Träningsglädje

Jag avslutar den här Stockholmsvistelsen med en sväng på Djurgården. Jag och Ella gåggade lite. Ja, när man kombinerar löpning och powerwalk alltså. Vi är båda på väg tillbaka från fotskador och någonstans måste man ju börja…

Vi pratade löpning och rörlighet och en massa annat. Tiden bara flöt på och vi hade autopiloten på. Någon minuts jogging, några minuters gång. Vi blev omsprungna av snabba löpare och lite långsammare löpare. Mörkret var kompakt och ljuset långt borta från Strandvägen var vackert.

När jag skulle hem höll jag på att inte hitta rätt. Östermalm känns fortfarande inte som mitt hood men jag jobbar på det. Fast jag förfäras lite varje gång jag kliver av på Karlaplan. Jämfört med St Eriksplan, mitt före detta hemmakvarter, så är det att kliva in i ett helt annat liv. Söder, där jag har min ”riktiga” lägenhet (som hyrs ut just nu) är annorlunda på ett tredje sätt…

Ljusen är tända på kontoret. Det märks att vi är mestadels kvinnor här va? Jag tror inte killarna klagar i och för sig, men de uttrycker sig mer i form av ”något är annorlunda här?” istället för att se att vi har möblerat om och tänt ljus. I den allra bästa av världar skulle vi ha köpt den där Body Biken och haft i ett hörn. Mina kollegor roar sig med att spela ”spinninglåtar” för mig för jämnan. Men vad är väl en spinninglåt utan en spinningcykel?

Framöver kommer Jennie och Ola att cykla på den gröna faran. Pengarna för cykeln, tillsammans med många många många generösa bidrag från er och många andra har genererat i 194 200 kronor som skänks direkt till Rosa Bandet via Rosa Dygnet. Min utmaning – som bestod i att cykla i 24 timmar och samla in 1000 kronor för varje cyklad timme – har inbringat mer än 30 000 kronor. Återigen – stort tack till er alla för att ni ville vara med och göra skillnad!

Ikväll sänds Bröstcancergalan och stora delar av gänget bakom Rosa Dygnet kommer att vara där. Gänget, med Maria i spetsen, har utsetts till Rosa Bandets största privata insamlare de senaste 4 åren och kanske är de (vi!!) störst även i år. Maria & Co – ni gör ett jättejobb. Och med det menar jag ”jätte” på alla sätt: jättebra, jättekul och framförallt jätteviktigt!

Ja, något är annorlunda.

Från den 25 november kan man anmäla sig till Nikekonventet. Jag längtar! Jag är ingen konventräv men av de konvent jag har gått på har Nike Convention stått i särklass. Tillsammans med Årekonventet, fast på ett annat sätt. Jag är nyfiken på om The Convention, som går av stapeln nästa helg, sällar sig till konventen som står i en klass för sig. Det ska jag ta reda på – för jag ska nämligen dit! Om allt går i lås kommer Jessicas spinningklass bli en upplevelse utöver det extra – hon har tänkt utanför lådan.