad det nu kan vara) genom att säga att man ska äta enligt sunt förnuft. Jag tror man måste ha mer förståelse för beteende och andra underliggande orsaker. Inte minst kunskap. Vad är sunt förnuft?

Jag har fått några frågor om Paleo och om hur strikt jag är. Jag vill inte äta Paleo för sakens skull. Jag vill äta det jag mår bra av – mat det är någon mening med. För att veta vad det är måste jag vara påläst – och att vara påläst kräver ett visst mått av intresse. För alla som inte är så himla intresserade av mat och vad den gör med oss så funkar det bättre att hålla sig till en kosthållning med ett ”känt” namn (läs: diet) med en checklista på vad som är bra eller inte. Men så fort man nämner ordet diet så är det som om många läser ordet ”extrem” istället. Tänk vad kvällspressen och liknande gör med oss…

Mat är ett fascinerande ämne som verkligen väcker känslor – och det är inte så konstigt.

Favoritlunchen från Blueberry. Fast numer när jag vet att jag inte mår bra av bröd så skippar jag det.