Den här julkalendern handlar om mig. Vissa saker kommer fram genom allt det där jag brukar skriva om – andra grejer är inte lika framträdande. Bakom dagens lucka gömmer sig mina rädslor. Vilka är de?
Ju mer jag tänker efter desto större kontrollbehov inser jag att jag har. Jag har länge tänkt träna NMT – men det avskräcker mig. Jag är skiträdd – jag vet ju inte vad som väntar! Om det bara var jag som behövde göra 100 armhävningar hade det varit lugnt, men pÃ¥ NMT kan man rÃ¥ka ut för andra hemska härliga saker. Man kan behöva göra armhävningar pÃ¥ nÃ¥gon annan. Man kan behöva bära runt pÃ¥ folk. Bäras runt pÃ¥. Klättra pÃ¥ folk. Klättras pÃ¥. Jobbiga tankar! DÃ¥ har jag större förtroende för min styrka att klara av att springa 10 mil. Eller cykla 30.
Kontrollbehovet yttrar sig ocksÃ¥ genom andra saker. Att inte ha en plan gör mig otrygg och nästan deprimerad. Jag mÃ¥ste ha antingen en väg framÃ¥t eller ett mÃ¥l jag vill nÃ¥, annars blir jag oproduktiv och planlös. Utan plan när jag styrketränar kommer jag inte ihÃ¥g en enda övning, utan plan för karriär och privatliv finns det nästan ingen mening med livet. Okej, kanske inte sÃ¥ starkt – men ni fattar.
Som tur var om man läser ovan, så älskar jag att planera. Träningspass eller träningsveckor. Jag har nästan alltid mål med det mesta jag gör och har nästan alltid sikte mot någonting någonstans. Det har jag nu med. Lyckan är därmed fulländad.
Väldigt kontrollerad skidåkning (jag i rosa).
