Träningsglädje

Igår lämnade jag jobbet i solsken. Hann gå en kilometer innan himlen öppnade sig. Först rätt så lugnt, sedan all in. Gatorna blev alldeles tomma och jag hittade skydd i en trappuppgång. Vinden ven och regnet piskade marken. Efter några minuter sprack det upp igen och jag hann möta upp Karin och gå en bit in i Hagaparken. Då var det dags igen. Mörkret föll på och det började först regna – och sen hagla! Små, små bollar som studsade på marken. Sedan blev det fint igen och vi hann nästan gå 12 km i solsken. På slutet möttes vi av en kort, kort skur – och så en regnbåge. Det enda väder vi inte hade var snö.

Slingan runt Brunnsviken är lugn och vacker. Tystnad och fågelkvitter mitt bland stadsbrus och trafikstockning. Rekommenderas!

Det finns hopp om livet. Är imponerad av Lag Fitnessguru från VårRuset igår. Jag tokdiggar deras linnen – ”Strong is the new skinny” (vilket är en slogan från Nike va?). Fantastiskt att det finns fler som har fattat grejen. Som sprider glädje istället för sneda ideal.

Och så finns där Puls. Som har skrivit om mig på ett alldeles otroligt fint sätt. Tack för de fina orden. Häftigt att ni minns mina inlägg från rätt länge sedan.

Och tack till mina fina, fina bloggläsare som hjälper mig att bestämma mig angående Åre och är så himla generösa och godhjärtade att ni delar med er av de klasser ni är bokade på. Jag måste verkligen bestämma mig nu.

Bild från Träningstokig

Jag har beslutsångest. Ska jag åka upp till WorkoutÅre i helgen eller inte? Jag har inte råd, men jag vill gärna. Alla roliga klasser är fullbokade, men det är skön stämning och sköna människor. Om jag åker upp så åker jag inte tillsammans med någon, men det finns många bekanta ansikten där uppe. Jag skulle kunna bo i mina föräldrars nybyggda lägenhet inte långt från Holiday Club, men jag vill såklart bo mitt i gemenskapen med alla andra. Beslutsångest deluxe med andra ord.

Jag har tunga ben. 3 snabbdistanser på rad har gjort benen sega. Men jag har inte ont någonstans alls. Inte ens i en hälsena. Jag har en inplanerad vilodag idag men jag stuvar om lite och springer ännu mer ikväll. Fast långsamt, längre och med finfint sällskap.

Jag är glad för jag har precis ätit lunch med världens bästa Ella. Vi satt på bästa runda hörnbordet på Tabbouli och åt libanesiskt vilket slår vilken matlåda som helst. För lunchpriset hade jag kunnat vara med på lite mindre än en halv klass på WorkoutÅre. Och det går ju ärligt talat inte att vara med på mindre än en halv klass. Därför blev det lunch istället.

Summa summarum så är jag en glad själ med friska men tunga ben och beslutsångest.