Det har varit intressant att läsa reaktionerna på det här inlägget och var debatten har hamnat. Det bekräftar rätt tydligt talesättet ”we don’t see things how they are – we see things as we are”. Bloggare har relaterat till det utifrån ett helt annat syfte än det skrevs. Ibland undrar jag om man verkligen läste alla raderna?
Jag menar inte att träningsbloggare tränar för mycket. Herregud – jag vet ju hur jag själv tränar. Otroligt mycket! Och lite för ovarierat för att det ska hålla i längden.
Mitt inlägg handlade inte i första hand om bloggar alls. Det handlar om träningsbranschen! Om instruktörer som inte får betalt som de ska eftersom de ”bara” utövar sin hobby, om att maktfaktorn hos de få(!) som styr är extremt hög och om att det är ironiskt (men dock inte fel – vilket jag poängterade!) att det än bransch där människor som haft någon typ av tvångsbeteende – och fortfarande har – som ska inspirera, antingen genom att vara coach, instruktör eller (det är nu det kommer, det lilla ordet som folk har hakat upp sig på) – träningsbloggare.
I ett annat inlägg konstaterades att hälsa inte har med antalet träningstimmar att göra – utan inställningen snarare än handlingen.
Jag vet att misstolkningar i allra högsta grad beror på den som för ut budskapet. Men å andra sidan – we don’t see things as they are, we see them as we are. Och vi är ju faktiskt bara träningsbloggare. ”Bara människor”. Men om vi inte inser vårt ansvar ja då vill vi både äta kakan och spara den. Någonstans får vi faktiskt bestämma oss. Vi vill inspirera – men vi vill inta ta något ansvar?
Malin: ja, det är helt rätt. ibland skulle man vilja skriva ner även de ord som liksom hamnar mellan raderna men det går tyvärr inte.
Det svåra med nätet och kommunikation på nätet är att kommunikationen lätt missuppfattas. Precis som mejl. Ett mejl kan uppfattas som ”argt eller upprört” utan att man kanske menat det riktigt så. Även om man på bloggen har en möjlighet att kommunicera så är det envägskommunikation på sätt och vis. Som det inte blir när man träffas öga mot öga i verkligheten och kan höra tonfall. Det är lätt att läsa in saker mellan raderna.
ÄtaTräna: det har absolut inte varit min mening att peka ut någon enskild – men jag vill ändock kommentera det håll som debatten tagit. och att det inte var det jag åsyftade när jag inledde den!
Fitnesscoachen: ja om man vill inspirera måste man även ta något slags ansvar också?
Andréa: intressant tanke faktiskt. måste klura lite på det!
Mikael: tävlingsinstinkt är en fin linje, som sagt – det är nog inställningen snarare än handlingen som är nyckeln.
Therese: tack för intressanta synpunkter!!! träningsbranschen blir så komplex i och med att det anses skadligt att ”overdo” it – det gör det inte i t.ex. virkning…
Ann-Sofie: will do! 🙂
Anna: träningen får nog vara viktig och det är det ingen, så som jag förstått det, som misstycker. men när ett missat pass känns som en missad räkning som gått till kronofogden så har den kanske blivit viktig på fel sätt?
Ann-Sofie: sök på Naturdiet i sökrutan här på bloggen så kan du läsa ALLT! 🙂
Johan: ja, det kanske är så?
Lina: jag vill helst inte hänga ut någon, hoppas du förstår det!
Jag håller med Johan och är även inne på det Therese och Andréa skriver kring ansvarskänsla och naivitet. Det är naivt att säga/tro att man inte har ett ansvar för det man skriver och att det gäller att reflektera över det, ju större blogg man har och ju fler läsare man når ut till.
Jag tror också att de som känner sig mest träffade, är de som är mest ”illa ute”.
För i de inlägg i debatten jag har läst, har inte en enda bloggare pekats ut, men ändå är det vissa som skriver försvarstal..
