Medan modebloggarna når ikonstatus tragglar träningsbloggarna på i lerspåret. Gemensamt har de ihärdigheten, målmedvetenheten och envisheten. Men träningsbloggarna springer aldrig på röda mattor. Bland träningsbloggarna finns inga mediala piedestaler – bara inofficella klubbar för inbördes beundran.
Elin Kling är nästa kändis att få göra en gästkollektion hos HM. Elin Kling som mest gjort sig känd hos de som är insatta för att vara en bloggare. Och – visst ja – hon har dansat på TV också. Hon är ju som sagt framgångsrik bloggare. Den senaste tiden har Elin Kling hajpats i utländska tidningar på sådana där sidor där läsarna kan ”kopiera stilen” och hon har omnämnts av någon känd tv-serieskådis för att vara en häftig modeperson att se up till. Elin Kling har beskrivits som en ”it girl”.
Jag undrar inte vem som är den största ikonen inom träningsbloggsvärlden – jag undrar om det ens finns någon? Då menar jag inte vem som har den största bloggen – för störst i läsarantal är inte Elin Kling. Jag syftar på den där ikonen som är så himla cool att företagen vill ha denne som dragplåster. Många träningsbloggare bjuds på enstaka varor och tillställningar med bjudmat i utbyte mot några raders PR. Men mer värda än så är vi inte. Den dragkraft och image vi erbjuder är inte tillräcklig.
Man skulle kunna hävda att träning och hälsa är en mycket smalare nisch än mode. Givetvis är det så och ja – det i sig gör stor skillnad! Men det finns ett stort intresse för träning och hälsa, se bara på de tidningar som står på hyllorna i butik.
Det som skiljer träningsbloggarna från modebloggarna är att det inte finns någon star quality. Ingen som bloggar tillräckligt bra för att nå en bredare publik.
Jag är medveten om att det finns träningsbloggare som bloggar för sin egen skull. Som ser sin blogg som en virtuell dagbok som också är öppen för vem som helst att gå in och läsa. Det är ett förhållningssätt till sitt bloggande som är lika bra som något annat. Men – jag vet också att det finns mängder av träningsbloggare som har sitt huvudsakliga syfte att inspirera. Att skriva för andra. Och man har sin trogna läsarskara som förhoppningsvis växer i maklig takt. Och kanske växer lite mer de dagar man blir länkad från någon annan bloggare. Man får kanske produkter att recensera och blir glad när det dimper ner inbjudningar till PR-event i inboxen.
Har ni tänkt på att de största modebloggarna aldrig recenserar produkter? De finns kanske med på bild någonstans och möjligtvis i en bildtext. Exponeringen är otroligt värdefull för företagen ändå. Från bloggarnas sida finns ingen uttalad ärlighet och förklaringar till vad som är gratis och vad som är köpt. I allra bästa fall är det underförstått – om nu läsaren har koll på hur bloggande och företags marknadsföring faktiskt funkar (vilket jag är tveksam till). Å andra sidan är det heller ingen stor modebloggare som hycklar med att de får saker gratis. Det är ingen big deal. Sådant de får skickat till sig får heller inte större plats i bloggen än det förtjänar – precis som i alla tidningar.
De största modebloggarnas inlägg har likheter med artiklar ur glossy magasin. Man är noggrann med varenda detalj. Bakgrunden är stökigt där den ska vara stökig och bilderna är fixade i efterhand för skärpa och djup. Det är utstuderat och det är ofta galet snyggt och det är samtidigt lika nischat som en träningsblogg där privatlivet inte platsar bland innehållet.
De största modebloggarna får inte inbjudningar till events via mail. De får eleganta inbjudningar via post. Sådana där inbjudningar som i sin egen utformning säger att du som mottagare är viktig.
