Non Solo Bar bjöd på julkänsla till frukosten imorse. Jag fortsätter att gå, gå och gå. Eftersom jag har världens varmaste jacka fryser jag inte annat än om näsan. Den värker. Är det verkligen bara -8?
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Bakom lucka 8 finns min önskelista. På den står världsfred, mat till alla hungriga och kärlek till alla mina medmänniskor såklart.
Jag har inte särskilt många saker på min önskelista. När man blir vuxen och tjänar sina egna pengar så hinner man liksom inte önska sig något. Det jag vill ha köper jag – oavsett om det är maj eller december. Det enda jag inte köpt, men som jag just nu vill ha, är en blixt till min kamera. Men den är lite för dyr för att önska sig.
Ett annat skäl till varför jag inte önskar mig något är för att vi inte ger varandra julklappar längre. Det började med att vi gav varandra varsin bok. Vi hade boktema på alla julklappar. Året efter hade vi ett lotteri några veckor före jul – man drog en lapp och det namn som stod på den skulle man köpa julklapp till. Vem som köpt till vem avslöjades på julafton.
Ett skäl till varför julklapparna fått mindre betydelse är att vi spenderat de flesta julaftnar med att åka skidor. Och umgås. Det har varit ett annat fokus än det traditionella. Eftersom mina föräldrar tillhör den sorten som jobbar rätt intensivt har julen varit en rätt så lugn högtid. Vi åker inte runt till folk och släktingar. Vi bara är. Och det är nog det jag önskar allra mest. Att bara få vara.
Vad önskar du dig?
Jag har varit ute och sprungit och fått frostnypna kinder. Härligt. Ännu härligare var det att komma innanför ytterdörren igen.
Vi tog en vända runt Djurgården. Det var tyst och lugnt och ensamt. Knarret under fötterna gjorde oss sällskap under hela rundan. Det är sådana rundor som är jobbiga att komma ut på – men de som känns allra bäst efteråt!