Jag var precis ute och sprang en runda och om ”vanliga” människor känner vad jag kände när de testar pÃ¥ att träna – ja dÃ¥ förstÃ¥r jag om det inte blir nÃ¥got vidare med regelbundenheten och att det känns som ett trÃ¥kigt mÃ¥ste.
Misstag nummer 1: Lunchlöpning är inte min bästa gren. Det finns ingen bubbla närvarande klockan 12 när man kryssar mellan sopbilar, tanter med hundar, budbilar och annat som alltid händer mellan 9 till 5. Det är en känsla i luften som skiljer sig radikalt mot när klockan slår 18.
Misstag nummer 2: Känslan i fötterna. Jag är en skonörd. Hur känslan är i fötterna styr hur jag upplever hela rundan. Fötterna är hela hemligheten och har man inte flyt i dem har man inte flyt någon annanstans heller. Jag sprang i mina Aegis idag och jag får inte till känslan i dem. Det är högerfoten som spökar och idag blev jag stum i högerbenet. Då blir det inte kul att springa!
PÃ¥ den positiva sidan kan jag uppmuntra alla Kungsholmenlöpare att faktiskt ta sig tid att springa även förbi Kristineberg och Fredhäll för att fÃ¥ lite annat än asfalt under fötterna. Kungsholms Strand och Norrmälar Strand i all ära – men det är pretty straight forward och ger inte särskilt mycket stimulans.
Om 49 träningspass är det 2012!
Tights – Nike
Top – Casall
Jacka – Adidas
Keps – Nike
Skor – Adidas Aegis
