Vissa har bett om det så här kommer det. Ett inlägg om mitt tunnelbanehat. Jag har aldrig haft något problem med att åka tunnelbana men de senaste året har min olustkänsla växt i magen till att slå ut i full blom. Jag kan ärligt säga att jag hatar att åka tunnelbana. Att hata är annars rätt så vidrigt. Det är dumt att hata. Onödigt liksom. Så därför lovade jag mig själv innan jul att aldrig mer åka tunnelbana. Det har gått rätt så bra hittills. Jag har bara åkt några enstaka gånger när jag behövt. Annars kommer man rätt långt med fötter och buss. Och taxi också enligt mitt bankkonto från december.

Mitt starka ickegillande började när jag åkte Saltsjöbanan till Slussen och sedan var tvungen att byta till tunnelbana för att åka vidare mot T-centralen och byta igen för att gå av i Stadshagen. Slussen är ett vidrigt ställe att vara på klockan 7.30 på morgonen. Det är som att stå i en kö till det mest hajpade pojkbandet i världen. Som en packad sill går man centimeter för centimeter genom spärrarna och uppför trappan till perrongen. De flesta rycker nog på axlarna åt detta men bland det värsta jag vet är ”ostrukturerade folkmassor”. Sådär som det kan vara i kön till kroggarderoben klockan 3 en lördagsnatt. Sådär som det kan vara i kön till Olympialiften vecka 9 i Åre. Sådär så jag blir tokig.

Ibland får man vänta på perrongen olidligt länge. Växelfel, eller något annat fel, brukar vara anledningen. Just det där gör mig inte så mycket. Jag hatar inte att åka tunnelbana för att den är lite långsam. Jag hatar när hela vagnen är full med folk och man måste stå med näsan i någons armhåla eller framför någons morgonandedräkt. Har man otur hamnar man bredvid någon med ryggsäck som delar ut smockor varje gång han eller hon vrider på sig. Jag hatar att hålla i stången i mitten där någon annan hållit och som förmodligen petat i näsan innan. Eller gått på toaletten och inte tvättat händerna efter. Jag hatar sena helgkvällar på stationerna när killarna står längst bort i hörnet och urinerar över spåren men tror att ingen ser. Jag hatar att rulltrappan aldrig funkar när den behövs som mest för tunga väskor. Jag hatar att alla trängs som hungriga gamar när dörrarna öppnar sig. Jag hatar när ölen rinner på golvet och det ser ut som piss.

Jag hatar tunnelbanan för att den får människor att bete sig som tåg. Det är bara rakt fram som gäller. Inget vett och inget hyfs. Jag hatar tunnelbanan för att den är skitig och äcklig. Trängseln, dofterna, skiten. Snorkråkorna, rispandet på fönstren, fläckarna på sätena och människor som är alldeles för nära.

Men det där hatet är onödigt. Jag vet. Därför ska jag inte åka mer tunnelbana nu. När jag snart blir Stockholmare igen ska jag bo i en lägenhet där tunnelbanan inte når mig. Där bussen och fötterna kan ta mig överallt.

Jag gillar inte griniga inlägg. Så jag avslutar med en glad bild. Så jäkla bra Anja!