Medan jag återhämtar mig lite tänkte jag berätta om vad jag tycker om de nominerade i Årets Träningsblogg. Det är 5 bloggare som är nominerade: Andreaz Engström, Soffan, Olga på Mama, Marathon-Mia och Mirandas Minut.

(Ja jag vet att det är vågat att sticka ut hakan och skriva vad man faktiskt tycker om andra bloggare, men det är ju precis detta som alla undrar hela tiden!)

Jag är med i Engströms fan page på Facebook men det är rätt meningslöst – jag är ju aldrig inne på sidan. Men det är kul med en manlig bloggare. Plus för det även om det hamnar i kategorin diskriminering. Men också innehållet i bloggen får plus. Även om det är en muskelbyggarblogg så är den lite kul och intressant på ett sätt som många andra muskelbyggarbloggar inte är. Fast tydligen inte alltför intressant eftersom jag så sällan läser den.

Soffan är en sprudlande person och jag gillar bloggen. Hon bjuder på sig själv och hon är rolig. Man blir glad. Hon är orädd och lite happy go lucky fast på bra sätt. Jag gillar bloggen och skulle gärna lägga min röst på den till årets träningsblogg. Hon är en överraskande uppstickare men hon är att räkna med. Ett önskemål till Soffan är dock lite bättre kamera, eller att speglarna på er anläggning blir skarpare. Du har ju kul kläder och vi vill se dem mera!

Jag sa redan för några veckor sedan att Olga skulle gå till final. Hon har hängivna läsare som inte vill annat än bli av med sina mammakilon. Olgas blogg fyller säkert syftet men jag hittar ingen träningsglädje. Synd.

MarathonMia var en av de 2 bloggar jag nominerade till Årets Träningsblogg. Henne röstar jag också på. Jag behöver nog inte förklara varför – jag har skrivit om MarathonMia rätt många gånger här i bloggen för att ni ska förstå varför. Jag älskar hennes sätt att tänka. Hon är en klok förebild. Precis som Soffan är hon orädd. Ser ni den röda tråden?

Mirandas Minut är full med träningsglädje men ändå läser jag sällan bloggen. Vi har träningsglädjen gemensamt men inte mycket annat.

Summa summarum så blir det en hård kamp mellan 2 orädda tjejer om jag fick bestämma, Soffan och Mia. Men det finns fler bra bloggar jag gärna hade sett bland de fem. Och med dem inkluderat blir den röda tråden ännu tydligare. Det handlar om ”orädsla” och om att sticka ut hakan och våga ta plats. Inte nödvändigtvis bland (eller på bekostnad av) andra – men absolut för sig själv. Heja er ändå!