En mycket tveksam studie sa häromveckan att Facebook gör oss olyckliga. Jag tror inte att det är så – men däremot fascineras jag ibland över människors statusrader – och blogginlägg. Ni som läser – kom ihåg att en blogg är en blogg. Inte ett liv.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
En mycket tveksam studie sa häromveckan att Facebook gör oss olyckliga. Jag tror inte att det är så – men däremot fascineras jag ibland över människors statusrader – och blogginlägg. Ni som läser – kom ihåg att en blogg är en blogg. Inte ett liv.
Men Sara! Skrattar ihjäl mig åt ditt citat idag!
Tack för det; det gjorde min dag!
Kram!
Men Sara! Skrattar ihjäl mig åt ditt citat idag!
Tack för det; det gjorde min dag!
Kram!
Jag gnäller nog ungefär lika mycket på bloggen, Twitter och Fejjan 😛 . Däremot så håller jag med Madde angående det där att bli FÖR privat. Jag har en bekant som ofta skriver typ ”Jaha, där fick man en kniv i ryggen igen. Skönt att veta vem ens RIKTIGA vänner är.” och sånt. Då får jag rycka åt mig skämskudden per omgående 😛 .
Jag gnäller nog ungefär lika mycket på bloggen, Twitter och Fejjan 😛 . Däremot så håller jag med Madde angående det där att bli FÖR privat. Jag har en bekant som ofta skriver typ ”Jaha, där fick man en kniv i ryggen igen. Skönt att veta vem ens RIKTIGA vänner är.” och sånt. Då får jag rycka åt mig skämskudden per omgående 😛 .
Tycker FB känns för positivt och skrytigt rätt ofta – bloggar/twitter ger en mer nyanserad bild av personer. FB är mer checka in på häftiga ställen, posta snygga bilder etc.
Tycker FB känns för positivt och skrytigt rätt ofta – bloggar/twitter ger en mer nyanserad bild av personer. FB är mer checka in på häftiga ställen, posta snygga bilder etc.
Haha! Så sant. Ibland undrar man ju vilken eländig tillvaron man själv lever i när man hör om alla andras fabulööösa liv. =)
Haha! Så sant. Ibland undrar man ju vilken eländig tillvaron man själv lever i när man hör om alla andras fabulööösa liv. =)
Jag funderar både på de positiva stausraderna och blogginläggen och de negativa (även om jag sällan stöter på negativt på FB, däremot ofta i bloggar). Vad är det personen vill ha sagt? Allför mycket positivt tror jag skrämmer iväg folk/vänner för då känner man sig aldrig bra nog, och allför mycket depp är bara deppigt. Samtidigt ger lite pepp från bloggvänner jättemycket när man har en dålig dag…
Jag funderar både på de positiva stausraderna och blogginläggen och de negativa (även om jag sällan stöter på negativt på FB, däremot ofta i bloggar). Vad är det personen vill ha sagt? Allför mycket positivt tror jag skrämmer iväg folk/vänner för då känner man sig aldrig bra nog, och allför mycket depp är bara deppigt. Samtidigt ger lite pepp från bloggvänner jättemycket när man har en dålig dag…
Jessica: 🙂
Fitnesscoachen: håller med om allt även om jag har väldigt få som skriver om sin olycka på min FB…
Jessica: 🙂
Fitnesscoachen: håller med om allt även om jag har väldigt få som skriver om sin olycka på min FB…
Å andra sidan, när folk spyr ur sig sin olycka (för det finns ju såna på facebook också) om hur de har ångest över att de ätit godis, att de saknar sitt ex eller att de känner sig feta, då skruvar jag på mig och undrar varför de delar sånt med alla. Jag tycker inte det passar sig.
Det bästa tycker jag är de som använder sin statusrad till att skriva klokheter som får mig att tänka till, eller de som lyckas peppa mig, till exempel med att tagga inför träning. Sånt gillar jag! 🙂
Å andra sidan, när folk spyr ur sig sin olycka (för det finns ju såna på facebook också) om hur de har ångest över att de ätit godis, att de saknar sitt ex eller att de känner sig feta, då skruvar jag på mig och undrar varför de delar sånt med alla. Jag tycker inte det passar sig.
Det bästa tycker jag är de som använder sin statusrad till att skriva klokheter som får mig att tänka till, eller de som lyckas peppa mig, till exempel med att tagga inför träning. Sånt gillar jag! 🙂
Amen to that! 🙂
Amen to that! 🙂