Träningsglädje

Jag har vilodag idag sÃ¥ jag har spenderat kvällen Ã¥t att argt ta nÃ¥gra tag med dammsugaren, smÃ¥sur plocka upp ur diskmaskinen och rätt irriterad ta trappan ner till tvättstugan alldeles för mÃ¥nga gÃ¥nger. Vardagsbestyr är verkligen inte min grej. Och det där med tvättstuga i en källare är definitivt inte min grej. Att köpa en tvättmaskin stÃ¥r verkligen högt pÃ¥ min to do-list…

En annan grej som jag fixat ikväll är två lunchsallader för imorgon och onsdag. Babyspenat, vit quinoa, knaperstekt bacon, små tomater, cashewnötter, hasselnötter, gojibär, torkade tranbär och biffar på kikärtor blandades samman i en snygg låda (ett måste!). Jag hoppas jag kommer ihåg att ta med den imorgon!

Nu ska jag tjata till mig lite vadmassage frÃ¥n Grabben (vars marathonhistoria man kan läsa här) – sedan ska jag sova!

Knappt hann vi pÃ¥ flygbussen igÃ¥r innan jag blev sugen pÃ¥ att Ã¥ka iväg pÃ¥ nytt. I stolsfickan lÃ¥g STS Alpresors vinterkatalog fullmatad med skidÃ¥kningsporr. EvighetslÃ¥nga pister, bruna näsor och krispigt vita backar. Aaah! Jag blev sugen pÃ¥ en resa till Bad Gastein efter nyÃ¥r – helst när det är längdÃ¥kningstema – sÃ¥ att jag kan Ã¥ka skidor pÃ¥ alla hÃ¥ll och kanter. Särskilt med tanke pÃ¥ min kommande start i Tjejvasan. Jag mÃ¥ste verkligen lära mig att Ã¥ka längd pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt att jag kan samsas med andra i spÃ¥ren…

Och så längtar jag till Åre förstås! Kan man inte träna längdåkning på en alptopp får man göra det hemmavid. Här är det ju vackert så det förslår även om man blir hemmablind.

Skistar lanserar nu MySkistar: en gratistjänst där man får tillgång till all sin statistik, tips från coachen, delta i utmaningar och tävla mot kompisar. Myskistar outades på Åre Fan Pagen på Facebook idag men körs igång i december när man öppnar för skidåkning.

Vi börjar med det roligaste: superpers på distansen 8km! Även superpers på distansen 5km. Jag sprang faktiskt fortare än jag någonsin gjort förut och hade ingen aning om att jag kunde hålla den här farten mer än 1km i sträck.

Och det sämsta? Tja, banan var rätt trÃ¥kig. Väldigt fÃ¥ hejade pÃ¥ 8km-löparna. Väldigt fÃ¥ hejade pÃ¥ 42.2km-löparna och hur mÃ¥nga som hejade pÃ¥ de som sprang halvmaran vet jag inte – vi gjorde i alla fall nÃ¥gra försök. Det hände inte mycket utmed banan sÃ¥ jag var rätt nöjd med att lyssna pÃ¥ senaste podcasten frÃ¥n Jillian Michales och fokuserade pÃ¥ att ta rygg pÃ¥ folk. Jag tyckte det var jobbigt att springa mest hela tiden och längtade tills dess att loppet skulle vara slut – och det var det snart nog. Det var inte jobbigt rent konditionsmässigt och bara lite jobbigt i benen, däremot var det  jobbigt för coremuskulaturen. Ska jag bli snabbare behövs mer coreträning alltsÃ¥!

Sista 200 metrarna sprang vi inne pÃ¥ Olympiastadium och det var häftigt att fÃ¥ gÃ¥ i mÃ¥l pÃ¥ samma ställe som marathonlöparna snart skulle göra (även de som sprang halvmarathon). Upploppsrakan badade i solsken och det var skönt varmt där inne – innan start hade det varit ruggigt kallt sÃ¥ jag hade helst velat springa i dunjacka. Det hade jag ingen med mig. Och springa i löparjacka fick jag inte. Det är ju överdragskläder, sa Grabben. SÃ¥ det fick bli t-shirt och min Craftväst. Jag hade tänkt springa i de turkosa kompressionsstrumporna frÃ¥n GoCoCo men när jag packade upp dem visade det sig att jag bara fÃ¥tt med mig högerstrumpan…

När jag gÃ¥tt i mÃ¥l satte jag mig i solskenet inne pÃ¥ stadion och spanade in vinnarna av marathontävlingen (herrvinnaren kom in pÃ¥ höga 2.05 och damvinnaren kom väl in pÃ¥ 2.22 nÃ¥gonstans) och fascinerades över hur olika löpstilen var även bland de som sprang ohyggligt snabbt. En man kom in pÃ¥ under 2.30 och sprang som ett rÃ¥djur som snart skulle tippa över. En annan sprang nog över mÃ¥llinjen med bröstkorgen före. Vissa sprang med kraftiga hälkickar – och andra sprang knappt med nÃ¥gon hälkick alls. Men snabbt gick det uppenbarligen!

Det som är jobbigt med att Ã¥ka utomlands pÃ¥ sÃ¥dana här lopp – oavsett om det är Amsterdam, Berlin eller Boston – är att det är sÃ¥ kallt pÃ¥ morgnarna. Svintidigt gÃ¥r man upp och ut i kylan i typ inga kläder alls (klockan 7 är det rÃ¥kallt – även om det är uteserveringsväder vid lunch) – och har dessutom ätit en rätt märklig frukost innan. Inga (eller i alla fall fÃ¥) caféer har öppet kl 7 en söndagsmorgon och att äta hotellfrulle för 29 euro under tidspress känns ovärt. Vi handlade diverse märkliga saker pÃ¥ en supermarket kvällen innan och drack smoothie och Ã¥t sliskiga frukostbars som smakade smÃ¥kakor. För min del var det inte sÃ¥ världsviktigt att stoppa i mig supermycket energi, 8km är trots allt 8km (sÃ¥ jag avstod det torra vita brödet och bananerna) – samtidigt var just 8km grymt lagom att springa för att ta del av känslan och fatta vad Grabben pratar om när han pratar om Amsterdam marathon.

Stadion 45 minuter innan marathonstart (visst ser det kallt ut!)

Grabbens premiärlopp i klubbtröjan

20 min innan marathonstart

10 min till min egen start – jag hamnade, märkligt nog, i främsta startled…

Lite trängsel efter mÃ¥lgÃ¥ng…

Här är upploppsrakan!

Och här är vinnaren!

Grabben lyckades bra med att komma i mål

Och här är vi båda väldigt glada!