Träningsglädje

The quick fix is to move your butt and start doing something. Så jäkla rätt.

Efter en hel vecka i Funäsfjällen har jag packat in mig i bilen och åker vidare. Grabben konstaterade att sedan den 22 december har jag spenderat mer än 4 veckor på olika skidorter vilket är mer än 50% av alla dagar. Jag är lite ledsen att den här bloggen blir väldigt skidåkaraktig och enformig – men samtidigt har jag väldigt roligt så jag är nog inte jätteledsen egentligen… (fast jag ser på statistiken att ni helst läser om andra saker)

Nästa anhalt på min resa är träningsläger i Åre. Grabben kommer upp imorgon bitti och vi ska åka längd, yoga ordentligt och få till lite andra pass. Det ser jag fram emot!

Jag har haft väldigt roligt i Funäsfjällen och det är en annorlunda skidort jämfört med Åre. Åre är glättigare – Funäsfjällen är ruffare. Eller för att hårddra det: Åre är caviar, Funäs är pistvakt. Jag gillar båda extremt mycket!

På måndagskvällar samlas man i ett garage i Funäsdalen för att tälja träsaker och dricka kaffe ur kåsor. Det är så man umgås. Jag gjorde en rätt så ful smörgåskniv… Det är ett rätt lustigt sammanträffande att en del i Åre gör precis samma sak! Så Funäsfjällen och Åredalen är nog inte så himla olika ändå när man skrapar bort turismen. Det är 2 fjällområden som är gjorda av ungefär samma skrot och korn men som erbjuder lite olika saker till sina gäster.

Petra tipsar om bra om hemmayoga på sin blogg Inner Strength. Och skriver sedan om att anta en yogautmaning. Bra skrivet. Utmaningar är svårt – det vet jag av egen erfarenhet. Vissa går jag igång på som tusan, andra blir dötrista precis när jag börjat.

Jag kom ihåg när jag skulle gå och springa 1 mil varje dag i 1 månad. Kul i början – men rätt tråkigt på slutet. 1 mil var ju jättelångt när vardagen kom i vägen. En 10-veckorsutmaning som jag höll på med ett tag var alldeles för lång för att jag skulle orka hela vägen. Men #yoga30days som jag gör just nu går rätt bra. Jag har inte riktigt koll på hur många dagar jag  kört – men jag har bara missat 2.

Här i Funäs har jag inte gjort någon särskild fysisk yoga, utan mer yoga på insidan. Olika positioner i Yin som funkar bra på en sovmadrass på golvet i en liten stuga med 2 andra personer. Men jag längtar efter mer. Att stänga in mig i ett rum med yogamattan på golvet och låta mörkret omsluta mig helt i några solhälsningar. Den känslan är oslagbar nu. Den känslan hatade jag förut.

Erika skriver om skillnaden hon upplever efter en tid med Bikramyoga och jag blir sugen på att köpa yogakort på DuCalme. Jag har ju bojkottat det ett tag men nu kanske det räcker. Jag tycker att det finns extremt få yogastudios i Stockholm som håller måttet. Men tills vidare så yogar jag antingen hemma eller för Jessica Clarén. Hon lyckas extremt bra med att förmedla yoga så som jag vill ha det. Att hålla det konkret med fokus på fysisk rörlighet – men också att krama insidan. Min absoluta favorit tillsammans med Johanna Andersson och Monika Björn (som tyvärr finns i Göteborg…).