Jag och Erika konstaterar gemensamt att vi inte är nÃ¥gra strandmänniskor. Inte just här i alla fall. Vi hänger vid poolen istället. Här är det fint och lugnt. Men när jag gick ner för en tur pÃ¥ stranden sÃ¥ hände det massor. Det var djur och det var folk och det var bÃ¥tar och det var annat. Och alla skulle sÃ¥klart prata med en och frÃ¥ga vad man hette. För att sälja ridturer, bÃ¥tturer och alla möjliga andra turer. Jag tycker sÃ¥dant är lite jobbigt, oavsett om det är i Thailand eller Tunisien. Men i Thailand är det lättare att säga nej. Här är det ett himla trugande…

Hotellet vi bor pÃ¥ är ett paradishotell men stranden är ingen paradisstrand. SÃ¥ vi känner inte att vi missar sÃ¥ mycket av att inte spendera särskilt mycket tid där. Det gÃ¥r en del vÃ¥gor och för att komma ut mÃ¥ste man passera en bit med en massa inblÃ¥st tÃ¥ng. DÃ¥ är det lättare att bada i poolen. Dessutom blir man inte lika sandig där…

Den här kaowbåjsaren tjatade till sig en bild på sig själv.