Och givetvis, äter gör man ändå dör man. Typiskt. Idag har jag ätit så det står härliga till. Inte nödvändigtvis i mängd, men i känslan.Jag började jobbmorgonen på Riche med hemgjorda granola, bär, grekisk yoghurt och en cappuccino som känns lite retro att beställe såhär i lattetider. Framåt lunch blev vi utkastade. Bordet vi belägrat med jobbpapper och diskussioner hade bokats av andra sällskap. Så vi gick och åt lunch på Sturehof. När man börjat bra kan man inte sluta sämre. Jag åt en god och matig sallad på inkokt lax med sparris, pocherat ägg och ruccola. En till retrocapuccino på det. Jag som är var vartredjedaglattedrickare fick kaffefull mage. Lunchfull likaså. Overload på kaffe och utemat idag alltså. Underload en annan dag. Obalans.

Och det var just det där med balans som jag gÃ¥tt och funderat pÃ¥. För mig är det enklare med makrobalans än mikrobalans. Balans i livet är enklare än balans i detaljerna. Balans – som lÃ¥ter enkelt. Det är ju sÃ¥ förnuftigt! Det är ju bara att sluta krÃ¥ngla till.

Mikrobalans är jättesvÃ¥rt om du frÃ¥gar mig. Känslorna gÃ¥r emot förnuftet när jag agerar utan att tänka. Ibland spelar obalansen inte sÃ¥ himla stor roll – jag har till exempel inte gÃ¥tt pÃ¥ bio pÃ¥ jättelänge men plötsligt fick jag för mig att jag gillar att gÃ¥ pÃ¥ bio och sÃ¥ blev jag bioklubbmedlem och helt plötsligt ville jag gÃ¥ pÃ¥ bio hela tiden vilket jag ocksÃ¥ gjorde ett tag innan intensiteten klingade av.

När jag börjat gilla en viss träningsform, säg Zumba, sÃ¥ ville jag gÃ¥ pÃ¥ det hela tiden vilket jag ocksÃ¥ gjorde och sedan sÃ¥ tröttnade jag. När jag fÃ¥r dille pÃ¥ ett visst livsmedel, typ jordgubbar pÃ¥ sommaren, sÃ¥ vill jag äta det till varje mÃ¥ltid ända tills jag välkomnar hösten och tröttnar. Därför kan jag ocksÃ¥ förstÃ¥ att om man läser att fiber i maten är bra sÃ¥ äter man fibrer till förbannelse eller om man hört att kolhydrater är dÃ¥ligt sÃ¥ hoppar man över det till den grad att det gÃ¥r till överdrift. Det är ju inte logiskt när jag tänker pÃ¥ det – men jag förstÃ¥r hur överkonsumtionen kommer sig (inklusive den lilla detaljen att vi är rationella människor som gillar genvägar). Jag själv är en allt eller ingetmänniska med kontrollbehov som ”glömmer” att tänka större och ofta och gärna gÃ¥r all in.

När jag Ã¥t LCHF (vilket funkar mycket bra pÃ¥ mig – men skitdÃ¥ligt pÃ¥ andra eftersom vi alla är olika) tyckte jag att det var mycket enklare att vara strikt än balanserad. Med strikt menar jag ett kolhydratsintag pÃ¥ runt 6% och med lite mer balanserad menar jag runt 15-20%. Kanske ligger det svÃ¥ra i att det är enklare att kontrollera att vara strikt – medan det är svÃ¥rare att kontrollera att vara balanserad? Det är lättare att utseluta än att tillÃ¥ta ”lite”. Det är lättare att alltid komma ihÃ¥g att äta fibrer än att komma ihÃ¥g att äta fibrer ibland. Det var mycket enklare för mig att testa pÃ¥ att enbart äta dietbars vid den här tiden förra Ã¥ret (med undantag för frukost som jag Ã¥t ”pÃ¥ riktigt”) under 2 veckor än det har varit att testa att halvera portionsstorleken pÃ¥ tallriken. Eftersom jag uteslutit har jag stängt av. När jag ska balansera mÃ¥ste jag tänka till hela tiden.

Jag kan givetvis bara tala för mig själv men med mitt kontrollbehov (vilket ibland är en fördel och ibland en nackdel) och mitt driv  – sÃ¥ är balans ibland jättesvÃ¥rt. Ett nu pÃ¥gÃ¥ende exempel är det här med löpträning. Äntligen kan jag springa som jag vill! Eftersom det är sÃ¥ roligt sÃ¥ vill jag göra det hela tiden. Att fÃ¥ mig själv att lÃ¥ta bli och att faktiskt bara springa de 3 gÃ¥nger i veckan jag bestämt mig för, är svÃ¥rt. Det finns sÃ¥ mycket att löpträna och med ”bara” 3 pass i veckan blir det sÃ¥ lite tid. När jag planerar träningen fÃ¥r jag kontroll och när jag tränar efter planeringen fÃ¥r jag balans. Men jag tycker samtidigt att det är lite trÃ¥kigt. Jag vill ju springa mer! Typiskt all in-beteende om du frÃ¥gar mig. Ingen som helst balans mot bakgrund av det som är bäst för min hälsa.

Balans är enkelt att planera in – men uppenbarligen svÃ¥rt att genomföra, eftersom det blir trÃ¥kigt! När jag tittar tillbaka pÃ¥ min Funbeatstatistik ser jag att mina träningsveckor är antingen jättefulla eller jättetomma. De veckor som jag inte kunnat springa har jag inte gjort särskilt mycket annat heller – men nu när jag känner mig löparfrisk har jag ocksÃ¥ haft motivation att träna en massa annat sÃ¥ träningspassen trängs i almanackan.

Jag vet inte hur mycket vettigt jag har fÃ¥tt sagt i det här inlägget men det jag vill förmedla är att jag förstÃ¥r varför det förnuftiga inte alltid vinner – för balans är rätt svÃ¥rt. Men jag hÃ¥ller med om att balans ofta är det mest förnuftiga. Ibland är det lite trÃ¥kigt ocksÃ¥.

PS. Jag skrev att makrobalans är enklare. Kanske definieras livsbalansen av helt andra saker? Jag själv känner livsbalans genom att leva efter hjärtat snarare än huvudet. Ibland är det samma sak – men ganska ofta inte.

Frukost

Lunch