Modebloggarna är inte smartare än träningsbloggarna och passionen för sina respektive intresseområden är lika delad. Modebloggarna är däremot mer slipade och har koll på framgångsreceptet. De läser de tidningar de stilmässigt kopierar varenda dag. Träningsbloggarna i sin tur är ute och svettas i spåret och hyllas av de redan frälsta men har ingen attraktionskraft på de som inte har en vilja att bli lika ihärdiga i sin egen träning. Och frågan är om de ens vill? De bloggar som satsar på träning i form av glitter och glamour rynkas nästan på näsan åt och når aldrig till den övriga träningsbloggemenskapen. Om de nu ens vill.
Det som gör modebloggarna så heta är att de gör sig åtråvärda. Personliga men aldrig privata – precis som vi träningsbloggare. Många bilder – precis som vi träningsbloggare. Häftiga äventyr – precis som vi träningsbloggare. Men modebloggarna gör det med en helt annan finess. Det är inte innehållet som skiljer, det är hur det presenteras. Bloggar är precis som mat – man äter även med ögonen.
Med det här inlägget vill jag inte lägga någon värdering i varför man bloggar eller vilket bloggsätt som är bäst. Detta är en högst personlig jämförande analys om kommersiell genomslagskraft vilket ofta är relativt till besökarantal. Jag vet att många bloggar för sin egen skull och inte för allt i världen vill bli en träningsbloggande Sofi Fahrman. Detta inlägg syftar inte heller på dem. Samtidigt vet jag att många, mer eller mindre i hemlighet, jagar fler läsare och större exponering och undrar hur de ska göra för att nå framgång bland status och besökare.
[…] träningsbloggar så vet jag att Sara/Träningsglädje har haft lite synpunkter på varför träningsbloggare inte lyckas. Hon har också tv podavsnitt som behandlar samma sak: […]
Bra skrivet Sara!
Bra reflektion!
Ann-Sofie: jag vill också ha rosa! ser fram emot strandbilder med dem!!
Johanna: ja det där är en balansgång. hur tränar man själv – och berättar om det – utan att ge andra dåligt samvete?
Du slog precis huvudet på spiken om vad jag själv tänkt många gånger. Själv bloggar jag inte men läser mycket istället.. Har börjar läsa träningsbloggar många gånger för att jag själv tränar ca 3 ggr i veckan. Anledningen till att jag sluta läsa beror nog mest på att bloggarna är opersonliga OCH att träningsbloggar spelar med ens eget dåliga samvete. ”Jaha, nu har hon tränat fem gånger denna veckan å ätit jättenyttigt medan jag bara har hunnit träna en gång å ätit jätteonyttigt..”
Blev gröna ! Ångrar mig lite- det fanns inte rosa! Utvärdering kommer från Marockos stränder!
Jag tycker absolut vi kan m kreativitet! Finns inget genuint glammigt än ett endorfinfreak! 🙂 heja! 🙂
Pilla: intressanta reflektioner, jag är riktigt dålig på utländska bloggar faktiskt. vet t.ex. inte vad hon fitness-nordin har för läsarskaror. men både jillian och bob, som har egna portaler, är riktigt stora. det är dock inte samma sak som en privatpersons blogg. det finns 2 stora kändiskroppsbloggar – the skinny website och skinnyvscurvy som tar upp när kändisar uttalar sig om vikt och träning, men det är inte heller samma sak. i övrigt har jag noll koll – så please enlighten me! 🙂 intressant är också storbloggarnas pånyttfödda intresse för att träna, pt:n philip på finest har en blogg som har varit rätt obesökt men som nu har runt 12-13 000 besökare per vecka. han tränade katrin zytomierska och tränar nu anna hibbs. och bbellas nya tränare fia kommer nog att få en del statistik – men jag tror inte de överlever på egen hand utan behöver de redan etablerade bloggarnas länkningar.
Sara / Ellen: finns det ens nagon Hollywood levande PT eller tränar blogg som har en läsarkrets i närheten av Kenza och andra modebloggare. I dagens värld inkl. bloggvärlden skall man bara fötts som en Barbiedocka redo att entra röda mattan och det är där allt händer som säljer – vägen bakom Barbie utseendet är inte lika uppenbarligen inte lika intressant för bloggläsarna idag.