Jag läste Mirandas inlägg nyss och jag antar att det är ett av dem du menar i inlägget. Man får tänka på att hon är väldigt ung och kanske inte har så stor insikt kring hur hon formulerar sig och hur det uppfattas. De flesta som läst debatten delar nog inte hennes uppfattning utav den.
Men de bloggar som har skrivit de senaste inläggen, vilken typ av insikt uppvisar de..? Någon som har problem med att ens ta en vilodag, vilken sundhet och hälsa uppvisar denna?
Klart debatten upprör när människor känner sig träffade.
Var står det om barsdiet? Har inte läst så mkt bloggar tidigare. Det måste jag läsa! Låter helt krejsy, hur står man ut? 🙂
Nja, balans med barsdiet i ett par veckor? Vet inte om jag håller med, även om det görs i experimentellt syfte med glimten i ögat.
Frågan är dock varför det är så tabu att låta träningen bli alltför viktig? Många träningsbloggerskor/bloggare tar sin träning på stort allvar och det respekterar jag. Jag tycker om ”Träningsglädje” för att den andas seriositet, inte trots att den gör det. Tar man sin träning seriöst tar man troligtvis förr eller senare sin kost lika seriöst, annars uteblir tyvärr framstegen snart.
Anna
Jag håller verkligen med dig. Tänk hur många osäkra men träningssugna där ute, som googlar ”fettförbränning” eller ”platt mage” och kommer in på träningsbloggar. Ser hur det tränas och pratas om kost och fotas mat och snygga muskler och man måste förstå att det kan misstolkas som normer som vi proklamerar. Jag försöker i min blogg att skriva utifrån ett hälsosamt perspektiv, men med glimten i ögat och med förståelse för den tidsbrist som de flesta lider av.
Tycker din blogg osar hälsa, träningsglädje och balans. Fortsätt så! 🙂
Jag blev också lite förvånad över reaktionerna och hur ditt inlägg tolkades i bloggvärlden. Och jag tänker att det är de som av någon anledning känner sig träffade som känner att de måste försvara sig. Och eftersom jag är lite cynsikt lagd så tänker jag genast typ ”ingen rök utan eld”. Folk som måste skriva att ”jag får skriva som jag vill, jag kan inte ta ansvar för hur folk tolkar mig” är de som kanske mest av alla borde tänka efter hur de mår.
Jag tycker också att det är något galet med träningsbranschen ibland när jag träffar på den maniska ”hälsosamheten” på gym och bland instruktörer, det är ju inte särskilt sunt när folk tävlar i vem som kan vara mest hälsosam. Och eftersom debatten ändå uppstått angående träningsbloggare och förebilder så tycker jag visst att vi har ett ansvar. Man kan inte skriva vad tusan som helst och sen säga ”men hallå, det är ju ett fritt land och folk får själva stå för hur de tolkar mig”. Det är naivt och fånigt.
Självklart har vi ett ansvar för det som publiceras på nätet. Om inte så kan vi lika gärna skriva ner våra tankar på ett dasspapper och spara det under sängen.
Att publicera träningsdata, träningsmode och kost skapar en stress som jag inte tror är hälsosam.
Ibland kommer jag på mig själv att svära över hur någon har gått om mig i antalet träningsminuter på Funbeat.
Enbart fånigt men det är väl nåt primalt djupt inom mig …
Kan ansvarskänslan gällande vad och hur man skriver präglas av hur ansvarstagande man är i livet i övrigt? Jag brukar fundera över det ibland när jag läser. Har ansvarskänslan något med kunskap att göra? (om vi pratar just kost och träning) Det brukar jag också fundera på.
Klokt och bra skrivet som så ofta Sara!
Såklart måste vi ta ansvar! Vi väljer att föra ut våra åsikter i det offentligta rummet, och vi uttalar oss till höger och vänster om nya produkter, träningsmetoder och dieter. Att påstå att man bloggar som man vill och inte kan ta ansvar för hur andra tolkar det är väldigt naivt. Jag läste ett inlägg kring det imorse och skakade mest på huvudet…