Em gör sitt nyÃ¥rslöfte lite tvärt om det här Ã¥ret: istället för att addera grejer till livet sÃ¥ släpper hon taget. Eva-Marie har ocksÃ¥ skrivit ett inlägg pÃ¥ samma tema. Det är en skön tanke som jag gärna tar efter. För nÃ¥gra mÃ¥nader sedan var jag pÃ¥ yogaretreat pÃ¥ Copperhill här i Åre och jag minns en fantastisk bra sak som vÃ¥r yogalärare sa: i varje andetag skulle vi andas in det vi ville ha mer av – och ut det vi ville ha mindre av.

NÃ¥got jag gärna släpper taget om är mitt dÃ¥liga samvete. Det följer med mig överallt mest hela tiden. PÃ¥ Poolias personlighetstest som snurrat nÃ¥gra varv pÃ¥ Facebook beskrevs jag som ”den känsliga relationsexperten”. Det säger nog allt. Jag är förvisso rätt bra pÃ¥ att sätta mig själv främst – men jag gör det pÃ¥ bekostnad av ett samvete som pockar pÃ¥ för mycket av min uppmärksamhet. Och det är bÃ¥de dumt och onödigt. Jag är inte satt pÃ¥ jorden för att ta hand om alla andra – jag är här för att ta hand om mig själv. Första steget att förändra en vana är att bli medveten om den och genom det här inlägget vill jag pÃ¥minna mig själv om att släppa taget om det dÃ¥liga samvetet. Min omgivning klarar sig galant ändÃ¥.

ApropÃ¥ Copperhill sÃ¥ var jag där idag igen tillsammans med min familj. Jag Ã¥t bland annat rÃ¥biff pÃ¥ älg och chokladfondant med morotschips och sorbet pÃ¥ havtorn. NÃ¥gra timmar innan hade jag äntligen Ã¥kt mina första svängar alpint för säsongen och rundat av skidÃ¥kningen med 8 km i längdspÃ¥ren. Det kändes tungt bÃ¥de utför och uppför. Ovana ben pÃ¥ skidor som krävde för mycket i utförsÃ¥kningen – och en trött rygg som inte orkade staka sig genom spÃ¥ren under längdÃ¥kningen. Imorgon är dock en annan dag. DÃ¥ ska jag Ã¥ka pÃ¥ mina snällare slalomskidor och kanske kräva lite mindre.