Jag är ingen grötmänniska. Jag gillar visserligen gröt – men jag blir hungrig 5 minuter senare. Imorse fanns inte så mycket i skåpen så det fick bli gröt som sista utväg – men jag gjorde vad jag kunde för att göra den mindre konventionell.

I den här skålen med varma och salta minnen från Tunisien ligger gröt gjord på havregryn med rågkross som kokats upp med lite mer vatten än vanligt. Mot slutet av kokningen hällde jag i kokosflingor, kanel och kardemumma och innan jag serverade lade jag i 1 sked kokosfett och björnbär som vi plockat när det fortfarande var sommar. Till sist toppade jag med mandlar. Extra gott efter en morgonjogg och framför svenska framgångar i Gällivare.