Träningsglädje

Casall tar för sig på Facebook. De har klätt mig och några andra profiler i en outfit de tycker passar oss och av våra favoritträningsformer efter att vi svarat på deras Facebookfråga om vilken träning vi gillar allra bäst just nu. Den som får flest likes vinner också outfiten. Snacka om att det ger värde som ”fan” på deras sida! Så nu måste ni in och gilla den ni tycker är snyggast!

”Min” outfit är en löparoutfit med röd tröja: red as in passion turns the beat on. Jag gillar Casall alltså. Jag gillar dem ofta. Fast jag gillar dem inte när de har för smala modeller i sina annonser som de hade för några år sedan. Jag vill se starka modeller. Kraftfulla. Det är sådan jag vill vara.

Jag hade hemlängtan på jobbet idag. Jag ville bara gå hem, tända ljus och mysa. Och kanske lyssna på lite julmusik… för min jullängtan har varit lika stark som hemlängtan och idag så äntligen tändes julbelysningen i Stockholms city. Hur fint som helst!

Jag gick och klämde på några vita julgranskulor på Granit men sedan styrde jag stegen mot Sportlife Odenplan och Jessicas dynamiska yoga – snyggt inspirerad av Johanna Anderssons global yoga.

Jag yogar för rörligheten och den smidiga styrkans skull. Det mentala kommer i andra hand. Att få ägna en hel klass åt allt det där man inte gör annars – är härligt. Och mycket jobbigt. Eftersom jag inte gör det ”annars” blir jag heller inte bra på det. Sådana där saker som smidighet liksom. Som att stå i hunden och rulla kota för kota och komma upp på tå, fortfarande i hunden, och sådär. Mycket svårt. Jag hittar inte rätt i ryggen. Vet faktiskt inte var jag ska börja, hur jag mjukt ska kuta ryggen, förrän Jessica petar på rätt ställe. Då kopplar hjärnan och nervbanorna.

Jessica guidar lugnt och fint. Får oss alla att känna oss stolta. Säger att vi är stela av en anledning. För att vi använder kroppen. Och som stel deltagare känner man sig lite stolt ändå. Inte så hjälplöst dålig. Och lite senare spelas min favoritlåt. I efterhand minns jag inte det jobbiga, bara det bra. Och jag längtar lite till nästa yogaklass. Fastän jag svor tyst under klassen när vi graciöst skulle svinga fram en lätt fot och sätta den vid händerna. Min landade med en duns. Och med ens är det 41 träningspass kvar till nyårsklockorna ringer.

Onsdag kväll. Halvtid. Får besök av pappa. Han har med sig stege och borrmaskin och vi spenderar flera timmar med att borra hål i mitt tak. Gardinskenor ska upp. Jag har förstås fått för mig att ha hotellkänsla i min lägenhet och vill ha långa svepande gardiner över hela väggarna som är lite som draperi – fast tunnare. Jobbigt så det förslår. Det måste borras en himla massa. Och dammsugas upp en massa damm. Jag blir alldeles matt och trött av arbetet. Fast det är mest (enbart!) pappa som borrar.

Klockan 21 är vi klara. Jag hade tänkt mig ett långpass men slår det ur huvudet. Alldeles för sent, alldeles för mörkt, alldeles för jobbigt. Jag är trött i huvudet men inte trött i kroppen. Ni vet, matt men inte sömnig. Så jag byter om, laddar min iPhone med senaste Jillianpodcasten, drar på mig mössan och sticker ut. Kungsholmen Runt kan man alltid ta sig runt. Mentalt enkelt. Lätt i benen. Drar av biten förbi Kungsholms Strand fort som fan. När jag springer längs med Norrmälar Strand joggar jag ner. Nöjd med att ha 42 träningspass kvar till nyår.