Det var skidtokiga Therese som uppmärksammade mig på det först. Snygg-Erik har antagit utmaningen att leva som Hellner under ett gäng veckor. Det innebär bland annat 25 timmars träning i veckan – men framförallt: skidcoach i form av Per Elofsson, andra coacher, fystester och allt annat som hör en elitidrottare till. Vem skulle inte vilja ha det?

Eftersom jag själv ligger på runt 25 timmars träning den här veckan så anar jag hur Erik mår. Visst finns det en skillnad – Erik säger själv att han inte tränat regelbundet på rätt länge och kommer träna inriktat på skidåkning medan jag själv är rätt träninsvan och framförallt tränar lite vad jag vill. Men jag gör det i ensamhet och längtan efter en stab att ha runt omkring mig för att hjälpa, coacha och motivera är enorm.

Mitt liv som Hellner är ett projekt som pågår fram till VM som man kan följa här – både genom program som läggs upp och andra interaktiva saker. Kul idé! Men Therese och jag undrar båda – varför snygg-Erik?

Hellner åkte idag in på en fin fjärdeplats i den där orten med en massa äää som jag inte minns. När han korsade målgången låg han slutkörd på snön på det där Hellnerklassiska viset som vi sett så många gånger förr. Jag är helt förundrad över hans förmåga att ta ut sig. Tänk om jag också vågade släppa på den kontrollen! Richardsson kom för övrigt 2:a i samma lopp.