Det blev dubbelt upp i löpning idag. Morgonjogg imorse och intervaller på kvällen. Ni som läste min blogg när jag bodde på söder för rätt många år sedan vet att jag hade något som jag kallade för indexrunda. Det var en specifik runda sprang vid olika tillfällen för att jämföra hur mycket bättre jag blev. Det enda som behövs är en klocka så att man kan mäta tid. Det spelar ingen roll om man inte vet hur lång sträcka det är för det är inte det man mäter på.
När jag bodde i Halmstad hade jag också en indexrunda och idag bestämde jag vilken indexrunda jag ska ha här på Kungsholmen. Den tog 4.00, 3.53, 3.56 och 3.55 minuter att springa. Den i Halmstad tog runt 18 minuter att springa. Min allra första på söder tog runt 30 minuter att springa. Indexrundan kan med andra ord både vara kort eller lång.
Jag tror att jag kan springa min indexrunda rätt mycket snabbare än på 3.53. Men idag var det just den tiden som fanns i kroppen, så det får fungera som utgångsläge. Det var några veckor sedan jag sprang intervaller och det kändes som om kroppen inte riktigt fattade vad jag höll på med. Men nu vet den!
Jag har också en indexrunda på 2.5km. En perfekt slinga att köra allt från testpass till tusingar och trösklar. Väntar nu bara på att isen ska försvinna från den så jag kan börja använda den fullt ut igen.
Åh, vilket bra ord som jag saknat för något jag också tillämpar 🙂
Smart med en indexrunda!! Nu blev jag inspirerad att leta upp en här i Östersund, tack för det!
Visst är det så, att kroppen måste få lite tid att komma in i matchen, liksom … jag har sprungit intervaller nu i nån månads tid lite drygt, en gång i veckan och även om det inte går bra så vet kroppen nog vad det handlar om. Kanske därför som det inte går bra, haha. La klockan åt sidan igår på inrådan av coachen och löpningen kändes mycket roligare. Har en tendens att helt styra mig själv med den där förbaskade manicken.