Jag tänkte skriva lite om LCHF. Jag hittade nämligen en krönika i ämnet på Västerbottens Folkblad på ett väldigt otippat sätt. Eftersom jag läste den förra veckan när det var rätt sent gnuggade jag ögonen lite extra när jag såg att mitt namn stod med. Jag trodde först att jag läst fel. Att det var ett practical joke. Eller att Google stoppat in mitt namn eftersom de anpassar sökresultaten efter den som söker. Men nä, det var verkligen mitt namn.
Här är krönikan. Läs den. Och läs sedan kommentarerna. Jag tycker att många av kommentarerna är aggressiva i sitt sätt att försvara LCHF mot påståenden som inte ens finns i krönikan. Jag uppfattar inte att krönikören kritiserar LCHF särskilt mycket. Inte alls nu när jag läser den igen. På ett ställe nämns ordet ”köttfrosseri” men annars skriver krönikören mest om hur det kunnat bli en sådan folkrörelse. Men i kommentarsfältet blir det ramaskri och man värjer sig mot det ena och det andra.
Och det är den tonen, hysterin och aggressiva försvarsmekanismen som kickar igång som gör att ”LCHF-rörelsen” har det så svårt. Det är den predikande pedagogiken, det sektliknande engagemanget och den enorma övertygelsen om gott (LCHF-anhängarna) och ont (”etablissemanget”) som gör att de LCHF-frälsta sätter krokben för sig själva.
Nina Åkestams sista 2 rader i det här blogginlägget är vad varje LCHF-anhängare borde börja och avsluta sin predikan med: Med det sagt tror jag att i slutändan är vi alla är olika och att man funkar olika bra på olika mat. Lev och låt leva tror jag är en bra filosofi i såna här sammanhang. Och efter att man poängterat det kan man fortsätta berätta hur LCHF har påverkat en själv. Inte hur LCHF påverkar någon annan.
Att tjata på hur andra ska äta LCHF är som att tjata på folk att börja träna. Det fungerar sällan i längden. Att övertala är en dålig idé. Att övertyga är bättre. Hur man övertygar är en vetenskap i sig. Det heter retorik.
Enligt krönikören i Västerbottens Folkblad har kändisarna varit en anledning till LCHF-framgångarna. Och bilder som mina (som också finns hos t.ex. Dessi). Gott så – även om det aldrig har varit mitt syfte att övertyga genom bilder. För min del är det skitsamma om just du som läser äter LCHF eller inte – jag engagerar mig i mina bilder eftersom jag vill ha en snygg blogg. Jag vet också att så som jag äter inte fungerar för alla andra. Andra mår bättre av en helt annan sammansättning av fett, protein och kolhydrater. Jag vet också att de i min omgivning blir mer inspirerade och mer påverkade när de ser hur jag gör och ser vilken skillnad det gör – än när jag tjatar på dem och vill klistra på dem min övertygelse. Det är den retoriken jag medvetet använder mig av när jag genom den här bloggen vill inspirera just dig som läser att tro på dig själv och den kraft som finns inom dig. Jag vill inte inspirera genom pekpinnar och inlägg på inlägg hur man ”ska” göra. Jag vill inspirera med det jag själv gör: oavsett om det handlar om träning, mat eller prestationer.
Och slutligen: LCHF-bloggar är sällan snygga. LCHF-forum är sällan snygga. LCHF-böcker är sällan lika glossiga som Leilas bakböcker. Här har man också en hel del att lära.
Pilla: kanske, ska se om jag kan fixa en variant…
Mattias: eller så är det så enkelt att olika grejer funkar olika bra för olika personer?
Dieter och religion är väldigt lika. Det är väldigt svårt att påvisa fakta. Kritiserar man profeten/grundtanken så får man anhängarna efter sig.
Appropå att påvisa fakta så finns det väldigt få längre studiersom påvisar någon av de exkluderande dieternas effekt. Få orkar leva med en exkluderande diet en längre tid, det är en av förklaringarna. Men om de som nått framgång med dieten kan hålla den vikt de kommit ner till så är det bara att gratulera, ni har hittat det som fungerar för er.
Personligen tror jag på ”ät vad du vill dieten”, men man får ju träna därefter….
Sara, om du har tid/möjlighet kan inte du köra din föreläsning du ska ha i GBG här i Sthlm? hade varit så himmla skoj att höra 🙂
Ulrika: 🙂 ja lite så funkar jag också. bra retorik helt enkelt!
