Träningsglädje

Jag har precis kommit hem frÃ¥n kvällens VÃ¥rRus. Jag hade lätt det bästa laget av de bloggruslag som ställde upp (okej, jag kan vara nÃ¥got subjektiv…). Vi tävlade bland annat mot SvD-Petras lag – hon hade en skum blondin och en märklig mörk brunett i sitt lag.

Jag ställde upp med ett starkt startfält som alla var klädda i färgglada skor och kläder frÃ¥n Asics som vi kittat upp oss med förra veckan. De rosa Nimbusskorna dominerade pÃ¥ fötterna och vi är nog alla mycket förtjusta i trekvartstightsen – grymt sköna! Jag gillar ocksÃ¥ den vita tröjan med grafiskt mönster som är skön och rätt slapp.

Det verkar överlag vara färgglatt som gäller på VårRuset och det är kul. De företagssponsrade tröjorna var många och om man gillar att springa och den typen av företagsfriskvård ska man se till att få anställning på något som har med ekonomi och redovisning att göra. Det var väldigt mycket sådana tryck som sprang runtomkring mig!

VÃ¥rRusetbanan kändes allmänt backig tycker jag. Det var mÃ¥nga smÃ¥knixar och efter 4 kilometer kom banans brantaste backe. Elakt! Å andra sidan är det inte evighetslÃ¥ngt utan ”bara” 5 kilometer. Jag och mina lagmedlemmar ställde oss nästan längst fram och jag kunde se ända fram till första startled. ÄndÃ¥ blev det trÃ¥ngt nästan med en gÃ¥ng…

VårRuset är mer av en folkfest än ett lopp och det tycker jag är bra. Folkfester behövs de också. Vill man sätta PB ska man springa andra lopp där fokus ligger på prestation, annars är risken att man blir väldigt frustrerad över folk som går till vänster och hit och dit. Skit samma, spring och var glad istället. Det finns ändå ingen officiell tidtagning!

Tack VÃ¥rRuset för ett bra lopp och bra picknickpÃ¥se! Tack BloggRuset för goodiebag och startplatser – och tack Asics för att ni trodde pÃ¥ oss och för att vi fick vara sÃ¥ snygga och tack till mina lagmedlemmar! Eftersom det sällan händer att jag vinner nÃ¥got sÃ¥ mÃ¥ste jag sÃ¥klart berätta för hela världen att vÃ¥rt lag förmodligen var först över mÃ¥llinjen. Petras skumma blondin kom över mÃ¥llinjen lÃ¥ngt efter mig och när vi satt och picknickade hörde jag ett annat lag bli intervjuade i mÃ¥lomrÃ¥det. Blir man sÃ¥här odrägligt kaxig av att vinna?

Skorna avslöjar den där blondinen…

Cirkeln är sluten och hälsa står åter i centrum i Åre. Vid Åres födelse som rekreationsort vallfärdade man hit för den goda luftens skull. Idag lockar Åre med mer aktivitet. Skidåkning och after ski i all ära, men nu kan du svettas på andra sätt än under dina merinoullstrumpor i backen eller när du headbangar till after ski-bandet.

I helgen gÃ¥r Workout Åre av stapeln. Ett av de bästa konventen jag varit pÃ¥. Lyllos er som ska dit! I höst satsar Copperhill Mountain Lodge Ã¥terigen pÃ¥ yogaretreat tillsammans med ett gäng andra aktiviteter för kropp och själ. Dit ville jag gärna redan i vÃ¥ras – det är ett helt fantastiskt hotell!

Senast ut är Tott Hotell som storsatsar pÃ¥ svett och träning! Den 14 augusti gÃ¥r startskottet för Tott Åre X-fit Camp – en träningsvecka som leds av OS- och VM-idrottare. Hälsocampen, med Martin Lidberg i spetsen, förlägger ocksÃ¥ träningsveckor pÃ¥ Tott. Hotellets VD, Peter Nilsson (som förut var VD pÃ¥ Copperhill), säger att han ser framför sig hur de i framtiden erbjuder training camps frÃ¥n maj till oktober.

Min spontana reaktion är att jag kan tänka mig att hänga mycket i Åre framöver!

Världen gick inte under i helgen – men den gjorde det ikväll. SÃ¥ jag var rätt nöjd med min sista mÃ¥ltid som bestod av en Dagens pÃ¥ rosé och god sallad med melon, parmaskinka och ädelost pÃ¥ Vapiano. Sedan sÃ¥g vi Lars von Triers Melancholia. Det är ingen dejtfilm direkt.

Kirsten Dunst är en fantastisk skÃ¥despelare och hon kan verkligen fÃ¥ till den där mörka blicken. Grymt skÃ¥despeleri – men hennes rollkaraktär var mycket, mycket knepig. PÃ¥ det stora hela handlar filmen om att världen gÃ¥r under. EfterÃ¥t gick jag hem och mÃ¥dde alldeles illa – jag satt pÃ¥ en av de främre raderna och kände mig sjösjuk redan frÃ¥n start.

SÃ¥här i efterhand var Melancholia sevärd. För att balansera min omogna musiksmak gillar jag lite ”svÃ¥rare” typer av filmer även om Lars von Trier ofta gör det lite extra oförstÃ¥eligt pÃ¥ alla möjliga sätt. Vissa detaljer tyckte jag var onödiga och andra riktigt bra.

Sista måltiden