Budskapet after Monday and Tuesday even the calendar says W T F mötte mig på Facebook imorse och såklart är jag liksom tvungen att dela med mig. Det är som om bromsen släppt taget om tiden och det är bara att åka med. Galna veckor avlöser varandra och jag som alltid haft inställningen att jag är en person som på det stora hela har ett rätt så begränsat umgänge har insett att jag har hur många fantastiska vänner som helst. Kvällarna har fyllts upp med middagar, soffhäng, lattes och kanske något för lite träning. Nattsömnen har blivit lidande och när Criminal Minds ebbat ut vid midnatt har vi suttit uppe en timme till och pysslat och grejat. Och ändå har jag inte ens hunnit med att tvätta.

För några veckor sedan ägnade vi en del tid åt Hemnetknarkande, sedan var det visningar och grejer, stress med bank och så det där med att bestämma sig. Och nu är det avtal och kontrakt och möbler som ska fixas och några överraskande upptäckter som vi inte riktigt tänkt oss. Lägenheten har t.ex. inte TV-uttag ännu. Applicerar man lite ”det blir alltid som man tänkt sig” på det så är det positivt för då behöver vi inte ens tänka på att köpa ny TV och fixa med abonnemang och boxerlådor för det spelar ändå ingen roll – dessutom blir det mer tid över till träning.

Grabben springer sin andra upplaga av Boston Marathon i april 2012 och igår bokade vi hotell. Bra att vara ute i god tid (för en gångs skull). I våras kombinerade vi Boston med några dagar i Karibien men till nästa år funderar vi på någonstans nära New York istället. Det slår aldrig fel. Men först ska vi göra det bästa av de 200 dagar vi har tills dess. Livet är inte de dagar som går – utan de dagar vi minns. Jag gillar det, trots att det är himla klyshigt.