Väskan är packad och humöret glatt. Nu åker vi (buss…)!
Det kittlas under fötterna
26 december, 2010
Det kittlas under mina fötter. Längtan. Inspirationen. Suget efter det där som får mig att må så bra. Den målmedvetna jakten på det jag vill vara. Det bästa jag kan bli. Och allt det där som kommer längs med vägen.
Fitnesscoachen har lagt upp sin plan och Dåligt samvete-Heidi har börjat på ny bana. Vad jag planerar inför det nya året dyker upp här inom kort. Just nu konkretiseras det i min fina vita bok med blanka blad som jag fick i julklapp förra året. Den räcker 1 år till. Här finns alla mina träningspass, träningsplaner, kommande mål, utmaningar och belöningar. En tyst coach som påminner mig om den väg jag valt.
Varje år bjuder på 2 naturliga nystarter. Den efter semestern och den efter nyåret. Alla sätt som får oss att förändra oss till det vi vill vara är bra – men det bästa vore om vi kunde hålla hela vägen. Det är det man har en vit bok till. Eller en blogg kanske.
Lucka 25: det här är kärlek
25 december, 2010
En vanlig julkalender tog slut igår. Men det här är ingen vanlig kalender – för den varar ända fram till nyår. Bakom varje lucka finns mina tankar kring saker och ting. Idag bjuder jag på tankar om kärlek. En svår lucka. För hur beskriver man det?
Kärlek är något som inte kan kläs i ord. Det känns i kroppen. Små vingar som får dina fötter att lyfta av lycka och glädje vid en tanke eller ögonblick. En värme i hjärtat som känns ända ut i fingertopparna även när allt är mörkt och grått och tyst.
Kärleken har inga begränsningar – inte heller till människor. Jag känner kärlek till personer, minnen och mitt hem – men till träningen? Nja. Mina känslor till träningen är mer som en hisnande berg och dalbana. Roligt och adrenalinstint. Känslor man längtar efter och som skakar om.
