Grabben sprang med Runday i måndags och det var som vanligt (av alla möjliga människors åsikter) väldigt bra och drog mycket folk. Och det var gratis, vilket Grabben uttryckte en uppmuntrande åsikt kring – och det diskuterade vi en del igår kväll. För jag undrar – varför ska det vara gratis?
Bakom Runday står 3 tjejer som förmodligen lägger ner rätt mycket tid inför varje pass, och som delar med sig av sin kunskap om löpning under passen. I måndags var där uppemot 50 personer. Jag förstår att tjejerna tycker det är superkul att förmedla sin passion. Just för att de gör det så förbaskat bra borde det väl vara värt en slant för alla som är med?
Jag tror det var Åsa Fornander som en gång för länge sedan skrev ett inlägg om att hennes instruktörskollega fått en förfrågan om ett uppdrag och förväntades göra det mot typ ingen ersättning alls – med argumentet att det ju ”var kul” att instruera och att det därför var en hobby. Någonstans i att en person faktiskt har roligt på jobbet och har valt att arbeta med det h*n brinner för så glöms det bort att det är ett jobb att instruera, att leda och att organisera. Det sköter inte sig själv. Gör man det bra levererar man ett värde till sina mottagare och då ska man ha ersättning för det.
Å ena sidan hävdar jag att man ska betala för de tjänster man nöjt nyttjar – å andra sidan tycker jag att Running Sweden var alldeles för giriga när de krävde 140 spänn för att man skulle få vara med på en jogg med singlar. Den här länken säger att det dessutom kostar 200 spänn om man dessutom vill duscha och bada jacuzzi efteråt.
Någonstans i resonemanget krockar mina åsikter. Jag tycker att initiativtagare och leverantörer av en tjänst som uppskattas borde få betalt – men jag tycker också att 140 spänn för en singeljogg är för dyrt. Först och främst: mitt resonemang innehåller 2 brasklappar:
1) Om jag hade varit singel hade jag kanske tyckt det varit värt att träffa någon för 140 spänn. 140 spänn för sitt livs kärlek är ett kap! Men det är lite samma resonemang som med trisslotter: att betala 25 kr för att vinna 1 mille eller 2 är mycket billigt. Tyvärr vinner man mycket, mycket sällan 1 miljon efter att ha betalat 25 kronor.
2) Aktiviteten kanske var superbra anordnad med ledare som fick deltagarna att mingla runt och dessutom tillförde någonting till sjäva träningsmomentet. Det där vet jag faktiskt inget om (annat än ryktesvägen). Att bara ta in anmälningar och sedan jogga runt med en grupp med minimalt engagemang är en annan slags leverans som i stort sett vem som helst kan utföra (precis som någon bloggläsare kommenterat) – att göra det bra är däremot en helt annan bit kaka!
Tanken med en marknadsekonomi är att priset avgörs av punkten där tillgången möter efterfrågan. På samma sätt, men ändå annorlunda, tycker jag att man ska betala för saker vad man anser att det är värt för en själv. Det är ofta rätt självklart utan att vi funderar särskilt mycket på det. Vissa väljer att köpa en flaska vin för 250 kronor och andra för 79 kronor eftersom vi anser att tillfället eller just den producenten är olika ”värt” för oss. Man förväntar sig aldrig att en flaska vin ska kosta 0 kronor – vi är beredda att betala mer eftersom vi vill ha den. Men vi vill inte ha en flaska till vilken prislapp som helst. Någonstans på skalan finns en summa som vi inte är beredd att betala.
Jag är beredd att lägga pengar på bra träning. Jag betalar min PT mer pengar per pass än vad ett SATS-kort kostar mig per månad, men det är bara SATS-kortet jag tycker är dyrt och anser ”ovärt”. Det betyder rimligtvis att det jag får ut av ett PT-tillfälle ger mig mer än 1 månads medlemsskap på SATS.
Det får mig att fundera på RunDay. Jag undrar vad Grabben fick ut av träningen idag (definierat i träningsglädje, inspiration, kunskap, känsla av gemenskap, nya bekantskaper och en massa andra faktorer) omsatt i kronor. Han tyckte att det var en riktigt bra träning och nu råkade det vara gratis. Hade han tyckt att samma träning var riktigt bra om det kostade 200 kronor? Så snart något börjar kosta pengar – så ställer vi krav. Vi förväntar oss att det ska vara minst lika bra som det värde vi sätter på pengen vi just betalat.
