Jag var precis ute och sprang en runda och om ”vanliga” människor känner vad jag kände när de testar på att träna – ja då förstår jag om det inte blir något vidare med regelbundenheten och att det känns som ett tråkigt måste.

Misstag nummer 1: Lunchlöpning är inte min bästa gren. Det finns ingen bubbla närvarande klockan 12 när man kryssar mellan sopbilar, tanter med hundar, budbilar och annat som alltid händer mellan 9 till 5. Det är en känsla i luften som skiljer sig radikalt mot när klockan slår 18.

Misstag nummer 2: Känslan i fötterna. Jag är en skonörd. Hur känslan är i fötterna styr hur jag upplever hela rundan. Fötterna är hela hemligheten och har man inte flyt i dem har man inte flyt någon annanstans heller. Jag sprang i mina Aegis idag och jag får inte till känslan i dem. Det är högerfoten som spökar och idag blev jag stum i högerbenet. Då blir det inte kul att springa!

På den positiva sidan kan jag uppmuntra alla Kungsholmenlöpare att faktiskt ta sig tid att springa även förbi Kristineberg och Fredhäll för att få lite annat än asfalt under fötterna. Kungsholms Strand och Norrmälar Strand i all ära – men det är pretty straight forward och ger inte särskilt mycket stimulans.

Om 49 träningspass är det 2012!

Tights – Nike

Top – Casall

Jacka – Adidas

Keps – Nike

Skor – Adidas Aegis