Igår kändes min rygg helt förstörd. Försökte låtsas om att jag gick helt obehindrat när jag kom hem till mamma och pappa men mamma såg igenom mig. Såklart. Sådant gör mammor alltid.

Så jag fick massage. Mamma letade fram sin massagebänk och så fixade hon lite. Hon hittade precis de punkter i ländryggen där jag var öm, och dessutom snyggt blå från min kiropraktorbehandling i måndags, och så grejade hon lite och så fick jag ligga med en brännande värmekudde på ländryggen. Sedan kändes allt mycket bättre. Idag går jag nästan obehindrat och det finns hopp om livet.

I takt med att ryggen kändes lite bättre så kändes det desto mer i höftböjarna. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan i rygg och höftböjare för det är ingen strålande smärta och ingen molande värk – bara en gnagande känsla om att det är fel. Jag känner höftböjarmusklerna och det säger väl allt. Man känner inte av sina muskler annars – om man inte har träningsvärk då.

Jag hade planerat för en bikramyoga imorse men jag skippade den och satsade på sömn istället. Och en tidig avfärd till jobbet. Nu sitter jag här och jobbar med mina analyser kring beteenden i sociala kanaler och funderar på vad jag vill göra ikväll. Jag har dessutom på mig mina alldeles för lite använda glasögon så att inte mina ögon ska ta stryk av allt snabbläsande och scrollande på skärmen. Fattas bara annat än att jag drar på mig ännu ett rödöga…