Det här med vad något är värt omsätts sällan på riktigt i praktiken. Men ibland så händer det – nästan alltid i samband med välgörenhet! När vi på Bloggar om träning arrangerade ett träningsevent där vi samlade in pengar till Stadsmissionen fick alla deltagare ge precis så mycket pengar som de tyckte att eventet och den upplevelse de precis varit med om var värt. Givetvis beror den summan på varje personens förutsättningar. En person kan ge 20 medan en annan ger 200 samtidigt om de båda har exakt samma uppfattning om eventet. Men den som gav 20 kronor kanske har en lägre disponibel inkomst vilket tillför en ytterligare dimension till resonemanget. Vi samlade ihop nästan 8000 kronor till Stadsmissionen den gången.
Den 9 oktober upprepar vi detta sociala experiment igen. Denna gång går pengarna direkt till Rosa Dygnet som sedan slussas vidare direkt till Rosa Bandet. Om vi antar att vi har samma antal deltagare som tränar samma antal timmar (som i mars) och antar att vi samlar ihop mer pengar, hur kan vi då förklara detta?
Kanske är ändamålet mer engagerande, kanske har man en större disponibel inkomst nu i oktober – eller kanske för att det är ett hejdundrande bra arrangerat event med grymma sponsorer som bidrar med gratis produkter som uppskattas av deltagarna. Den som lever får se – passa på att boka dig och tänk lite extra på hela den här långa harangen när du bidrar till forskningen och din mammas, systers, väns eller kanske din egen – hälsa! Vad är det värt för dig?
Ni som läser träningsbloggar regelbundet vet att det finns ett årligt event som heter Blogger Boot Camp. Jag har bara varit med 1 gång och det var första året när det enbart anordnades av Sofy. Jag minns inte vad jag betalade då – men eftersom jag tyckte att det var ett bra event så betalade jag förmodligen mindre än det värde jag fick ut av det. Hade jag tyckt att det var dåligt hade det förmodligen berott på att jag tyckt att det var för dyrt eftersom missnöje ofta handlar om värt/ovärt.
Jag har inför eventet de senaste (framförallt) 2 åren hört gnisslas om att man tycker att det är för dyrt. Det missnöjet har en del av sitt ursprung i att det inte riktigt lirar mellan vad man betalar och det värde man anser sig få ut av eventet. Observera att jag skriver ”man anser sig få ut”. För man vet ju inte riktigt ännu – eventet har inte gått av stapeln!
Man kan givetvis grunda sin åsikt på erfarenhet (fair enough) – men det kan också vara en liten lucka av okunskap. Jag hör ibland argumentet att ett event inte är så svårt att ordna. Och det är det inte heller. Men ett bra event tar sjukt mycket engagemang och tid att ordna. Ett bra event är svårt att ordna och det är inte en självklarhet att lyckas med det. Precis som det inte är en självklarhet att alla är en bra ledare eller instruktör. Det finns en hel bransch som enbart jobbar med events. Det finns utbildningar där man under lång tid lär sig hur man anordnar bra och proffsiga events. Events är business och Nikes årliga event (Nike Blast) beskrivs sällan som dyrt. Eftersom ni har orkat läsa ändå hit vet ni varför.
Jag vill egentligen inte ha så mycket sagt med det här inlägget. Jag vill mest få igång lite tankeverksamhet. Varför ska något vara gratis när det faktiskt tillför värde till oss? Varför tycker vi att saker är ibland dyrt och ibland billigt? Varför tycker vi det är dyrt att betala 36 spänn för en SL-resa medan vi inte skriver insänder och tweets om taxiresan på samma sträcka för 150 kronor? Fundera på det där ett tag!
Det finns inget rätt eller fel i det här resonemanget och jag skulle kunna skriva en hel bok om ämnet. Jag har uteslutit en massa stickspår som ibland kan vara relevanta för diskussionen, och ibland inte, beroende på vilket håll som man utvecklar sitt resonemang. Det finns givetvis väldigt många undantag och faktorer jag inte tagit hänsyn till.
Om du tycker att det här inlägget var värt 10 kronor (där 15% dessutom går till välgörenhet) – får du gärna sms:a enligt nedan. Inlägget tog mig 75 minuter att skriva – och 7 timmar att fundera på (räknat på ineffektiv tid).
