Träningsglädje

Jag såg en cyklist i solen igår. Det känns verkligen som vår här. Enligt säsongarveteranerna är Champoluc solsäkert under jul och nyår. Snöläget är nog bättre lite senare på säsongen. Redan imorgon ska det komma mer snö – men då har vi åkt hem.

Det nya året har redan sett sin första trend – fastan! Jonas Colting har varit i farten igen och hans ganska nya bok – som troligtvis fanns under många granar – förekommer rätt så flitigt i bloggvärlden. Hans tankar kring fasta omskrivs bland annat hos Åsa och jag är sugen på att testa! …särskilt efter 9 dagars 4 rätters middagar. Visserligen har jag ofta valt kiwi- och ananascarpaccio men igår slank det ner en Tiramisù. Nu är jag proppmätt för många veckor framöver.

Att fasta ska vara bra av många anledningar – bland annat för att justera och optimera hormonbalansen. Dessutom är det bra för mitokondrierna. Jag aktar mig noga för att uttrycka mig mer precist än så – för jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag pratar om. Jag är varken expert på kost eller kropp men är nyfiken på att testa!

Pumpaförrätt

Tiramisùefterätt

Den sista skiddagen blev också den kortaste. Solen orkade inte riktigt upp på förmiddagen och jag kände mig seg och slö i hela kroppen. Det blev 3 liftar upp och ett långt åk ner. När vi väl var nere pustade jag och Grabben ut – vi klarade resan skadefria! Jag har ett blåmärke från en sittlift men det är allt.

Vid lunch bytte jag skidglasögonen mot en annan typ av glas och så gick vi en loop runt byn istället. Medan någon slags engelskt mästerskap i slalom pågick uppe bland alptopparna satt jag och åt min allra första pizza.

Alla i familjen ger tummarna upp till Champoluc men vi pratar ofta om att vi saknar Åre. Vi har firat med Prosecco att vår Alptopp i Tegefjäll är såld till rekordpris och väntar ivrigt på att den nya ska bli klar. Innan dess, redan i februari, står jag på skidor igen.

(det syns inte men jag gör tummen upp – alla ben är hela!)