Jag hade förmånen att sitta i solen och diskutera med Mälarpaviljongens snyggaste tjej efter jobbet idag (att träffa träningsbloggare i civila kläder är alltid extra roligt!). Smart med! Vi bubblade om en massa med tillhörande glas rosé men det var en särskild frågeställning som fick mig att fundera på bussen hem. Vad har jag för mål med min träning?

Det är långt ifrån första gången jag hör frågan – men nu är första gången jag har ett bra svar. Jag har inget särskilt mål. Träningen ska vara rolig och kravlös och visst kan det vara kul att försöka bli snabbare eller starkare – men det är liksom inte världsviktigt. Ofta har jag känt mig lite vilsen i det svaret. Vad är det för idé att göra något alls om man inte har något mål? Hur vet man var man ska?

Men som från en klar himmel ovanför 4:ans busstak slog det mig. Jag har inget specifikt mål med min träning – men jag har oändligt mycket mening med min träning. Jag blir glad och lycklig genom att träna. Jag tränar bort stress och frustration. Jag tränar mig lugn och harmonisk. Jag letar svar på frågor genom min träning. Jag vill uppleva genom min träning. Jag tränar mig frisk och levande.

Ibland kan jag också komma på mig själv med att fundera på vad målet med den här bloggen är. Och när jag inte kommer på något så kan det kännas meningslöst att faktiskt blogga – men där har  tankarna liksom krockat. Och jag inser nu att även om jag inte har något mål med bloggen – så finns det en himla massa mening med den. Meningen med bloggen är att den ska ge mig något tillbaka: energi och inspiration till exempel.

Mening istället för mål är mer min melodi, och ju mer jag tänker på det – desto tydligare blir det.