Josefin: vi tänker lika!
Jag håller helt med dig! utan att lägga något värde i om LCHF funkar, för det funkar eller hur det funkar. Att inspirera är så mycket bättre än att tjata. Man måste själv ta beslutet att försöka, oavsett om det gäller mat eller träning.
Tack för ett bra inlägg! Är personligen så trött på hela debatten som enligt min mening bedrivs på sandlådenivå. Jag tror att LCHF är jättebra men inte för alla individer, vi är olika och det är upp till var och en att hitta vad som funkar för just dig. Min egen utgångspunkt har alltid varit att om jag har en produkt att sälja och jag inte kan göra det utan att snacka skit om konkurrenten, ja då har jag inte mycket att komma med.
Har nyligen börjat följa din blog och gillar enkelheten, inga pekpinnar utan dina erfarenheter! TACK!
Ja Björn Ferrys bok är underbar! Men den känner jag ligger i en kategori för sig. 🙂
10sekunder: tack för din historia. jag tror att LCHF-aktigt ätande kan ge fantastiska resultat – jag vet ju själv om inte annat! lycka till med din utmaning 2013 också, ska bli spännande!!!!
Petra: jo jag vet att det varit ett himla liv i ditt kommentarsfält. det finns mycket att säga om LCHF!
Soffan: jo, jag förstår att man känner sig utsatt. men dubbelt viktigt då att tänka över hur man kommunicerar.
Elin: ja det är ett grovt generaliserande från min sida. fast jag ger också exempel på att det inte behöver vara så. tyvärr är det de som är mest ”agressiva” som skriker högst. lite synd rent taktiskt, det skulle behövas en slags LCHF-ordförande med en rådgivande stab… 😉
Emma: jag tyckte det var en intressant krönika med ny vinkel! tankeväckande!
Fitnesscoachen: just olikheterna tycker jag är något som borde få större fokus. fast det kanske säljer färre lösnummer…
Elvira: ja förmodligen är det en anledning!
Annie: mjau!
Karin: precis!
Träningenochlivet: du ser, ibland är det den perfekta vägen att gå!
Camilla: vad roligt att du hittat hit!!
Andréa: jag önskar att det skulle finnas en större kunskap i samhället om att vi är olika, just nu är det så mycket antingen eller. tror mycket av diskussionen skulle reda ut sig själv då.
Dessi: jag tror också på ren mat, utan tillsatser och sådant.
Västgötskan: jag är inte skeptisk, jag vet att det funkar för många (däribland mig) – men jag tror itne det funkar för alla. LCHF är ofta inte att utesluta, men däremot drar man ner på kolhydrater. Och så tror jag på naturlig mat, kanske skulel mycket lösa sig självt om vi skippade all fejkmat?
Dessi: gör’t!!!!!! haha! Ferrys bok är snygg tycker jag. Fina bilder. Men kan kanske vara lite för ”naturnördig” för många? Det behövs lite mer Leila bakar i LCHF – ironiskt nog!
Sen håller jag med dig om att nästan alla böcker om LCHF inte är särskilt snygga. Sten Sture Skaldemans böcker är nog de enda riktigt snygga 🙂 Någon borde styra upp i detta! *mailar Optimal förlag*
Mycket bra inlägg Sara!
Jag är själv mycket skeptisk till LCHF. Eller över huvud taget ”dieter” som utesluter någonting… Hur länge åt vi fettsnålt (eller inget fett alls helst?!) Hur gick det med det sen…?
Variation är A och O. Däremot kanske man ska se över sitt kolhydratintag, minska det LITEGRANN (!) och/eller byta mot långsamma sådana.
Kul med omnämnandet Sara! 🙂
Jag tycker det är viktigare att äta ren mat än att äta så lite kolhydrater som möjligt. Nu råkar det vara så att jag mår bäst med väldigt lite kolhydrater i min kost, så för mig personligen spelar det ingen roll om limpan är bakad av mig eller av industrin. MEN, att käka smör på mackan, att äta fullfeta mejerier osv. tror jag många vinner mycket på 🙂
Vilka fina ord, grattis Sara! 🙂
Jag säger som petra, jag är också så långt ifrån lchf man kan komma och orkar inte läsa kommentarerna och samma argument som alltid. Jag tror också att vi alla är lite olika och mår bäst av lite olika kost (rådande rekommendationer riktar sig till stora populationer och inte enskilda individer). Dock tror jag inte på extremer åt något av hållen (och det är heller inte någon i det sk ”etablissemanget” som rekommenderar snabba kolhydrater och kemiska tillsatser som vissa ibland verkar vilja få oss att tro). Och dessutom behöver nog många lchf-anhängare fundera lite över miljö- och rättvisefaktorer etc.. Och varför så agressiva?!
