Häromdagen fick jag supermånga fina frågor och här kommer svaren på de frågor som jag kategoriserade som ”träningsglädje”. Här kan ni läsa svaren i kategorin ”frågor om mig” och snart kommer svar på frågor om min träning, vad jag tycker om kost och hälsa och lite annat.

Vad har jag för mål med bloggen?

Jag har inget särskilt mål med bloggen – jag skriver för att det är roligt. Så länge jag känner att det ger mig något tillbaka så kommer jag att fortsätta. Det jag får ut av att blogga är massor med inspiration och härliga vänner. Vissa träffar jag ofta – andra har jag aldrig träffat alls. Eftersom jag tycker att både meningen med livet och meningen med att jobba är att ha roligt så känns det som en rätt vettig målsättning med bloggen också.

Vad har du för instruktörstankar?

Jag funderade på att bli spinninginstruktör för ett tag sedan men jag har lagt allt det där åt sidan. Jag är rädd att jag skulle tröttna! Jag gillar inte rutiner och jag gillar inte att göra samma sak hela tiden och just nu skulle jag inte klara av att vara inbokad på fasta tider varje vecka så nä, instruktörstankarna har jag lagt på hyllan.

Vad är träningsglädje för mig?

Träningsglädje är att gå och längta efter det man tycker är allra roligast – och att sedan känna den där kicken efter passet. Jag funderar ofta på om det verkligen är så himla kul att träna och jag erkänner att det inte är dödskul varje minut under ett pass – men känslan efteråt är ofta oslagbar. Är den inte det, och ser man inte fram emot träningen, så tränar man fel sak.

Har jag funderat på att starta eget inom gymbranschen?

Jag är lite avskräckt från det där med eget företagande. Visst det är hur flexibelt som helst men eftersom så många runt omkring mig driver egna företag inom olika branscher vet jag hur mycket jobb som krävs. Jag har många idéer jag skulle vilja förverkliga inom träningsbranschen så ja, kanske någon dag. Just nu tycker jag att det är mest kul med eventbaserade saker men kanske tar jag det stora steget någon dag.

Vilket är mitt bästa löparminne?

Det finns många härliga löparminnen. Jag minns när vi sprang på en evighetslång sandstrand på Österlen för snart 1 år sedan och alla färger flöt in i varandra och var sådär mjuka och pastelliga så jag kunde lika gärna sprungit mitt i en bomullslik oljemålning. Jag minns hur trött jag har varit under vissa långpass så att hela livet varit helt hopplöst och jag har inte kunnat annat än att snyfta – för att nästa kilometer vara pigg och glad igen. Jag minns framförallt hur vi sprang runt Åreskutan en sen helg i september och det var som om vi var ensamma i hela världen. En fantastisk känsla och något jag aldrig kommer att glömma!

Har jag upplevt runner’s high?

Ja, många gånger men under korta stunder. Ofta har det varit under sena kvällar där jag sprungit på breda gator. Ofta långa raksträckor vilket jag vanligtvis ogillar eftersom det är så himla tråkigt. Jag minns särskilt en gång då jag sprang längs med supertråkiga Laholmsvägen i Halmstad men oj vilket flyt jag hade. En annan sen kväll sprang jag i duggregn och allmänt skitväder men det var helt fantastiskt – jag var kung!

Vilka träningsalternativ saknas i Sverige?

Jag vet inte vad som finns i utlandet men som inte finns i Sverige men framförallt saknar jag de nischade träningsställena. Visst det finns yogastudios och crossfitcenter – men jag vill ha fler nischade ställen med en prisbild som gör att jag kan köpa mer än 1 gymkort. Jag vill träna för de bästa spinninginstruktörerna på ett spinningym, träna crossfit i en miljö som inspirerar till just det och sedan yoga där det är lugnt och stillsamt. Att erbjuda allting på ett och samma ställe är som upplagt för kompromisser och jag är aldrig riktigt nöjd.

Vad finns det för skillnader mellan manligt och kvinnligt i Sverige – har vi samma förutsättningar? (relaterat till träning)

Detta är helt klart den knivigaste frågan jag fått. Ja det finns stora skillnader men jag har inte ägnat frågan så mycket tankeverksamhet. Det främsta exemplet är hur mycket pengar, resurser och allmänt mediautrymme som går till typiska killidrotter som fotboll och hockey – jämfört med hästsporten. Det är egentligen hur orättvist som helst. Men jag tror samtidigt att det går att påverka sina egna förutsättningar i stor utsträckning.

Vad svarar ni som läser på denna fråga?

Österlen med Funrun och Ultra-Carina

Ni ser henne knappt – men i mitten är Ultraschmultran