Ann-Sofie: ja, men med lite kreativitet så kan vi också kanske? såg att du var inne och köpte kameleonter ja – vilken färg?
Ellen: ja, fascinerande va! fast vi gillar ju all reality egentligen: sjukhusserier, olycksdokuserier, skandalserier… jag tror vi vill ha allt som inte är vanligt? och den är en sak att vara rik och att framställa sig som rik. 😉 vissa bloggare ”spelar” bra!
Åh där kom vi in på något intressant! För ja, nästan alla storbloggare har gott om pengar (även innan de blev stora), eller åtminstone vill de påskina att de har gott om pengar… Jag ser sällan eller aldrig en storbloggare skriva att de är helt panka redan den 12:e.
Vad är grejen med det? Vill vi läsa om lyx och flärd? Antagligen samma grej som varför serier som SatC, OC, Desperate Housewives, Hollywoodfruar (Östermalm, New York osv) blivit stora. Vill vi bara läsa om rika människor?
En av de första storbloggarna var ju En glamourprinsessas dagbok, hon var ju student på den tiden – men omgav sig iaf med så mycket lyx och flärd som studentlivet tillät.
Är det därför som träningsbloggarna inte lyckas? Löparspåret och gymmet är inte tillräckligt lyxigt?!
Nej jag menade inte att det är bara dyra kläder men det är ju ett sätt de kan göra headlines! 🙂 du fick mig at köpa kameleonter förresten! 😀
Fine: åh, tack! att bli jämförd med underbaraclara är en otrolig komplimang! hon som fått ett radioprogram på SR – mycket obloggigt och mycket creddigt!!
Ann-Sofie: jag tror att det finns stora möjligheter att sticka ut. ett helt nytt sätt att skriva, helt nytt sätt att ta bilder (eller ens att redigera dem…) eller vad det nu kan vara. visst behöver man bry sig om hur man klär sig för att det är en del av det, men jag tror inte man behöver bränna tusenlappar. däremot ÄR det intressant att nästan alla storbloggare faktiskt har haft det relativt gott om pengar och att det tydligen lockar läsare. stinalee är den enda storbloggaren jag kommer på som inte haft en wow-livsstil. och ja, de där unga mammorna då också… tack för att du läser!
Katta: great minds think alike och ni har kommit in på aftonbladet. skitkul tycker jag – det ska bli spännande att följa utvecklingen. både blogginnehåll och det runt omkring!
Sandra: ja gör det! 🙂 tack!! 🙂
Hur intressant analys var detta? Ja, en klar 10-poängare!
Det finns mycket att tänka på som träningsbloggare, kanske man skulle ta sig en titt hos någon modelbloggare och jämföra sig lite gällande skrivteknik, layout etc.
Bra skrivet 🙂
/Sandra
– traningsvaskan.blogg.se –
Du är så bra! Härlig läsning.. Du satte precis ord på det jag tänkt länge, länge! Men vinden borde vända snart tycker jag. Vi som är SÅÅ duktiga =)
Haha ska INTE kommentera m trötta fingrar! 🙂
Det är så mycket sant i det du skriver! Det knepiga skulle kunna bli att försöka att verkligen sticka utmsom träningsbloggare. Jag menar det handlar ju om mer än att bränna av tusentalskronor på en krejsy outfit- ert krävs ofta en sjujäkla insats! Man kan ju kors sticka ut med stort kunnande, humor och öppenhet och som följders av många träningsbloggar gillar jag variationen men ofta letar man väl ngn att identifiera sig med!?
Jag skriver under på att jag vill inspirera. Det kliar imig när folk vill men inte hinner/orkar. Jag är mamma i en knepig tuff luvssituation och på väg i min livs form o bloggen är en ventil och ett fönster in o ut och växer i lever sitt liv! Tack för DIN fina roliga tokiga blogg! 🙂
som alltid har du träffat bulls eye Sara, du är en intelligent och intressant tjej, och jag fullkomligt älskar din blogg!
jag tror att det har att göra med vad man kan relatera till, och vad man själv tycker är värt att uppmärksammas. På något sätt kan en bredare masspublik relatera till de nya marc jacobs stiletterna, kanske mer än vibrams? Och att få sitta på front row på visning på Berns kanske kan processas lättare än om man skriver om upplägget av träningen inför tjejvasan.
