Jag och Erika konstaterar gemensamt att vi inte är några strandmänniskor. Inte just här i alla fall. Vi hänger vid poolen istället. Här är det fint och lugnt. Men när jag gick ner för en tur på stranden så hände det massor. Det var djur och det var folk och det var båtar och det var annat. Och alla skulle såklart prata med en och fråga vad man hette. För att sälja ridturer, båtturer och alla möjliga andra turer. Jag tycker sådant är lite jobbigt, oavsett om det är i Thailand eller Tunisien. Men i Thailand är det lättare att säga nej. Här är det ett himla trugande…

Hotellet vi bor på är ett paradishotell men stranden är ingen paradisstrand. Så vi känner inte att vi missar så mycket av att inte spendera särskilt mycket tid där. Det går en del vågor och för att komma ut måste man passera en bit med en massa inblåst tång. Då är det lättare att bada i poolen. Dessutom blir man inte lika sandig där…

Den här kaowbåjsaren tjatade till sig en bild på sig själv.