Jag lyssnade på Sveriges Radios radioprogram Matens Pris (finns också som bok) hela vägen ner till Göteborg och det borde ta mig tusan a l l a lyssna på. Tyvärr blir man mörkrädd – men det är ett slag i ansiktet man förtjänar nästa gång man går till matbutiken och klagar på att allt är för dyrt och väljer ut det som är billigast av allt det billiga.

Jag har varit inne på det här ämnet förut i ett tidigare blogginlägg. Vi må tycka att maten är dyr och yadi yada men faktum är att vi aldrig lagt så lite pengar (relativt till vår disponibla inkomst) som vi gör nu. Maten är inte så billig som den är idag. Ekvationen går inte ihop. Och eftersom den inte är det så läcker det ut en massa ohållbarheter någonstans och det kändes sjukt overkligt och äckligt att lyssna till hur reportrarna åkte ut till en gård där man dragit produktionen till det yttersta och experimenterade på kossor genom att ha ett stort hål in i magen så att den experimenterande bonden kunde stoppa in en arm och ta ut allt maginnehåll för att undersöka vad djuren ska matas med för att effektivisera ännu lite till. Ja, kossan var levande och ja magen innehöll en kalv som bonden skrattandes klämde på.

Jag vet att det är äckligt. Och det är bra att det är det för då kanske det fastnar på näthinnan.

Jag är inte emot att äta kött. Jag tror att vi människor är gjorda att äta kött, precis som en tiger, varg eller vad som helst. Naturen går ut på att äta eller bli äten – superkrasst sett – men vi har ett ansvar för att göra det på ett bra sätt.

Att äta ekologiskt är ett första steg men inte heller det är vattentätt. Inte hjälper det att bli vegetarian heller. Ett avsnitt i Matens Pris handlar om den miljöpåverkan som produktion av till exempel paprika har. Inte fasen vet man som konsument att den röda paprikan man lägger i påse och förnöjt betalar för i tron om att man gjorde alla djuren i världen en tjänst faktiskt är sjukt miljöförstörande. I alla fall den sortens som är från Holland och odlas i växthus. Det går åt väldigt, väldigt, väldigt mycket fossila bränslen. Lika mycket till 1 kg paprika som jag vet inte om det var 18 eller 80 kilo potatis.

Det kan tyckas att det krävs en grävande journalist för att kunna göra ett endaste vettigt matval i butiken. Eftersom vi som konsumenter vet så lite om vad som står på hyllan är det bäst att köpa därifrån vi kan kontrollera själva. Inte helt enkelt att göra fullt ut – men däremot så ofta vi kan. Trots alla hemskheter i världen så finns det goda gårdar också!

Jag är hur som helst i Göteborg. Kom hit strax efter 21 och kom mig aldrig för att äta en vettig middag på tåget (det går typ inte ändå). Hittade inget bra matställe på väg till Avalon som vi bor på så det fick bli Fanta och chips från minibaren. Ej optimalt. Jag kan inte låta bli att undra var i produktionsprocessen dessa produkter läcker som ett såll sett till etik. Oavsett så sker skadan i min hjärna, sett till SvD:s senaste reportageserie om hur socker kombinerat med fett är som kokain.

Det här var verkligen ett deppigt inlägg. Men jag är faktiskt glad, jag lovar! Grabben shoppar skor åt mig i New York. Nike Free! Och på den positiva sidan kan jag meddela att Nike satsar på CSR-arbete.