Jag tycker du, om man nu kan dra paraleller inom bloggvärlden över genrerna, påminner mycket om Underbara Clara. Underbart genomtänkt koncept med ett huvudspår men ofta inslag av djupa diskussionsämnen. Precis som detta!! 😀
Stefan: löpning får hjärncellerna att gnuggas!
Ett mycket bra och intressant inlägg. Dom här tankarna har jag mer eller mindre ventilerat under mina löppass. Tack för att Du satte ord på dom… 🙂
Anna: jag väntar med spänning! 🙂 eller blir det någon modebloggar som sadlar om kanske? tyra och kenza har ju varit på väg lite åt det håller (även om de som sagt inte är renodlade modebloggare…)
Mycket bra & tänkvärt inlägg Sara!
Verkar inte spela någon roll om vi träningsbloggare riktar in oss på att inspirera & skriver för andra eller för oss själv. Vi blir inte lika stora som modebloggarna ändå. Men jag tror att det bara är en tidsfråga innan även träningsbloggarna blir eftertraktade. Hälsa är ju så trendigt det kan bli & den trenden tror jag kommer hålla i sig.
Själv älskar jag layout & bilder & tycker det är lika roligt att göra snygga som intressanta inlägg. Jag bloggar även som en dagbok & för mina släktingar som bor långt bort – men vill alltid att det ska se prydligt ut. Som du skriver har även träningsbloggare olika syften med sina bloggar, vilket jag tycker är kul.
Ellen: kanske kan Magnus kommentar ha något med saken att göra? det där med företagens engagemang alltså… i övrigt håller jag med dig!
Anneliten: ja, han kan vara inne på något där! 😉
Jisses vilket engagemang! Väldigt välskrivet Sara – som alltid. Tror som din grabb – de flesta av oss är mer fokuserade på att lyckas med träningen.
Otroligt intressant inlägg Sara!!! 🙂
Kanske handlar det om träningsbranschens ovilja till att samarbeta med bloggare eller som några är inne på – att träningsbloggares prio ett är att lyckas med marathonloppet, muskelbyggandet eller vad det nu må vara, och inte att få en stor blogg.
Som bloggläsare tycker jag att det är en klar fördel om bloggare har något slags ambition med sin blogg mer än att bara dokumentera sin träning. Att det finns en tanke bakom varje inlägg och att det inte bara är en massa ostrukturerat babbel. Jag föredrar bloggare som kan skriva ordentligt, som inte skriver t ex att de sprungit ”längst med vattnet” för det heter ”längs med”…
Jag funderar lite på om modejournalistik är lite mer kommersiellt, mainstream och allmänt än vad journalistik om träning och hälsa är – men det känns inte så. Aftonbladet har väl haft sin hälsobilaga betydligt längre än Sofis mode-bilagan och hur många hälso- och träningstidningar finns det inte?!
