Jag börjar så smått känna mig som en ny människa. Från att ha varit kraftigt rörelsebegränsad i måndags och tisdags mår jag idag rätt så bra. Inte så att jag skulle kasta mig in i ett danspass kanske men jag kan nästan röra mig precis så som jag vill. Det finns hopp om världen. Min värld, alltså.

Efter väldigt många dagar utan hårtvätt har jag nu gjort det jobbigaste som finns.