Kan även tillägga att efter att ”alla” får träna gratis på Sportlife så har värdet på mitt gymkort blivit lägre. Varför ska jag betala när andra kan komma och gå på pass gratis..? Schysst att bjuda på gratis träning men varje vecka, flera gånger om till samma personer gör att det inte känns värt för mig att betala för samma pass. Provträning en gång tycker jag dock alla gym ska erbjuda.
Intressant inlägg och även om jag är sen till grötskålen vill jag säga mina tankar som dyker upp…
Alla värderar vi olika och är i olika situationer, jag tex. som nu är student värderar saker helt annat än när jag tidigare jobbade. Och så får det vara den här perioden i livet, helt okej. Värdet är även olika om du är arrangör eller deltagare men jag tycker inte att deltagarna ska ”betyngas” med att tänka på att det ska löna sig för arrangören. Det ligger i arrangörens intresse att se till att det är nog värde för dem oavsett om det är i pengar, ytterligare en punkt på CV:t eller i glädje över att skapa en mötesplats som kommer ut av eventet. Jag vill som Grabben säga att det är viktigt att det ideella inte glöms bort och fastna i ett pengavärde eller tidsvärde, det finns så många fler värden i att arrangera något. När jag efter ett års lång planerat event fick med min kollega stående ovationer från ledningen och gäster för ett av världens kända sprit distributörer spelade inte min timlön eller arbetstider någon roll, värdet låg helt klart i stoltheten över deras tacksamhet bra jobb. Varje sekund var värt deras leenden och min tår i ögat!
Att ordna event är inte gjort på ett höftknyck däremot är det olika nivåer på event och viktigt att inte blanda ihop event och event. Är man inte i eventbranschen är det svårt att förstå omfattningen av att arrangera ett bra event. Det spelar i sin tur ingen roll för gästen/deltagaren ska inte behöva tänka eller känna över hur mycket/lite tid/pengar/arbetet osv som lagts ner på arrangemanget. Vad räknas som ett event i träningsvärlden egentligen..? Ibland tycker jag att alla slänger lite med att det är event för att det är hippt (?) när det egentligen bara är en träningsträff.
Angående goodiebags och liknande tycker jag att Nike tex. lägger nivån där dem har världskända föreläsare och instruktörer men enormt mycket teknik, personal och andra viktiga bitar för att skapa en upplevelse. I princip så betalar vi ingenting då dem ger ett par skor. Dem sätter ribban för hur man till andra event tycker sig få ut något för pengen (hoppas det framgår vad jag menar, svårförklarat). Nike klarar sig på +-0 med + för vad det gör för varumärket men det gör inte mindre event och där kommer problemet. Världskända instruktörer får sin ersättning av Nike men uppfattningen av deltagaren är att man ”får” passet gratis då man har fått ett par skor av samma värde (värde för deltagaren). Kanske ska träningsarrangörer ta den diskussionen med varandra istället för med deltagarna. Hur vill ni (arrangörer) lägga nivån? Ska alla event ge ett par skor o dyl vilket gör att eventet blir ”gratis” och instruktören därtill? Jag tycker dock att ett par skor är bra då dem passar mig men andra goodiebags prylar är dock roliga men något som bara skramlar i lådan. Det gäller att goodiegrejen är nyttig för deltagaren. Ge mig inte en deo (har 100 och börjat dela ut till mina andra vänner) utan jag tar hellre emot kläder, mat, tidning, träningtimme på gym som jag har användning av (förstår att det är svårt att veta vad varje deltagare har nytta av :)! ).
Intressant diskussion och tack Sara för att du lyfter den!. Jag hoppas att jag som deltagare kan gå på event utan att skämmas för att jag inte bloggar om det, vill ha eller inte ha en goodiebag eller behöva tänka på hur mycket/lite jobb arrangörerna lagt ner på det. Jag vill även att den ideella idrotten och möten (genom träning)ska fortsätta utan krav på att få en deo i handen utan där glädjen finns i att ge och få en upplevelse. Jag vill ha en upplevelse (och ibland en goodiebag ;)!) !
yes, det är det som är problemet. Marknadsekonomiskt är ju det som gäller i längden och det var en jäkligt knivig men vettig tankeställning!
Pilla: jag kan hålla med dig, samtidigt heter det som bekant ”det finns inget i livet som är gratis” – och så är det om man ska tänka strikt marknadsekonomiskt…
Annika: ja, det är ett litet experiment. det är just nu någonstans mellan 7-11 sms som trillat in.