Andréa: ja, där kan man dra likheter med modebloggarna – det är få som delar ut tips på hur man ska klä sig. däremot är det många som ”trendspanar”. samma sak kan man tycka men nä – ändå inte. däremot tror jag att en träningstipsablogg kan funka – men då måste man först nå en viss form av ikonstatus…
Em: 🙂 jag tror att det går. tycker att underbara clara-bloggen är ett sjukt bra exempel på en lyckad bloggare. stina lee var en annan bloggare som lyckades vara skittråkig – men ändå ha en ikonstatus. även om den är tappad nu. engla är ett annat exempel på en rätt tråkig person men som har en oerhört stor blogg. inga av dem är direkt några modeikoner. däremot tror jag att det hjälper att vara en intressant personlighet – men kan man inte blogga bra om det så spelar det ingen roll ändå. det krävs nog lite av allt tror jag. men allt hjälps också upp av en snygg blogg. bananskal hjälper såklart också! 🙂
Emma: Kenza Foki och BB startade som tonårsbloggar, av dem är ingen en renodlad modeblogg även om Kenza går mest åt det hållet och har blivit som en modeblogg nu när hon inte skriver lika mycket om Tokio Hotell och allt det där 😉 Nio till fem tror jag inte har superunga läsare – men hon är rätt känd. Frida Fahrman tror jag också har en relativt blandad läsarskara. Underbara Clara är ett annat exempel. Men ja, du har helt klart lätt i att unga läsare är ”lättare” läsare på det sättet att de förmodligen har en tendens att ikonisera. Äldre läsare är ofta mer sansade och lite mer konstruktivt kritiska (yngre läsare kan vara jäkligt elaka). Jag vet inte heller någon stor och känd som liksom är överlägsen alla andra…
Jag tror ändå det har med ålder att göra. Många större bloggar i allmänhet följs ju av en yngre läsarskara främst. Kolla på kenza, foki och blondinbella. De har ju förvisso läsare i alla åldrar, men de flesta är väl ändå i tonåren ungefär.
Sedan är kanske mode och ”glitter & glamour” mer lättsmält än att läsa om ”Jogging-Emma” som skriver om hur gött det var att kuta genom lera i helgen liksom.
Kanske är de som modebloggar mer villiga att kommentera mycket hos andra och på så vis locka fler läsare, än en som träningsbloggar. Att de gör bloggen mer till ett jobb än träningsbloggaren gör.
Svårt att veta, men det är synd att det inte finns någon riktigt stor ”känd” träningsblogg/hälsoblogg!
Jag vet ingen i alla fall?
eftersom jag formulerade mig så knasigt så förstår jag att du inte vill svara 😉
Men okej- tror du att en träningsblogg kan få samma ikon status? Men om vi tänker på de som blivit mode-blogg-ikoner.. Är det bloggen som gjort dem stora? Eller allt personen gör runt omkring? Om inte annat kan man bli känd på att provocera! ett välbeprövat grepp om än ofta en lätt våldtagna av det egna varumärket! Men som du säger- allt beror på målet!
Jag personligen har inget som helst intresse av att bli någon slags ikon eller ”göra karriär” med min blogg (och tackar nej/ignorerar de erbjudanden (gissar att de inte är jättemånga förhållandevis) om att testa produkter etc) men jag har ändå en liten tanke om varför de som VILL ”komma någonstans med sin blogg” inte lyckas. Dels så tror jag lite på det som katarina skriver; att de som är stora är lite för präktiga eller hur man ska uttrycka det. Sen tycker jag att det ”märks” lite för mycket att de vill komma någonstans. (Nu läser jag inte modebloggar, så jag vet inte om det kanske gör det hos dem också iofs). Men jag tycker liksom de anstränger sig lite för mycket så det blir liksom bara överdrivet och fel på nåt sätt.. Sen har jag svårt för när det ska ges tips till höger och vänster av folk som inte har någon som helst utbildning så jag hoppas att det är något som är till nackdel, men det är nog bara önsketänkande 🙂
Oj, det blev snurrigt 🙂 Men hur som helst ett väldigt intressant inlägg!
Em:
Absolut, det finns olika syften med bloggandet! Men jag menar främst de som vill bli stora och vill inspirera… jag låter din fråga vara lite diskret obesvarad. Det är ju tiotusenkronorsfrågan och min version på den är inte gratis. 😉
Många smarta tankar! som alltid vännen =)
Kanske handlar det mycket om var man ligger vikten? Är det prio ett att dokumentera sin livsstil oavsett om det är trend eller träning, eller är prio 1 att bli en stor blogg? Jag tror vissat vill bli stora och kända och innehållet är egentligen mindre viktigt. Men jag håller med dig- vore intressant med en kombo!
Bollar en fråga till dig- vad skulle du kunna göra med din blogg för att verkligen lyckas? Kan en träningsbloggerska bli ikon?!
