Träningsglädje

Det blev Nike för nästan hela slanten ikväll: skor, tights, topp, jacka – och sÃ¥ klockan förstÃ¥s! Jag kombinerade det gula (jacka och skor) och rosa (topp och skor) med ett par knallgula sleeves frÃ¥n Zensah som jag köpte i Boston och sÃ¥ sport-bh:n ”Run” frÃ¥n Shock Absorber i vitt. Man kan ju inte ha färg pÃ¥ precis vartenda plagg…

Det var mörkt och alldels vÃ¥rhärligt när jag stack ut i sällskap med Grabben vid 21-snÃ¥ret. Visserligen lite kallare än igÃ¥r, men girig vill ju alltid ha mer. Jag höll noga koll pÃ¥ klockan medan jag sprang och förundrades hur trött jag plötsligt kände mig när klockan besviket visade 6.30 min/km – och hur pigg jag kände mig sekunden efter när jag insÃ¥g att jag kollat fel och att den faktiskt visade 5.30…

Idag sprang jag bara med själva klockan (som har GPS frÃ¥n TomTom) men man bör ocksÃ¥ ha det lilla chipet i skon (som kommer med) som en back up de gÃ¥nger GPS:en inte uppfattar signalen. DÃ¥ krävs det att man har skor med Nike+ sÃ¥ att man kan ha chipet nÃ¥gonstans, och det har jag i och för sig, fast bara 1 eller 2 par. Hur pass hög kvalitet TomToms signal har jämfört med Garmin vet jag inte – men det skulle vara kul med nÃ¥gon slags jämförelse. Jag som inte sprungit med GPS förut tyckte att farten skiftade rätt rejält men jag kan ha en tendens till att springa olika fort väldigt ofta ocksÃ¥…

Innan jag var ute och sprang läste jag ikapp de bloggar jag missat under semestern. Michaelas blogg har seglat upp som en favorit, jag gillar den torra humorn mellan raderna. Och musiktips som detta till exempel.

I eftermiddag säger jag upp mitt medlemskap pÃ¥ Balance. För att göra en lÃ¥ng historia kort sÃ¥ fick jag ett mail frÃ¥n nÃ¥gon sälj- och serviceansvarig pÃ¥ Balance för nÃ¥gra veckor sedan som hört att jag klagat pÃ¥ nÃ¥got. Han ville fÃ¥ det bekräftat sÃ¥ jag mailade och sade vad det gällde och länkade till bÃ¥de mitt klagoinlägg och mina hyllningsinlägg. Jag fick inget svar. Däremot fick jag en kommentar pÃ¥ samma inlägg vid ungefär samma tidpunkt som jag fick mailet, vars ip-nummer jag spÃ¥rade till Balance, och den kan ni läsa här. Visst lÃ¥ter det som att den som kommenterar (”Micke”) är kund pÃ¥ Balance?

Jag mailade till sälj- och serviceansvarig och tyckte att det var konstigt att Balancepersonal kommenterar pÃ¥ bloggar utan att uppge vem de är. Det mest grundläggande kommersiella aktörer som agerar i sociala medier bör vara uppmärksamma pÃ¥ är att det är transparent. I mÃ¥nga fall kan det vara bra med en policy om hur man ska agera i sociala medier ocksÃ¥…

I alla fall. Efter mitt mailskickande fick jag en kommentar frÃ¥n Balancechefen. Han bad om nÃ¥gon slags ursäkt(?) och uppmanade mig att ringa eller maila, sÃ¥ jag gjorde det. Men vet ni vad, jag fick inget svar nu heller! SÃ¥ tills vidare tar jag paus frÃ¥n Balance. Att träna där känns inte speciellt roligt. Jag gjorde bÃ¥de sälj- och servicepersonen och den andra Balancepersonen uppmärksam pÃ¥ att jag, trots min kritik, faktiskt skrivit en hel del bra om Balance ocksÃ¥. Jag är ärlig – inte gnällig.

Så nu går jag vidare, glad och gymlös. Jag har ingen brådska att signa upp mig på något nytt ställe. Var jag väljer att träna beror på var vi köper lägenhet och vilka gym som öppnar var under nästkommande månader. Jag är lite nyfiken på Sportlife i city faktiskt (ja Soffan, du hörde rätt!) men kan också tänka mig ett Friskiskort (återigen, beroende på var vi bor). Tills vidare ska jag träna lite andra grejer. Jag tänkte lägga upp den perfekta träningsveckan såhär:

• 3 löppass (ett lÃ¥ngpass, en snabbdistans/intervaller/fartlek och en vanlig distans)
• 1 rörlighetspass (lÃ¥ter lite diffust va?)
• 2 yogaklasser
• 1-2 styrkepass

Man kan sammanfatta planen som yoga och löpning. Jag vill ta det lugnt med löpningen och även om jag vill bli snabbare känns det som att just snabbhetspassen sliter mest, därför blir det bara ett sÃ¥dant pass per vecka. Max. Det ligger rätt mycket fokus pÃ¥ yoga (för att vara mig) men jag sneglar lite pÃ¥ Sporty Spice och ska försöka gasa pÃ¥ lite pÃ¥ yogan. Det skulle kännas fint att utmana mig med 1 jobbigt yogapass per vecka och sedan lägga pÃ¥ 1 klass till som bonus. Yinyoga räknas inte in här – däremot ser jag det som rörlighetsträning. I rörlighetsträningen ingÃ¥r ocksÃ¥ en längre tid av enbart stretch och prehab.

Styrketräningen är än sÃ¥ länge mest ostrukturerad i mitt huvud. Kanske fÃ¥r jag gömma mig i en skogsdunge under en powerwalk och köra lite cirkelträning – även om det finns en uppenbar risk för Ã¥skÃ¥dare. Eller sÃ¥ fÃ¥r jag springa till ett utomhusgym och träna där. Det finns ju ett gäng sÃ¥dana: Gärdet (nära), Söder (lÃ¥ngt bort) eller Björkhagen (lÃ¥ngt bort). Jag är trots allt inget fan av att träna till publik. Men jag tror att min plan kan bli rätt bra ändÃ¥. Mest nöjd är jag över yogabeslutet.

SÃ¥ snart vi kom hem luftade jag och Grabben vÃ¥ra Adidas Marathon 10. Grabbens i modell äldre. Mina i modell sprillans nya. Jag tycker i och för sig inte att de ser ut som löparskor – mer som retrosneakers. Idag fick de följa med pÃ¥ en promenad till DjurgÃ¥rdsbron för att äta glass i solnedgÃ¥ngen men till nästa gÃ¥ng kanske jag ska passa pÃ¥ att springa i dem ocksÃ¥. Enligt Grabben är de rätt lika Asics DS Trainer i vikt men uppbyggda pÃ¥ ett mer neutralt sätt. Själv kan jag inte riktigt jämföra – DS Trainer är en pronationssko sÃ¥ jag har aldrig sprungit i dem – men Marathon 10 känns som en väldig ”slick” mängdsko (fast det ska man se upp med eftersom den är lätt) och lite mer än bara en lättviktssko (jämfört med t.ex. Nike Free eller Kiss This-skon frÃ¥n Saucony).

Jag funderar pÃ¥ att ha 2 par skor med mig ner till SkÃ¥ne i helgen men har inte bestämt mig för vilka. Saucony Triumph är givna – men vilka ska bli det andra paret?