Ingen kritik mot dig nu, jag bara tänkte högt 🙂
Ps: Vi får styra upp en date snart! Åker bort över helgen men är tillbaks nästa vecka.
Amen!
Tror själv på LCHF som ett sätt att må bra och ett sätt att hitta tillbaka till ursprunget och bort från alla konstgjorda matvaror vi kört med de senaste årtiondena. Men reser lite agg för all propaganda, predikande och aggressivt försvarande från många ”LCHF”-are.
I övrigt; tack för en härligt inspirerande blogg! Har nyligen hittat dig och läser nu varje dag. Gillar inspirationen jag får när jag läser här. Har nyligen börjat träna igen efter en paus på flera år och insuper all info och inspiration jag bara kan hitta, för jag vill verkligen tillbaka till den tränande och välmående människan jag var för nåt år sen:)
Jag har ingen som helst intention eller tanke på att lägga om min kost till LCHF och är inte alls intresserad av diskussionen en gång. MEN efter att ha läst krönikan i Västerbottens Folkblad blev man ju intresserad av din blogg och att kolla in den. Bra reklam säger jag bara!
Det är helt klart ett intressant ämne som engagerar många. Jag har aldrig testat själv men personer i min närhet har både minskat i vikt och fått bättre kolestorol-värden.
Jag tycker alltid du brukar skriva bra och väl genomtänkta inlägg sara, men det här var ta mig fan det bästa på länge. Word! Amen! Typ ja, allt sånt där man kan slänga ur sig. Tack för ett bra inlägg! Jag förstår inte varför alla ”LCHF-are” måste bli så aggressiva och förbannade varje gång man överhuvudtaget yttrar något om LCHF, det spelar ingen roll om man inte kritiserar det utan bara nämner det. Galet. Som du säger, en diet eller ett sätt att äta passar inte alla och om man mår bra av att äta en matsammansättning där kolhydrater är en del och det varken gör att man går upp, får dålig mage, dåliga värden eller på något annat sätt mår dåligt så borde det ju inte vara något fel i det, på samma sätt som det inte är något fel på dem som väjer att bara äta fett. Vi är ju alla olika.
Bra rutet!!!!
Vi som äter en sådan strikt kost blir något av besatta av mat, likt en anorektiker. Det kan vara varför man reagerar så starkt när någon kritiserar ens kost, eftersom att det är en så pass vitkig del i våra liv.
Jag tror det ligger mycket i det Soffan säger, är man van att ständigt stå i försvarsställning så hamnar man där automatiskt. Jag säger som du, och som du vet att jag tycker, en diet passar inte alla. Jag har klienter som mår kanon på LCHF och andra som bara klarat det i 2-3 veckor innan de brytit ihop. Vi kan inte tro att alla kroppar är likadana, det ser vi ju att de inte är. 🙂
Och den där krönikören här. Som sagt, det som är så inspirerande med dig är ju att du inte predikar och förstår att olika människor mår bra av olika saker och ändå läser LCHF. Tack för kommentaren till krönikan.
Vill man retas med människor är nog det lättaste att reta den radikala LCHF-rörelsen skulle jag tro. Den där texten hade helt saknat spets om jag skulle safea upp den. Vilket ju hade varit sjukt trist.
Keep up the good work! Älskar dina matlådor btw. Både att du börjat med dem och att de är sjukt snygga också utan innehåll.
Kul med berömmet Sara! Jag håller med om att krönikan inte direkt kritiserar LCHF, men jag uppfattar de flesta av kommentarerna som mer förklarande än aggressiva. Som Soffan skriver så tror jag att många LCHF:are är trötta på att bli missförstådda och på att behöva försvara sin livsstil. Och de är säkert trötta på att bli sedda som en homogen grupp.