Kram!!
Tack förresten för den fina komplimangen Anna!
Anna: det är bra med ärliga läsare och jag vet att vi inte håller med om allt. men det vore lite väl tråkigt va? 🙂
…hoppas att det framgick att jag tycker att din blogg är fin ;-). Håller inte med om allt, men snygg förpackning och intressant (och ibland provocerande) läsning.
Pilla: ja det är skillnad på ålder – men de största modebloggarna är väl inte purunga direkt. och det finns många unga träningsbloggläsare också – fast det skiljer såklart från blogg till blogg.
Cherie: bra att det väcker tankar!
Annsi: ja, och intressant att det faktiskt skiljer sig så väsentligt mellan olika bloggosfärer! det är jätteintressant med den ekologiska bloggtrenden – den är superglammig!!! jag fotar med en Candon D40, en Sony kompaktkamera som jag inte minns modellen på och min iPhone4 med infinicam- och crossprocessapparna. 🙂 tack för att du tycker dom är fina!
Roger: inte helt olika faktiskt. däremot skiljer det MYCKET mellan killträningsbloggar och tjejträningsbloggar. och även mellan löparbloggar och andra nischer inom träningsbloggandet. mycket intressant!!
Katarina: intressanta infallsvinklar! de som har gjort lite glammigare tränignsbloggar (ser iof bara en eller två framför mig) har inte riktigt lyckats få med sig resten av läsarna så nåt saknas uppenbarligen. jag är fascinerad!
Magnus: ja – kanske tillhör detta kulturen helt enkelt, och det påverkas ända ut i bloggandet då såklart. man kan ju tycka att det borde förändras i och med att nya aktörer tillkommer men de nya aktörerna är kanske utbrytningar från det gamla?
Grabben: jag tror du har en poäng där!
Anna: helt rätt, jag läser inte billgrens blogg men däremot underbara clara och där är ju verkligen någon som lyckats! hennes blogg kombinerar dessutom klockrena tankeinlägg och en supersnygg förpackning!!
Otroligt tankeväckande inlägg, även för mig som bloggkonsument. Själv läser jag, förutom träningsbloggar, en del ”livsstilsbloggar” snarare än modebloggar och där finns star quality så det räcker och blir över. T ex bjuder Elsa Billgren på ögongodis så man storknar och är nu uppraggad av SVT, Underbara Clara delar med sig av sin pyntade värld och rekryteras av Sveriges radio. Tidigare kunde jag läsa en blogg enbart p.g.a. innehållet, men nu har jag inte tålamod med oläslig text, suddiga bilder och dåligt språk. Samtidigt är ju detta ett gratis substitut (åtminstone för min del) för det som tidigare var just glossy magasin som jag faktiskt betalade för. Kanske får vi i framtiden se en åtskillnad mellan å ena sidan amatörbloggare och å andra sidan bloggproffs som också måste ta betalt för sin produkt? Personligen skulle jag hellre betala en slant, än översköljas av en massa blinkande reklam som förekommer på sina håll.
Jag kan tänka mig att det är fler bland modebloggarna som verkligen vill göra en karriär medan fler bland träningsbloggarna ser bloggen som en bisyssla och komplement till träningen.
Skarpt inlägg Sara!
Du är inne på flera faktorer om varför, storleken av branschen är en av dem som du säger. Jag tror en del av ”problemet” handlar om själva gymbranschen förhållande till modebranschen. Motsvarigheten till samma arena som röda mattan kanske är gymmen eller någon forma av gala som kan lyfta fram er som bloggar?
Jag tror modebranschen har insett vikten av att synas på vanliga( möjligen lite coolare) människor än på betalda modeller. De är personer som vanliga svenssons kan referera till. Och.. framförallt.. det säljer mer kläder! It´s alla about money in the end.
