Ni kanske vet hur det är? Att ställa klockan på 05.33 och 05.35. Bara för att vara på den säkra sidan. Att få ett sms från kompisen om att hon tyvärr är för trött. Att försöka tänka fastän man är nyvaken. Resonera med sig själv när det är becksvart ute och sängen lockar mer än någonsin och man blundar och försöker vara förnuftig. Medan täcket drar i en och skorna där ute i hallen väntar. Att vilja sova en timma till för att just nu när man är vaken är sömnen som allra härligast. Men man vill ju också åt känslan efter den där morgonjoggen. Så man sitter på sängkanten i någon minut vilken också känns som en evighet. Hjärnan står still men man försöker förmå sig.
Och så gör man det.
Går upp, som i autopilot. Låter lampan vara släckt för ögonen har ändå inte öppnat sig och man är inte riktigt vaken. Rafsar åt sig kläderna på stolen för kvällen innan har man haft goda tankar om morgonen efter och förberett vad man ska ha på sig. Och man knäpper bara på lampan lite halvt i badrummet när man ska kissa för den där soviga bubblan man går runt i vill man inte klämma hål på. Och man sätter på sig skorna och tassar ut genom dörren och porten och ut i vad som fortfarande är natten.
Man sätter igång med försiktiga steg. Nästan ensam. Staden susar av liv långtbortifrån och mörkret är omslutande. Och man möter knappt någon för det är alldeles för tidigt. Man trippar. Lätta steg. Försiktiga steg. Mysjoggar längs med kajen och låter kroppen mjukt vakna till liv. Och man funderar och låter tankarna löpa, rullar sin morgonbubbla framåt, och efter ett tag är man nästan hemma igen och man vet knappt hur det gick till.
Man öppnar dörren till lägenheten med den där nöjda känslan ända ut i fingertopparna. Vaknar i duschen. Njuter av en kopp te. Tänker att sängen är skön men känslan efter en morgonjogg är ännu skönare.
Ja jösses vad den känslan är härlig… Fast det är ju det där med 05:35. Det är bra tidigt – men klart genomförbart om man bara kan komma i säng i tid dagen innan 🙂
Det låter så enkelt! Det är kanske värt ett försök?!
Så sant som det är sagt!
Har inte kommenterat förut men läser flitigt. Din blogg är verkligen peppande, härlig, färgglad och bara sådär toppenbra! Härligt inlägg, även om jag nog inte kommer att ta efter ditt exempel med morgonjogg 🙂 Men jag kommer läsa detta inlägg igen och använda inspirationen till att ta mig ut på en blöt, ruggig, slaskig, iskall, snorig och alldeles underbar kvällsjogg när det blir som värst i november/december sen. Heja heja!
Även om det var längesedan jag gav mig ut på en morgonjogg, så vet jag vad du pratar om. Du fick mig peppad att komma upp någon gång i veckan och starta dagen som du gjorde idag…
Vilma: just do it! 🙂
Mary: ja, jag vill bli en ”a-människa”!
det är Nästan så jag vill prova…. men 05.35?
Vilket härligt inlägg! Jag är absolut sämst på att komma upp på morgonen, så jag behöver all inspiration jag kan få 😉
Malin: härligt!
Fitnesscoachen: ja, men varför glömmer man?
Johann: du har kommit långt, dit vill jag också!!
Det är en bra känsla! Men det där resonerandet med mig själv försöker jag skippa och istället koppla på autopiloten direkt klockan ringer, för annars finns det en risk att jag lyckas övertyga mig själv om att sängen nog är bäst just den här morgonen 😉
Ja, jag vet exakt hur det känns, Och det är underbart varje gång!
Jag försökte hitta på alla möjlig ursäkter när min klocka ringde 04.45 igår, för cykling till jobbet. Det var säkert frost ute, jag var nog fortfarande förkyld etc. Men upp gick jag och kom faktiskt iväg. Jätteskönt!
Malin: en toppengod morgontill dig malin!! 🙂
Ida: haha ja, vissa morgnar kan man ägna åt sådant. en toppenstart på veckan!
damn girl! det där övertygade ju nästan mig. ska jag börja med morgonjogg nu alltså? hjälp!
Bra skrivet! Detta inlägget gillade jag! Ett stort GILLA! 🙂
God morgon.