Annie: tack
Camilla: ja just det – kika på den här bilden: http://www.traningsgladje.se/2011/09/ett-foto-i-timmen/en-dag-3/ den hette tydligen ”supermat”, leta upp den i en bokaffär och bläddra i den innan köp – den handlar mycket om vad olika livsmedel tillför kroppen och så några recept på slutet. bra inspiration till varför man äter om inte annat
Coyntha: tack
Grabben: jag håller med dig
Magdalena: precis, nånstans i allt det där finns det en balans som ger värde både till samhället och till de aktiva – precis som för Runday t.ex.
Sandra: roligt att du tycker det, ska bli kul att ses!!!
Malin: jag är precis i samma sits! hur tänker du göra??
Just det resonemanget som du för här är det som gör att jag inte just nu har ett gymkort. Sitter med många parametrar som jag inte får ihop. Vad är ett träningskort värt. Billigt och lite service, dyrare och lite fler alternativ eller ska jag istället betala mer och utnyttja en PT. Vad är det värt, helt enkelt?
Älskar när du skriver inlägg som dessa! 🙂 Jag ska med glädje lyssna din föreläsning på The Convention i november!
Pelle: BBC var väl värt pengarna kan jag som deltagare meddela! Om du kan, kom nästa år!
Precis som belle här ovan kommenterade, det kan ju vara så att det finns ett värde i att engagera sig ideellt också.
Se på F&S Stockholms 1400 ledare och instruktörer tex.
Bra inlägg och visst är det rimligt att ju mer det är värt för mig ju mer är jag beredd att betala. Samtidigt vill jag inte att den ideella verksamheten inom idrotten ska försvinna.
Superbra inlägg Sara!!!
[…] Sara har bloggen Träningsglädje där hon skriver om lyckorus, adrenalinkickar, träningsvärk och skoskav. Hon reflekterar kring Rundays gratisträningar i inlägget Varför ska det vara gratis? […]
Sofy: det låter som ett mycket fördelaktigt pris på ett trevligt evenemang.
Mvh Pelle
Pelle: bloggerbootcamp kostade 2011 995 kr vid anmälan före sista januari, därefter 1195 kr. Eventet pågår i 1,5 dag, träningspass med fantastiska instruktörer, lunch och föreläsning ingår, alla deltagare kunde gjuta sulor från footbalance gratis på plats, och alla deltagare fick goodiebag som innehöll rejält med prylar/produkter (som de kan anse värdefulla om de vill). Deltagarna tävlade också om fina priser. Mer om BBC finns på www.bloggerbootcamp.se! (april är BBC månad!)
Efter ett så smart skrivit inlägg och en massa konstruktiva och smarta kommenterar till de så har ja en helt annat fråga. (Klockan är alldels för mycket för att ja ska skriva något vettigt..)
Sara du skrev en kommentar på min blogg att du köpt en bok, Superfood. Tycker den låter väldigt intressant och blev lite nyfiken vem författaren är?
Vilket roligt inlägg! Långt och vindlande. Håller med om det mesta och blir väldigt nyfiken på vad Blogger bootcamp egentligen kostar?
Klockrent Sara!!!
Min fundering är snarast hur många av ovanstående som tyckte att det var värt att ge skribenten ett bidrag…. Inlägget har onekligen väckt en debatt, hur mycket har debatten varit värd?
Ang. Runday tycker jag det är fantastiskt just det att de inte tar betalt. Det finns en liknande rörelse i Oslo och det funkar fint. Ser ingen anledning till att allt av kvalitet skall kosta pengar även om det kostar tid och tid är pengar. Men att värdera allt i pengar är faktiskt inte heller helt hållbart…
Sofy: har man blivit prisblind (som i fartblind) i jakten på lågpris at all cost?
Gymglam: tack! får nog fundera på bok ändå… 😉
Annika: intressant tanke angående goodiebags, det finns ju en gräns för allt. Textliker är ett experiment – det var en annan bloggläsare som tyckte att jag borde testa, så nu gör jag det i och med att jag fick upp ögonen för det. Det passar på en del inlägg, men inte på alla.
K: tack
Karin: nu har du missförstått mig helt. Jag skriver att Runday verkar vara jättebra – alla hyllar det ju – och därför är det ett exempel på något som VERKLIGEN borde vara värt att betala för!
