Jag förstår din frustration Karin! Jag var jättefrustrerad precis i början av skadan men jag tror det hjälpte att ”fokusera om”, att göra allt annat jag faktiskt kunde göra och att träna det istället. Efter ett tag började jag glömma bort frustrationen eftersom jag tränade det andra. Nu är det ju annorlunda för dig eftersom du inte bör träna något alls pga sjukdom men kanske kan du planera kul träningspass? Det brukar hjälpa mig att hålla fokus och motivation vid liv. Se över vad som är målet med träningen och lägga upp en planering därefter. Då känner man att man gör något värdefullt även om man kanske inte kan utföra själva träningen!

Hej Sara, eftersom din blogg heter träningsglädje och eftersom du verkar så härligt pepp hela tiden så vänder jag mig till dig. Jag har varit förkyld i fyra veckor nu. Alltså på riktigt, så att jag inte har kunnat träna. Jag har försökt genomföra ett par lugna pass (typ simma en halvtimme, cykla mina 5 km till jobbet eller gå en promenad) men det har straffat sig varje gång. Dessa fyra veckor föregicks av tre veckor då hela kroppen kändes blytung och min träning gick superdåligt. Bara de tre veckorna höll på att knäcka mig. Addera fyra sjukveckor till det…!!! Jag håller på att tappa hoppet om att jag någonsin kommer kunna träna igen (dumt jag vet, man måste ju bli frisk nån gång). Jag är också rädd att jag när jag blir frisk inte kommer vilja träna mer. Jag kommer bara sitta hemma och glo på tv och äta choklad (det är nog inte så troligt heller, jag är nog fortfarande träningsnarkoman, och jag avskyr tv). Hur gör man för att härda ut i dessa perioder och inte tappa träningsglädjen? Hur har du tagit dig igenom dina hälproblemtider? Jag är så vansinnigt frustrerad.