Funderade ett slag på om jag skulle besöka Allt för Hälsanmässan idag men jag sket i det. Begreppet hälsa är brett och allt hokus pokus tilltalar inte mig. Så jag gick och såg Fadern på Stadsteatern istället. Riktigt bra, om än lite frustrerande. Hur gör skådespelarna för att gå ur sina destruktiva roller när applåderna tystnat?
I pausen nÃ¥ddes jag av nyheten att MarathonMia vunnit titeln ”à rets träningsblogg”. Grattis!
Till nästa gÃ¥ng, om det nu blir nÃ¥gon nästa gÃ¥ng, hoppas jag att avsändarna av priset tänker till lite. Framförallt att man inte kan nominera och rösta pÃ¥ en och samma blogg hur mÃ¥nga gÃ¥nger som helst. Som mÃ¥nga andra följde jag regelverket och hetsröstade rätt mÃ¥nga gÃ¥nger dagarna före stängning. Att endast tillÃ¥ta 1 röst per IP-nummer hade kanske inte ändrat det slutliga valresultatet – men det hade byggt en mer rättvis grund.
Och lite ironiskt tycker jag nog att det är att en tidning som tokfokuserar pÃ¥ inomhusträning nu har en vinnande träningsbloggare som i princip aldrig tränar inomhus. Kanske kan man vidga sina vyer lite och släppa in fler vinnare i matchen. Göra det till en fest snarare än en tävling. Kanske dela upp i olika kategorier sÃ¥ som andra tidningars bloggpriser är. Och framförallt – informera om tävlingen även pÃ¥ en framskjuten plats i tidningen och inte pÃ¥ en bortglömd plats pÃ¥ en webb som inte är särskilt användarvänlig.
Jag vet. Som vanligt är jag lite för ärlig för mitt eget bästa. Jag känner lukten av broar som bränns… Om nu avsändarna skulle läsa detta hoppas jag att de ser detta som konstruktiv kritik. Och att de dessutom minns alla mina hyllningsinlägg. Jag gillar mycket med Fitness Magazine. Men inte allt.
