Nakenlöparen Ann-Sofie bjöd in till mjölksyrefredag och jag var inte sen att nappa på förslaget. Stockholm laddade med regn inför vår backträning uppför Hammarbybacken och det passade fint. Själv laddade jag med den dagliga dosen stress – det är ungefär så veckan har sett ut. Stress över småsaker på jobbet jag inte hann med förrän i sista sekund (jag ogillar starkt att vara ute i sista sekund) och stress över att inte hitta vettig parkering i stan. Saker och ting löste sig till slut (de har en tendens till att alltid göra det, vilket är skönt) och jag hann med både jobbgrejer och undvek parkeringsbot på 900 spänn. Tjänade pengar, right!?
Både jag och Ann-Sofies gäng innehållandes Magnus och Jonas fastnade i fredagsköer på vägen ut till Hammarbybacken (fredagsköerna tillbaka till stan var dock snäppet värre) och vi kom båda lika sent. Inte för att det gjorde något, backen låg där den låg och flyttar inte direkt på sig. Däremot är den brant vilket för min del är rätt springovänligt. Pulsen kutade iväg snabbt bara av att gå uppför och jag fegade nog en del på löpningen. Jag var mycket trött då och där, men det försvann sedan när vi vilade. Någon gång vore det fint att kunna ta ut sig på riktigt så att det känns flera timmar efteråt. Kan du ordna det Magnus?
Det blev 2 hela vändor uppför – och 3 halva (jag skippade den värsta stigningen i början) medan resten av det mycket vältränade gänget gjorde 5 och 6 vändor hela vägen, dessutom mycket mer löpandes än mig.
Nästa backpass ska jag ta i spåret på Lilljansskogen. Det finns en rätt fin backe där med. Alldeles rak och väldigt, väldigt jobbig. Fast jag tackar inte nej till ännu ett Hammarbybackspass i och för sig. Det spelar inte så stor roll varifrån pulstoppen kommer antar jag – även om det roligare att toppa den löpandes. Å andra sidan är Hammarbybacken rätt mycket roligare än vilken backe som helst i Lilljansskogen.
