Träningsglädje

Imorgon cyklar en stor skara gula cyklister till Paris för att kämpa för livet och samla pengar till cancerforskning. Från Sverige avgår 2 delegationer: 1 från Stockholm och 1 från Malmö, för att ansluta till vad som är Danmarks största välgörenhetsevenemang på cykel. Det är ett gäng mil till Paris vilket ger dagsetapper på omkring 20 mil under 7 dagar. Vissa av deltagarna har aldrig ens cyklat racer innan träningen inför cyklingen påbörjades i våras…

De olika gemensamma lagen, på totalt nästan 600 personer, cyklar mot Paris var för sig och sammanstrålar inför den sista etappen fram till Eiffeltornet där Tour de Paris som projektet kallas, avslutas. Målet är att samla ihop 7 miljoner kronor till svenska och danska Barncancerfonden.

Jim Berg, som också aktivt jobbar med 24-timmarsspinningen i Göteborg på höstarna, är med och cyklar och uppdaterar både blogg och sin twitterfeed med updates inför och under äventyret. Han cyklar för Malmölaget som har lyckats samla in över 200 000 kronor hittills. Än är det inte för sent att bidra till Cancerforskningen. Här kan du sms:a in ditt bidrag och vara en del av äventyret. Lycka till allihopa! Hoppas ni får mycket solsken och snygga cykelbrännor och att ni har riktigt kul på vägen!

Av egen erfarenhet vet jag att det är sjukt motiverande på alla plan att göra galna grejer för goda ändamål och jag blev med ens sjukt sugen att haka på något liknande.

Bilderna är lånade från Team Rynkebys Facebooksida

Vattenmelon har blivit min nya grej. Imorse åt jag det tillsammans med kesoröra på keso och kesella (med vaniljsmak). Kokade 2 ägg till som jag toppade med kaviar och majonnäs.

Förutom att fortsätta tragglandet med excel så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för idag. Mitt Funbeatkonto (och känslan i benen) säger mig att jag borde ta en vilodag och jo, visst är det så. Det är bara så himla tråkigt eftersom träningsglädjen hoppar och studsar i kroppen. Lite yoga, kanske?

Jag och Grabben tog en roadtrip till Hylte för att springa intervaller på tartanbana. På vägen dit berättade han om Hylteklubben Rydös storhetstid när klubben elitsatsade på friidrott och Patrik Sjöberg och en massa tyskar hoppade höjdhopp och hur kenyanerna deltog på Rydöloppet. Jag somnade. Inte för att historierna han berättade var tråkiga, men för att jag var så himla trött. När vi svängde upp på parkeringen ville jag helst sova lite till men istället värmde vi upp på ett elljusspår. Det har sett sina bättre dagar. Elljusspåret vid Hyltes IP är nog det värsta jag sett. Ändå mötte vi 2 löpare som sprang runt bland håligheter och väldigt ojämt underlag (enligt läsare så grävs det ner vattenledningar i spåret just nu).

Jag har sedan 4 löppass bakåt i tiden börjat springa med musik i lurarna igen. Mest för att jag börjat snöa in på det där med appar. Idag premiärsprang jag med appen Runkeeper och den är faktiskt fenomenal. I appen ställe jag in exakt hur många intervaller jag ville springa, hur långa de skulle vara, hur lång vilan mellan dem skulle vara och hur ofta jag ville ha feedback på hur långt in i passet jag kommit. Sedan var det bara att springa utan att tänka på det där med sekunder och antal. Jag minns inte vad den kostade i appstore men om det nu var 0, 7 eller 15 kronor så är den ett fynd.

Jag delade upp de 30 30-sekundrarna i 2 block med 3 minuters vila i mitten. Det blev 15 minuter per block. Rösten i appen gav mig ett heads upp vid 5 och 10 minuters intervallande vilket var skönt, för jag visste att i varje sådant miniblock var det bara 5 intervaller och det är nästan ingenting. När jag kollade tempofacit efter träningen såg jag att min hastighet varierade betydligt – nästan 80 sekunder i min/km. Det var det där med uthålligheten… (de långsammaste intervallerna var någonstans i mitten av passet)

Dagens känsla var lite sisådär. Jag var otroligt seg i benen och har träningsvärk i vaderna efter måndags backar och trappor. Farten på mina 30-sekundrare var nästan samma som när jag springer 400-metersintervaller men so be it. Jag är mycket taggad på att springa mer intervaller och fartlekar. Med appar och musik och grejer blir man rätt motiverad!

Vi avslutade vår roadtrip till Hylte med en tur till Skärshultssjön och en Twister på bryggan medan solen kastade sina sista glimtar i sjön. Efter det var jag rätt nöjd med att åka hem till Halmstad igen. Hylte var inte det mest upplyftande samhälle jag sett även om tartanbanan var mycket fin.