Det finns lite av en tradition i gymbranschen att göra det mesta in-house bl.a. pr och reklam, det glamoriserar eller trendsetter inte direkt branschen. Den branschgala som idag finns är inte direkt känd för sin trendighet och har ingen som helst vetskap om ”den generella träningsbloggaren”. Så.. miljön träningsbloggarna verkar i är inte den mest star-förlösande som finns.
Först på senare år börjar man hänga med lite mer och ta hjälp av bättre pr/reklambyråer. Känslan för trend och marknadsföring är en helt annan inom modebraschen som liksom lever på trenderna. Modebranschen ligger helt klart före.
Det som är mest förvånande är att gymkedjorna inte inser vilka annonspelare ni som bloggar är- bättre ambassadörer får man leta efter och marknadsvärdet på era recensioner om pass och upplevelser är mycket högre än en halvsida i metro. Det borde ligga i gymmens intresse att betala vissa bloggares kort mot att kanske skriva om nyheter osv enligt mig. Vinsten är gymmens i slutändan ändå. Det kanske händer- om nu någon marknadsperson på gymmen läser detta;)
Spännande analys.
Som du skriver får man kanske dela in bloggar inom gengren ”Träning” i olika katogorier. Några har bloggen som en livsstil precis som modebloggare, de ÄR sin blogg fullt ut. Andra har sin blogg som en träningsdagbok där man välkomnar läsare att ta del av sin träning. Och sen finns det väl en uppsjö andra anledningar till att människor bloggar om träning.
Jag tycker det finns många träningsbloggare som stora företag inom träningsbranchen borde kasta prylar efter. Människor som är ”coola” (vad nu det är…) och är som du säger är ”It girl” (eller för den delen boys. Men det händer sällan. Märkligt.
Men som du skriver är dessa kanske helt enkelt för dåliga på att marknadsföra sig själv. Eller så är det inte intressant för innehavaren av bloggen?
Läser inte modebloggar, det finns helt enkelt inte tid till det. Så det är tur att någon annan har tid att göra dessa analyser 🙂
Kanske är det du Sara som ska satsa året 2011 på att höja statusen för träningsbloggarna? (De som redan fått någon slags ikonstatus är alldeles för präktiga, förutom Marathon Mia då som verkligen vågar vara träningsblogg fullt ut)
Analysen är alltså att träningsbloggarna inte lyckas med samma sak som modebloggarna. Det förefaller väl rätt naturligt när träningsbloggar och modebloggar är ungefär lika olika som modevisningar och Lidingöloppet?
Sara, väl skrivet. Det är oerhört intressant att se likheter och skillnader mellan olika ämnens bloggsfärer. Själv är jag nyfiken på vilken kamera du själv använder, för du tar sjukt snygga bilder som inspirerar även en otränad säl som jag.
Mycket intressant inlägg!
Mycket intressant inlägg Sara! Träningsmode är inte hett. Vi far skaffa var egen oscarsgala med röda mattan. Starquality i prestationer är större, men uppmärksamheten mindre – beror det pa malgruppen av läsare? Det finns ju sa manga bloggkonsumerande tonaringar som ser upp till modebloggarna och deras stiltips men hur ser dessa yngre förmagor pa träningsbloggarna? Det är vad jag vet inte manga 12-17 aringar som skriver träningsbloggar, men däremot modebloggar.
Mia: absolut – jag kan tänka mig att många lägger större fokus att lyckas med träningen än att lyckas med bloggen! jag tror att modebloggare också vill lyckas ”som människor” men ser att det kan utvecklas till en karriär istället. många som träningsbloggar gör det med träning som huvudsyfte, det är det som är det viktiga liksom. och vill ju inte ha att göra med reklam eller ”sponsorer” – men i modebloggvärlden är nog detta precis tvärtom. äsch, det där var konstigt förklarat men skit samma – du har precis sagt det själv så jag behöver inte uppfinna hjulet igen. 🙂
Intressant reflektion. Nu följer jag ju inga modebloggare och trivs att hålla mig i träningsbloggsvärlden. Här kanske det är så att vi snarare vill lyckas som människor – med träningen som en del och bloggen som en annan? Jag fnular vidare i tanken…