Vi har blivit gamla, jag och Grabben. Vi lägger oss sÃ¥ snart solen gÃ¥tt ner – och vaknar i ottan. Grabben skulle i och för sig ta marathonbussen klockan 6 – men jag hade inte en enda anledning att inte somna om igen.
Eftersom solen strömmade in genom fönstret så tog jag med mig karta och kamera och gick ut en sväng. Jag gick gata upp och gata ner i anrika Beacon Hill som är ett anrikt område där de förmögna bodde för några hundra år sedan. Här finns många antikaffärer och bagerier och jag stannade till på ett café för en frukostbagel. Klockan hade slagit 8 och inte en enda butik var öppen.
Marathonstarten gick klockan 10 och dÃ¥ hade jag hunnit med ännu mer promenerande. Människor stod redan i dubbla led längs med mÃ¥lrakan pÃ¥ marabanan och i brist pÃ¥ annat anslöt jag mig till folkmassan. PÃ¥ en stor skärm bakom mig visades loppet och sÃ¥ fort kameran zoomade in amerikanderna i tätklungorna sÃ¥ tjöt folket runtomkring mig. Ryan Hall, publikens favorit frÃ¥n USA, slutade 4:a med ett ordentligt pers pÃ¥ 2.06 (tror jag) nÃ¥gonting medan Kenyanen Mutai sprang in pÃ¥ nytt världsrekord pÃ¥ 2.03. Inte konstigt med tanke pÃ¥ hur mycket medvind det blÃ¥ste. Och okej dÃ¥, han har nog tränat rätt bra och sÃ¥där ocksÃ¥…
Världsrekord i all ära, mest spännande blev avslutningen pÃ¥ damloppet. Här var det ocksÃ¥ en amerikanska som lÃ¥g uppe i täten och spurtade fram och tillbaka med 2 andra kenyanskor den sista kilometern. Man var inte riktigt säker pÃ¥ vem som skulle vinna förrän de faktiskt korsade mÃ¥llinjen. En bit efter täten kom en stackars tjej som uppenbarligen haft problem med magen under loppet och inte velat stanna. Benen var alldeles bruna och som en man bredvid mig sa – ”hon hade nog önskat att det regnat idag”.
Jag stod och trängdes i rätt mÃ¥nga timmar innan de vanliga dödliga sprang förbi mig mot mÃ¥l. När loppet varit igÃ¥ng i 3 timmar hade jag avancerat och stod längst fram vid staketet och hade nästan fri sikt. Med betoning pÃ¥ nästan. Det stod fullt med poliser och vakter i vägen… Boston marathon mÃ¥ vara en folkfest men det är inte det mest publikvänliga lopp jag varit med om. Det var bÃ¥de trÃ¥ngt och svÃ¥rframkomligt sÃ¥ att man fastnade i flaskhalsar. Däremot är Boston Marathon det mest pÃ¥hejade jag lopp jag varit publik till. Det visslades, applÃ¥derades, tjoades och pinglades i bjällror. Det var fullt ös frÃ¥n bÃ¥de publik och löpare!
Efter knappt 3 timmar sprang loppets snyggaste outfit förbi och pÃ¥ fel sida om 3-timmarsgränsen kom ocksÃ¥ Grabben. Efter att ha skyndat runt hela marathonomrÃ¥det (som var avstängt för löpare) möttes vi upp. Jag med onda fötter efter att ha gÃ¥tt och stÃ¥tt sedan tidig morgon – och Grabben verkade bÃ¥de stelare och slitnare än när han tangerade sitt sub3-PB i Berlin i höstas. Medvinden hade tydligen inte hjälpt pÃ¥ slutet dÃ¥ den behövts som bäst. PB-vittringen tog slut vid 3 mil dÃ¥ bristen pÃ¥ lÃ¥nga lÃ¥ngpass gjorde sig till känna. Men det där fÃ¥r han skriva mer om pÃ¥ sin egen blogg. Nu har vi en sista kväll i Boston att leva loppan pÃ¥!
Beacon Hill
Världens snabbaste…
…loppets snyggaste!
Svenske USA-Stefan persade rejält
Känner vi igen han i blått eller?
Det där med att springa marathon ser ut att göra lite ont?