Tomas: hoppas de vet hur bra de är!!!
[…] läste ett så grymt bra inlägg hos Sara. Om sakers värde och om människors vilja att betala för tjänster. Jag tänker att hon har helt […]
Jag har tränat med Rundaytjejerna sedan mitten av sommaren och är det några som borde ta betalt så är det dem. Glada, kunniga, vänliga, svarar på email, uppdaterar sin blogg och springer själva. Lägg ett heltidsjobb på det. Fantastiska tjejer som förtjänar all heder! Jag hoppas att pengarna råkar ramla in om de nu inte känner sig bekväma i att ta betalt.
Jag førstår inte vad du vill ha sagt angående Runday? Att det nog inte ær så bra egentligen, før att det ær gratis? Jag har sjælv inte gått på dessa træningar men många jag kænner har, och alla har varit mycket positiva (før att inte sæga helt lyriska). Jag ær førvånad øver att de kør gratistræning, men vill de ha det så så får det væl ha det så. Det har varit gratis hela tiden och det ær tjejernas egen idé. Jag hoppas att de på sikt får rimlig beløning (helst betalt i pengar) før det de gør.
Jag var før øvrigt med och trænade ”før de hemløsa” och slanten jag gav var den slant jag ville ge till Stadsmissionen, inte vad jag tyckte træningen var værd. Jag hade inte betalat så mycket om det inte gått till vælgørande ændamål. Och jo jag betalar før mig nær jag trænar. Ær nybliven innehavare av Sats platinumkort.
Bra inlägg! // K
Intressant – och komplicerat. På tal om goodiebags så blir jag snarare avskräckt av hur stor plats själva gratispåsen fått på olika event när det egentligen borde vara träningen som kommer först (eller åtminstone gemenskapen/glädjen på ett träningsevent?) Efter ett antal flyttar och rensningar i skåpen hemma så känner jag som dig Sara, ”nej, inte mer prylar”. För min del känns det viktigare med vilka klasser, instruktörer, föreläsningar och andra roliga tillbehör som erbjuds.
Håller verkligen med Sofy om att det är roligare med små event än stora. Allra roligast när vi varit runt 10 pers bara 🙂
Älskar Thereses kommentar om mat och bra mat. Jag är så villig att betala mer för bra mat. Det skulle innebära ett enkelt sätt att göra rätt utan att vara insatt i varenda transport, stackars liten räka/gris/kyckling eller E-nummer, bara att betala mer.
Men det här med textliker? Vad kommer det ifrån och hur ska man tänka där? Jag är nog inte riktigt beredd att betala för att läsa bloggar (ännu) 🙂 Även om jag gillar din massor Sara.
Väldigt välskrivet inlägg, snabbt jobbat att få till något så bra på 75 minuter! Intressant att läsa kommentarerna också.
Ett fenomen i sig är prissättningen i app-världen. Där är innebörden av billigt och dyrt oerhört intressant.. Jag utvecklar ju träningsapparna PoWorkout och har fascinerats av detta fler än en gång. Resonemanget kring det här skiljer sig dessutom mellan olika länder.. En app som kostar lika mycket som en glass kan anses dyr av vissa, medan andra undrar hur priset kan vara så lågt…
Jag håller också med de andra, skriv en bok, om vad som helst du är SÅ vass bakom tangentbordet!
Jag tänker ofta på just det här med mat och pris. Vad lite viss mat kan kosta – som kanske också transporterats långt. Dyrt är inte alltid lika med bra – men ex så fattar man ju att korv som kostar 14.90 inte rimligtvis kan innehålla särskilt mkt kött, utan billigt potatismjöl – och att 90%ig köttkorv är dyrare – med rätta!
Och träning – jag lägger massa tid och gärna pengar på träning – men tycker inte att exempelvis sats är värt pengarna fastän de kanske ar bra instruktörer – inte när strukturen är som den är och trängseln och bokningssystemen inte funkar med min spontanitet.
Däremot har jag aldrig gått på Nike…för jag någonstans tycker att 2000 är väldigt dyrt – för att träna bland så extremt många andra människor. Hellre lägga 2000 för två dagars träning i liten grupp där varje person får personlig feedback. Så har jag tänkt. Då får jag mer för mina pengar – och mer ut ( inbillar jag mig) av min träning!
