Den här julkalendern handlar om mig. Vissa saker kommer fram genom allt det där jag brukar skriva om – andra grejer är inte lika framträdande. Bakom dagens lucka gömmer sig mina rädslor. Vilka är de?

Ju mer jag tänker efter desto större kontrollbehov inser jag att jag har. Jag har länge tänkt träna NMT – men det avskräcker mig. Jag är skiträdd – jag vet ju inte vad som väntar! Om det bara var jag som behövde göra 100 armhävningar hade det varit lugnt, men på NMT kan man råka ut för andra hemska härliga saker. Man kan behöva göra armhävningar på någon annan. Man kan behöva bära runt på folk. Bäras runt på. Klättra på folk. Klättras på. Jobbiga tankar! Då har jag större förtroende för min styrka att klara av att springa 10 mil. Eller cykla 30.

Kontrollbehovet yttrar sig också genom andra saker. Att inte ha en plan gör mig otrygg och nästan deprimerad. Jag måste ha antingen en väg framåt eller ett mål jag vill nå, annars blir jag oproduktiv och planlös. Utan plan när jag styrketränar kommer jag inte ihåg en enda övning, utan plan för karriär och privatliv finns det nästan ingen mening med livet. Okej, kanske inte så starkt – men ni fattar.

Som tur var om man läser ovan, så älskar jag att planera. Träningspass eller träningsveckor. Jag har nästan alltid mål med det mesta jag gör och har nästan alltid sikte mot någonting någonstans. Det har jag nu med. Lyckan är därmed fulländad.

Väldigt kontrollerad skidåkning (jag i rosa).