Träningsglädje

Det verkar som om halva bloggflödet var på Nike Blast i helgen. Jag har läst många, många blogginlägg om träningsglädjen i Globen – såväl ris som ros. Söndagen verkar ha varit en riktig toppendag och jag gläds med hyllningarna över mina fina instruktörsvänner. Well done!

Jag var också anmäld, men saker och ting kom emellan och jag befann mig på en fjälltopp istället. Bokstavligt talat. Att få en liten bit Nikedos ändå är fullt möjligt genom NTC-appen och tja, kläderna finns på nätet. Men hela upplevelsen på Globen förblev jag utan. Jag vet sedan förr att det är grymt häftigt och får vara nöjd med det helt enkelt.

Imorse vaknade jag till en sprakande Norrlandshimmel och har suttit framför datorn och jobbat sedan dess. Det är lite mildare ute och eftermiddagens planer är inte riktigt spikade. Alpint någon timme? Längd i dagsljus eller i mörker på elljusspår? Kanske en sväng på gymmet häromkring? Löpning? Backintervaller med stavar?

Vi har ätit Tikka Masala här i fjällstugan ikväll. Till det serverade jag blomkålsris. En himla fiffig grej med mindre kolhydrater än vanligt ris (och därmed en jämnare blodsockerkurva för många efter maten…) som är superenkelt att göra:

1. riv blomkål
2. stek (i t.ex. smör eller kokosfett eller någon olja)
3. krydda

Vi kom att prata om längdskidåkning och min start i Tjejvasan häromdagen och min Funäsfjällskompis Petter sa att jag verkligen borde ta en längdlektion med Mikaela Sundbaum. När man får ett gott råd bör man agera så sagt och gjort, vi ringde Mikaela på studs och imorse var det dags för vår lektion på Funäsdalens IP.

Termometern verkar ha fastnat på typ -21 och jag hade bara valla som räckte ner till -15 men jag lade på några lager medan resten av huset sov och stack iväg. Snön är verkligen kärv och skidorna gav mig ingenting gratis direkt – men vi åkte runt i spår på idrottsplatsen och tittade på min teknik.

Jag upplever det som att jag inte får ut maximal kraft utifrån den energi jag lägger ner och jag fick min känsla bekräftad. Det beror till stor del på dålig balans i min längdskidåkning vilket gör min åkning ineffektiv och att min timing inte är helt rätt. Att träna balans på body balance är en helt annan grej än balans på längdskidor… Mikaela visade mig en bra övning att köra på gymmet som efterliknar den rörelse man har på skidor. ”Längdskidåkning är en enbenssport” sa hon, och det stämmer ju verkligen!

Vi åkte väldigt mycket utan stavar i början – då avslöjas de flesta brister i åkningen och ett av Mikaelas främsta tips till mig var att träna på att åka utan stavar också på egen hand. Allra mest märktes det nog i stakning med frånskjut… jag kom typ inte framåt a l l s. Men övning ger färdighet så det är bara att harva vidare. Framöver ska det bli lite mildare vilket gör det enklare att komma ut.

I slutet av lektionen diagonalade jag lite igen och j ä k l a r n s vilken skillnad det var mot för mina första stavtag i början. Det är fantastiskt häftigt hur kroppen processar information från öronen upp i hjärnan och sedan ända ner till tårna så snabbt. Nu gäller det att hålla i den känslan också framöver, men att ta några tekniklektioner nu och då är en bra grej för att slipa på små detaljer som gör stor skillnad! Tack Mikaela för en grymt bra, och lite kylig, timme!

Precis som Petter så skickar jag rekommendationen att träna med Mikaela vidare till alla som är i Funäsfjällen!