Sofy: jag tycker BBC är ett bra exempel på sådant som bör och ska kosta pengar – så länge det är bra och uppskattat, och det är det av blogginlägg, era utvärderingar etc att döma. Så – igen – cred till er (just to make it clear…)! 🙂 Jag tycker också det är intressant att av de kritiska röster som förekommit så har det handlat om pris, medan jag i stort sett aldrig hört något negativt om priset för Nike. Det är ju same same (but different – här om någonstans är det tydligt hur det där med varumärken påverkar…)
Therese: åh du är inne på JÄTTEMKT intressanta aspekter och exempel, visst blir man eld och lågor av både engagemang och frustration!!!
Jane: ja, tid går verkligen inte att mäta i pengar. pengar i sig blir man inte lyckligare av (om man inte är långt ner på maslowtrappan…). tycker du är förnuftig. man blir inte gladare av att vara miljonär men ett stressat vrak!
Intressant inlägg och mångbottnad fråga!! Jag vet inte riktigt heller hur jag står i det där, förmodligen lite olika beroende på situationen.
Självklart är gratis härligt. Och man kanske uppskattar vissa saker mer då. Ungefär som att jag blir SJUKT glad över att få en viss present, eftersom jag ALDRIG skulle tycka att det var värt att lägga mina egna pengar på den där saken/presenten. Massage är ett bra exempel – VÄRLDENS BÄSTA PRESENT som uppskattas (av mig) ofantligt mycket. Men jag tycker att det är för dyrt att köpa för egna pengar – då prioriterar jag hellre något annat. 😛 Så lite motsägelsefullt alltså!
En tanke jag dock har haft många gånger: Ibland är ju en sak vid första tanken väldigt ovärd, tills man har undersökt alternativen och plötsligt blir saken mer värd. Personer som inte själva brukar anordna saker kanske inte riktigt förstår innebörden/värdet, förrän man har gjort det?
Jag har dock blivit bättre på att värdera min egen tid, eftersom den är min trängsta faktor i dagsläget. Det är tex anledningen till att jag framöver inte kommer att tackar ja till mer än två bröllopsfotograferingar per månad inför 2012, trots att jag får betalt för dem. Även om jag skulle ta hutlöst betalt, skulle jag ändå inte vilja offra mer av min fritid – det är det inte värt. Det är också anledningen till att jag funderar över om BBC känns värt att anordna framöver? Vi har fått galet mycket uppskattning från supernöjda deltagare, men ändå vet jag inte om jag tycker att uppskattningen i sig är värd all den tid och allt engagemang som eventet kräver – värt allt annat som jag uppoffrar och skulle kunna få/göra i stället? Å andra sidan vet jag inte heller om hutlöst med pengar skulle göra det mer värt?
Som sagt – jag tycker att det är ett väldigt intressant inlägg och jag är säkert motsägelsefull i mina egna tankar. Men det är värt att fundera över – skriv en bok! 😉
Jätteintressant! Jag har också tänkt i de här banorna senaste tiden, dvs på prisvärdhet och på att vi i vissa sammanhang tycker att vissa saker kan vi betala för och andra inte, särskilt efter Landet brunsås förra veckan. Där snackade de ju om att mat måste få kosta, och att det inte är den ekologiska maten som är dyr utan att den konventionella är för billig. Och sen när jag resonerade om det här med den sänkta restaurangmomsen (som ju motiveras dels med att det kommer leda till fler anställningar och dessutom billigare krognotor) med en kock jag känner så tyckte hon istället att krögarna skulle använda pengarna till att köpa bättre råvaror (istället för att sänka priserna) och marknadsföra det. Fast det var visserligen lite ett sidospår märkte jag nu.
Hur som helst, jag tycker att folk måste våga ta betalt för det de gör. Och ställa krav. På samma sätt som vi som köper tjänster och varor måste inse att det finns en korrelation mellan pris och kvalitet. Shit vad jag blir upprörd, jag skulle kunna dra massa paralleller som gör att det här spårar ur totalt, som hur man som frilansjournalist (särskilt om man är ung och tjej) förväntas vara glad om man öht får nåt publicerat och därför förväntas stå med mössan i handen och tacka för smulorna man får för sin tid, sina tankar och sin text…
Jag ville väl bara säga att du är spot on! Jag gillar’t. 🙂
PS – Det här inlägget handlar ju inte om BBC – och ska inte börja göra det- dock ville jag som arrangör ta tillfället att berätta att deltagarna 2011 var extremt nöjda, vilket vi arrangörer är extremt nöjda med – när vårt namn nämndes – särskilt när det diskuteras i samma inlägg som ett välgörenhetsevent som tar avsprång i en annan fråga!
