Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Efter 4 dagars intensiv träning på raken vilar jag. När jag lämnar lägenheten är det med min vinterjacka från Columbia. Craftjackan ligger i väskan och väntar på nästa träningsdag.
Istället för träningsbloggande blir det lite Sarabloggande – tänkte uppdatera med allt jag gör idag. Nu först ska vi på frukost med Nike!
Instruktörs-Pia bjuder på supertuff uthållighetsträning på SATS Hötorget just nu och jag var där ikväll för att bli lite starkare. Och lite bättre.
Upplägget var enkelt: vi skulle köra så tufft vi kunde under hela klassen. 4 minuter flack varvades med 4 minuter backe, om och om igen tills en timme hade gått. Jag hade pulsklockan på styret och kunde se min puls under hela klassen. Snittade på 86% och kände mig stark. Ingen mjölksyra och bra flyt i flåset. Det kändes som om jag låg precis på mjölksyratröskeln utan att tippa över vilket är en skön känsla – jag upplevde den häromveckan också.
När klassen var slut var jag det också. Det är en skön känsla att ha gett allt – nöjdheten pirrar i kroppen och den där adrenalinkicken från att ha maxat är svår att slå.
Svårt är också att ladda om och köra igång på nytt. Men efter lite stretching och med forna stammisspinninggrannen Karin Tri bredvid mig så skulle vi köra igång igen. 75 minuter nu – och med ny instruktör framför oss.
Det började dåligt. Jag bytte cykel och hamnade på en skitskum sadel som gjorde att min position hamnade alldeles för långt bak. Efter 10 minuter bytte jag sadel. Jag var trött och hade ont i händerna efter måndags funktionell cirkel där vi gjorde en övning och gick på alla fyra på golvet. Det är töntigt vad känsliga händer jag har! Sedan började trosorna skava under cykelbyxorna (jag vet – inga trosor under cykelbyxor, men jag glömde…). Och med en kvart kvar fick jag skitont i tårna trots att jag kan vifta med dem i skorna (kanske är det just det som är problemet…) – det var faktiskt outhärdligt och jag funderade på att lämna cykeln i förtid. Men jag satt kvar och turistcyklade lite medan de andra målspurtade. Det kändes surt eftersom jag hade en stark KarinTri på ena sidan och en annan stark kille på andra sidan. Då vill man inte mesa när man är i mitten.
Det som var bra var att vi stretchade grundligt efter passet. Jag har delat många framgångar med Karin men nu delar vi samma typ av stelhet och känningar. Vi delar också träningsglädjen, envisheten, en fallenhet för utmaningar och en del annat. Tyvärr delar jag inte hennes 12:e plats på Vättern och hennes 2:a plats på en IronMan i Barcelona i höstas. Tänk vilken grym kompis jag har!
Karin och jag tar en efterträningskaffe
Jag har fått intressanta reflektioner och kommentarer på mitt mail nedan och dem vill jag dela med mig av.
Först och främst så svarade Jacob från Träningslära:
Vill man verkligen veta sin kaloriförbrukning under en dag är det enklast att använda formler för hur mycket energi man gör av med under en dag. http://traningslara.se/att-uppskatta-sitt-energibehov/
Sen adderar man helt enkelt till de extra kalorier man förbrukat under träning. Dessa extra kalorier kan man uppskatta hyffsat med en pulsklocka precis som det står i inlägget du länkar till.
Det finns även sensewear (aka bodybugg) som kan uppskatta energiföbrukningen ganska precist så länge som man inte utför någon högintensiv träning. Dessa är nog den bästa metoden för en privatperson att uppskatta energiföbrukningen.
Sedan fick jag tips om en annan sajt som förklarar hur man kan uppskatta sitt energibehov som också kan vara kul att läsa, och framförallt få lite mer koll på de olika begrepp som används.
