Marit Björgenhajpen växte sig stor under helgen. Vilken jäkla skidstjärna! Vilken jäkla grym fysik! Fick man inte nog av henne och hur hon tränar i Vintersudion i helgen kan man läsa mer här i en artikel från före OS. Och vill man bli som hon så kan man ju börja med att träna som henne…

Det är alltså Björgenintervaller som är veckans träningspass i utmaningsserien Vägen mot vinterform som under 8 veckor bjuder på 8 pass med fokus på att toppa formen inför allt vinteridrottande. Första passet skapades av en PT som är grym på längd, andra passet skapades av världscupåkare i längdskidåkning, tredje passet skapades av en PT som tränar många löpare och triathleter och som vet hur man mosar ben, fjärde passet skapades av en fitnesscoach, femte passet skapades av en f.d. alpin stjärna som tränat tillsammans med många som är aktiv på världscuptouren idag – och sjätte passet är alltså hämtat från hur världens främsta längdåkare genom tiderna tränar. Inte illa. För att ha koll på kul utmaningar att haka på är det gruppen Vägen till toppform du ska gå med i!

Jag brände av Marit Björgens intervaller redan idag. Jag har laddat för dem sedan i lördags! 4 intervaller á 4 minuter. På max! Vi snackar hög puls. Så hög det bara går. För mig låg utmaningen i att veta i vilken fart jag skulle gå ut i för att orka i 4 minuter.

Första intervallen var spänd. Hur känns kroppen? Var är känslan? Jag springer, letar teknik och upptäcker känsla. Får håll på höger sida men springer på. Det känns lite kantigt men jag fortsätter. Minutrarna går rätt så långsamt. Till slut så är det över. Jag pustar ut. Skakar av tröttheten. Lägger på minnet hur lång tid 4 minuter är i känsla och försöker hitta en puls på 70% av max där jag spenderar 3 minuter vila.

Och så iväg igen. Andra intervallen ska komma att bli min bästa. Bra flyt och bra flås. Det rullar på. Det är jobbigt men jag har kontroll. Bra steg, bra armar, bra höft och bra allt det där andra. Minutrarna går snabbt. Från 0 till 2 och då är det bara 1 kvar till 3 och sedan 1 kvar till slutet. 4 minutrar är gjorda och jag pustar ut. Bättre känsla i denna intervall – men mer trötthet efteråt.

Tredje intervallen är jobbigare. Vägen som vi springer på är ojämn och meckig. Det blir några tvära kurvor och ingen rytm. Mot slutet känner jag trötthet i magen. Den där tröttheten som förföljer mig när det blir jobbigt men som också är ett skönt kvitto på att jag tar ut mig. Jag börjar veva lite mer armarna. Tappar teknik. Och när 4 minuter är över måste jag stanna och flåsa ut allt det jobbiga. Men det går rätt snabbt att hitta tillbaka till vilojogg och 70%.

Fjärde intervallen. Sista intervallen. Den kickar igång i en uppförsbacke så jag är trött redan från början. Minutrarna går fort men jag är trött. Flåset är det inga problem med – men benen! De är trötta nu. Vill varken hitta fart eller flyt. När 4 minuter böjer jag ryggen över knäna och andas ut. 4 maxade intervaller gjorda. Nu är jag lite mer som Marit.