Om man skapar en produkt och sätter den på en konkurrensutsatt marknad är man beredd på att det finns människor som kommer köpa och älska, och att det finns de som kommer att låta bli! Det är så det är och så det måste vara!
Sara grymt bra inlägg! Håller med Magnus. Skriv en bok. 😉
Men det kan väl också finnas ett egenvärde i att göra något för något. Som t.ex runday. Kanske känner de att det ÄR tillräcklig ersättning att se att folk uppskattar deras ansträngning och mår bra av det de gör? Varför MÅSTE allt man tycker är värt kosta i pengar, det finns väl mer av värde i livet? Sedan vad gäller betalning i actual money och sakers värde etc är en annan sak. Men pengar är inte det enda sättet att sätta värde på något. YTTERLIGARE en dimension i resonemanget bara.
jag är glad att du inte uttalar dig om huruvida du tycker BBC är prisvärt/bra eller ej, eftersom du inte varit på plats de två sista åren och således inte kan göra en rättvis bedömning, och vi tackar för cred för att vi försöker göra något jäkligt bra. Att jag tog upp goodiebags var inte som ett argument att ”om goodiebagen har ett värde av ex 4000 kronor, så kan man betala 2000 för eventet” – jag håller verkligen med om att det inte är linjärt. Just det blev kanske lite felformulerat. Vi hade frågor om allt från instruktörer till aktiviteter, till goodiebags där tyckte man som deltagare till om respektive sak för sig, samt två slutfrågor: om BBC borde göras 2012 och om man då tror att man då skulle delta. Det var från DE två sistnämnda (jakande svaren) som vi har dragit slutsatsen att BBC var prisvärt och uppskattat 2011!
Tiden är verkligen inte ett argument i sig – nej – men tiden har på sätt och vis ändå ett finger med i spelet ur arrangörssynpunkt när/om man slår ut en liten vinst på stor tidsperiod! Tar man tid på sig borde man göra det jäkligt bra och ta mycket betalt annars tjänar man inget! 🙂
Fummelfot: ja, vi är liksom inställda på gratisgrejer och gratis är gott. tänkte på den påse med reklamprylar alla fick under tjejmilen. åh nej, inte ännu en pryl – tänkte jag. ååååååh prylar gratis jaaaa – tänkte de flesta.
Emelie: tack!
Fitnesscoachen: tycker du har en viktig poäng + att man egentligen förstör lite för alla andra som faktiskt har branschen som yrke…
Magnus: vettiga tankar (som vanligt). hur kan detta förändras? kanske den stora massan fastnar i gymmen medan de som har lite högre krav (vilka förhoppningsvis blir fler och fler) söker sig vidare eftersom de uppskattar och inser värdet?
Sofy: att något tar tid tycker jag inte riktigt är ett argument, för det borgar inte per automatik för att det blir bra. det är ju utfallet som betyder något. och det där med goodiebags, visst – det ackumulerade värdet om man skulle köpt samma sak i butik är ju en sak – men det värdet är inte heller per automatik detsamma som värdet för deltagaren eftersom behovet för produkterna kanske inte riktigt finns. jag är mycket medveten om att minpositiva/negativa åsikt om BBC i inlägget inte direkt framgick – eftersom jag inte uttryckte den, men däremot hoppas jag att det framgick att jag INTE håller med kritikerna till events som kostar pengar (t.ex. BBC) just för att ett BRA event faktiskt INTE är lätt att ordna. Kritiken brukar ju just vara det att ”äsch, ett sådant event kan jag ju ordna själv gratis” – men det är ofta innan man inser att det krävs en del för att göra det bra och VÄRT. Cred till er med andra ord.
Intressant och tänkvärt. Jag betalade mer för det pass jag var på under välgörenhetspasset för hemlösa, än vad jag har lust att göra för ”ett vanligt pass” – och det av flera skäl. 1) själva eventet i sig – jag vet att det tar tid och kraft att arrangera och premierar gärna de som gör det. 2 ) själva temat.