Det finns säkert enskilda rabiata, aggressiva och predikande LCHF:are. Min uppfattning är dock att de flesta inte är sådana. Det kan jag med största sannolikhet säga eftersom jag har intervjuat i stort sett alla kända förespråkare och ett stort antal privatpersoner som äter enligt LCHF.
Att bunta ihop alla LCHF:are och kalla dem en sekt, vettvilliga och hysteriska, som Petra och du gör, tycker jag är lika illa som det ni kritiserar dem för att göra.
Ja jösses vad de är aggressiva alltså! Jag håller med dig, tyckte inte alls att krönikören var särskilt kritisk mot LCHF som företeelse, så oklart varför de blev så ilskna. Kanske för att de är vana att alltid behöva försvara sig och sin livsstil…?
WOW! Grattis till det fina betyget och jag kan inte annat än att skriva under på krönikörens sätt att beskriva dig och din blogg. Även om jag själv är så långt ifrån LCHF som man kan komma. Jag orkade dock inte läsa kommentarerna till krönikan för jag orkar inte med en enda aggressiv, elak, vettvillig och oresonlig LCHF:are till. De går till attack så fort någon ifrågasätter, kritiserar eller bara ihar en annan åsikt eller syn på mat. Sektvarning är bara förnamnet. Brrrr!!!!
Kollade på inslaget om LCHF i Vetenskapens värld ( finns på SVT PLAY) De gör åtminstonde ett försök till att vara sakliga.
Jag slutade med LCHF av två orsaker. Jag blev deprimerad samt att 3-åringen tog efter. Hon doppar fortfarande ostbitar i majonäs…
Depressionen var tydligen brist av något spårämnde och hade varit lätt att fixa om jag vetet vad det var då. Hur som helst nedan är MIN historia hur JAG uppfattade LCHF. När jag började hade jag inte läst på värst mycket. Men jag tror på grunidén, men inte på allt de värsta militanta anhängarna säger om imunförsvarmm mm.
Min version…. ( om nu någon är intresserad, annars kan ni ju bara strunta i att läsa)
tisdagen den 3:e augusti 2010I begynnelsen
Midsommar 2009 vägde jag 127 kg. Det låter oerhört mycket men jag är dryga 2 meter lång så det är inget extremt. Det jobbiga var att ALLT satt på magen. När midsommarfirandet var slut så tvär slutade jag med kolhydrater och började lassa in fett. Samtidigt började ökande jag motionen. Första rundan i 2,5 km spåret (som dessutom syns från sovrummet) tog kring 23 minuter. Det ger en km-tid på dryga 9 minuter.
Försiktigt, mycket försiktigt, ökade jag springpassen. Varvade med längre ( 7km) promenader. Samt mycket svampletande under hösten tillsammans med min far och hund. Frugan sa till slut att nu vill hon inte ha mer trattkantareller.
Hur som helst. Första 3-4 dagarna utan kolhydrater stod hjärnan helt still. Kunde inte lägga ihop två stycken tvåsiffriga tal än mindre gångertabellerna. Det tog nog nästan en månad innan någon som helst hjärnaktivitet gick att uppmäta. Men vikten rasade. 2-3 kilo i veckan. MEN det räckte med en bjudmiddag med potatis och öl/vin för att hela den veckans viktnedgång skulle gå förlorad. Till lucia hade jag gått ner ca 17 kg. Det vill säga jag vägde 110 kg.
I dag (slutet av januari 2010) äter jag mycket måttligt av kolhydrater. När kolhydrater serveras tar jag ca hälften av vad tvååringen i familjen av pasta/potatis. Inget bröd och ingen öl. Kanske några salta grodor på lördagen (brukar köpa 8 st hårda salta grodor varje lördag). På denna kost (vill inte kalla det diet) håller jag mig mätt, magen är i perfekt skick, och har betydligt jämnare humör än annars samt att hjärnan funkar som ”vanligt”. Familjen är nöjd eftersom mina magproblem är borta, vi slipper ha koll vart närmaste toalett är när vi går på stan och gasutsläppen i hemmet har försvunnit.
Jag försöker logga 2 timmar träning på min pulsklocka varje vecka. Väger mellan 110-112 kg (BMI ca 27). Springer 5 kilometer på 30 minuter. Vikten är SAKTA på väg neråt
Sammanfattning
Jag mår bättre, bättre humör, piggare orkar mer. De första veckorna var inte roli