Jag och Erika la ribban högt igÃ¥r. Eftersom vi kom till hotellet hann vi bara sova 4 timmar innan vi slog upp vÃ¥ra gröna. Här skulle yogas! Klassen ”happy hips” stod pÃ¥ schemat och nÃ¥gra minuter in i klassen tänkte jag ”shit, vad fan har jag gjort – Ã¥kt pÃ¥ yogaresa?” och mindes att det faktiskt är yoga pÃ¥ schemat varenda dag den här veckan. Ni som läst den här bloggen vet att jag inte utövar yoga särskilt ofta. Men ni vet ocksÃ¥ att jag har försökt att gilla det. För alla yogafrälsta människor där ute fÃ¥r yoga att lÃ¥ta sÃ¥ fantastiskt.
Well. I’m still waiting! Men kanske behöver jag inte vänta sÃ¥ länge till. För Johanna Andersson levererade en fantastisk yogaupplevelse och om varje yogapass var sÃ¥ bra som det var igÃ¥r morse – jag dÃ¥ kan jag ocksÃ¥ bli frälst.
Johanna instruerar pÃ¥ ett sätt som förmedlar att ”alla kan”. Hon gör det enkelt och ödmjukt och med lekfullhet – och hon fÃ¥r oss att känna oss självklara oavsett nivÃ¥. Grymt!
Innan lunchen gick jag och Erika till gymmet för att träna lite pÃ¥ egen hand. Vi körde cirkelträningsförslaget frÃ¥n senaste Fitness Magazine. Ett pass som gjorde slut pÃ¥ vÃ¥ra ben men inte vÃ¥ra armar. Men det finns ju fler dagar att trötta ut dem pÃ¥…
PÃ¥ kvällen var det dags för Dynamic training – Ã¥terigen med Johanna. Vi körde klassen ute pÃ¥ stranden med den tunisiska solnedgÃ¥ngen som ridÃ¥ bakom oss och vi sprang, hoppade, krälade och allt annat möjligt i den djupa sanden. Rätt sÃ¥ kul faktiskt även om det alltid blir viss nervositet när man blir indelade i lag och ska tävla mot varandra. Ãr jag bra nog? Kommer jag att sinka laget? Kommer laget känna att jag sinkar dem? Ja, förmodligen är det frÃ¥gor som dyker upp i rätt mÃ¥ngas huvuden när man ska tävla lagvis – även om det bara är pÃ¥ skoj…
Vi fÃ¥r se om vi orkar hÃ¥lla veckan ut i den här takten. à andra sidan har vi inte mycket annat för oss. Vi byter mest kläder hela tiden. Ja just ja, vi slappar ju i solstolar en del ocksÃ¥…