Som du påpekat är jag en av arrangörerna till Blogger Boot Camp, sedan tre år. Det är – som du skriver – en utmaning att utveckla eventet i den riktning som tränande är villiga att betala för – särskilt när man inte är Nike, och inte har de musklerna eller tidsresurserna. Självklart ska dock ett event ge deltagarna värde oavsett – att man råkar ha ett annat yrke är snarare något man får skylla sig själv för. Vi försöker hela tiden att utveckla Blogger boot camp i den riktning som deltagarna vill, där är vår enkätundersökning viktig och visar oss att vi är på rätt väg! Tittar man på vår prissättning – vad som ingick i eventet – vilket mervärde som fanns i goodiebags och kopplar det till enkätresultatet visar det att deltagarna absolut tyckte att eventet var prisvärt 2011. Det ligger roliga prisvärda detaljer i pipeline för 2012 – och det finns många idéer att kanske eller kanske inte förverkliga!
Att det skulle vara ”enkelt” att fixa ett event är en sanning med stor modifikation. Att arrangera en helg med träning för fem personer som redan känner varann och vill träna lite ihop, dra iväg några mail till en pr-byrå och få fem deos och träningslinnen är relativt enkelt. Att göra något för 80 pers är en helt annan utmaning…
Det finns ytterligare en utmaning när man har bloggare som målgrupp – som man också kan tycka och fundera kring. Vi är på väg att bli ”bortskämda med att saker är gratis” – för att vi inser att vi själva har ett värde i och med att vi skriver. Gör det värdet att vi inte längre värderar saker på samma sätt som de som inte har en blogg? Kanske är framtiden sådan att bloggevenet – som de facto”annars hade haft ett stort värde för en annan publik” blir gratis – och att många bolag betalar för att vara på plats – och de som arrangerar kan ändå betala fakturor, sociala avgifter och skatt.
Svåra frågor. Värt att tänka många varv kring. Den här kommentaren tog typ tjugo minuter att skriva… vad är det värt måntro ? 😉
Ur gymbranschsperspektiv är du inne på något som jag dagligen konstaterar och i viss mån oroas av. Problemet med gymbranschen är att det inte finns någon sjysst affärsetik och framförallt, ingen upphovsrättstradition. Idéer stjäls, utbudet blir mer eller mindre konformt och upphovsmännen ges aldrig en möjlighet att tjäna välförtjänta pengar på ideér. Således hämmas kreativiteten- det ges aldrig en morot att utveckla verksamheten- det är något man gör för ”det är kul” medans någon annan cashar in.
De stora drakarna blir hela tiden större och de små äts upp av en forna företagarbransch som tidigare byggde på entreprenörskap och kreativitet. Idag är det också bara en grupp på kedjorna som premieras- säljkåren.
Du är själv lite ett exempel på detta- du väljer en PT som förmodligen tjänar bättre på att inte är en del av kedja eller hellre värderar sin egen frihet mer än den som i del av ett inramat företag.
Det tråkiga är att gymbranschen som borde bygga på idéer( vilka det kryllar av!), massa olika koncept, mångfald och entreprenörskap håller på att utarmas kompetensmässigt då de kunnigaste och mest värdefulla kreatörerna/inspiratörerna lämnar de stora skeppen för egna verksamheter. De bli mer otillgängliga för majoriteten. Men det är inget man tänker på på kort sikt . Tyvärr.
ps. Skriv en bok;-)
Otroligt intressant! Precis som du skriver handlar inte dyrt/billigt om det faktiska priset utan om hur mycket man anser sig får ut av de pengar man lägger på en vara/tjänst.
Om jag köper en tröja på rea för 600 spänn, som kostat 1000 kr, så tycker jag det är ett fynd, fast jag sedan ratar en annan tröja för 400 på ordinarie pris. Konstigt men sant.
Att ge bort saker gratis förminskar också den egna kunskapen, hur skulle det se ut om jag gjorde massa jobb gratis, vore inte det samma sak som att säga att min kunskap är inte värd att betala för.
Bra inlägg!
[…] Sara Träningsglädje har skrivit ett himla bra blogginlägg idag – läs! Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]
Mycket bra inlägg!
Det här var roligt, jag hade liknande tankar i måndags när jag insåg att jag hade en del borde-köpa-saker på min lista som jag tyckte var tråkigt. Började fundera vad som egentligen är värt pengar och hur en ser på sitt eget värde kontra pengars värde i sig själv. Fett bra och intressant inlägg!