Jag funderar på det emellanåt. Att det är så svårt att vara nöjd. Och jag kom fram till att jag alltid jagar något bättre. Det spelar ingen roll hur bra jag har det nu. Hur bra jag mår. Hur lycklig jag är. Det kan ju alltid bli lite bättre. Och jakten förtar lite av nuet, kastar lite skugga över solskenet jag faktiskt badar i.
Men jakten på något bättre är också positivt. Det finns en tydlig drivkraft inombords. En motor som hela tiden är igång, som ser möjligheter och inte låter sig nöjas med det som är bara för att det är enkelt och bekvämt.
Som vanligt handlar det om att hitta balansen. Att påminna sig om när det går bra och att påminna sig om att stanna upp och njuta. Låta prestationerna sjunka in innan nya kickar ska hittas. Innan nya utmaningar ska besegras. Men att inte heller stanna upp för länge och segla på gamla meriter. Det blir snabbt ett sjunkande skepp.
Jag har inget bra svar på hur balansen ska uppnås. Det enda sätt jag vet är att stanna upp och påminna sig själv. Men det är ju lätt hänt att jag glömmer just det. Alldeles för lätt hänt.
Ååååå va bra skrivet!!!
Det finns en kille som ord på vad detta kallas: Nextopia! Det är riktigt bra och får en verkligen att täänka till1
http://nextopia.info/about/vad-betyder-nextopia/
Sara, du sätter återigen bloggord på mina tankar… någon sa en gång till mig ”du är ta mej fan aldrig nöjd” – och NEJ, det är jag faktiskt inte…
Den där balansgången är verkligen svår. Den inre drivkraften är på både gott och ont, samtidigt som det är skönt att ha ett driv och en vilja att utvecklas så är det som du säger så lätt att man tappar bort sig i nuet. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Och ibland måste man tyvärr ta en smäll för att inse det. Men jag tror åtminstone att steg ett är att bli medveten om det, först då kan man börja jobba på det. För nuet är ju det enda man kan vara säker på att man får uppleva, vem vet vad som händer imorgon?!
Jag känner igen det där och trots att jag försöker ha i tankarna att hela tiden leva i nuet så är det så svårt att inte fokusera för mycket antingen på framtiden eller det förflutna. När jag var och vandrade i Jämtland förra veckan försökte jag verkligen att ta vara på den stunden jag hade där, att verkligen se färgerna och hur det känns att vandra i naturen. Nu när jag kollar på bilderna i efterhand så känns det ändå som att jag inte kunde ta in hur fantastiskt det egentligen var att ha privilegiet att vandra där…
Balans är individuellt. Enligt min bedömning utstrålar du glädje och harmoni så jag tror nog att du hittat din balans. Vårda den
Malins kommentar var verkligen klockren. Tänk om man hade haft vett att inse hur fin och bra man var… för så där 20 kg sedan. Det enda min osnälla viktkamp ledde till för mig själv var att jag för varje gång jag skulle kämpa istället gick upp ytterligare några kilon, ingen balans i tillvaron fanns överhuvudtaget. Lustigt att jag är snällare mot mig själv nu än jag var när jag vägde sååå mycket mindre, idag tycker jag att jag är bra och fin trots mina kilon och har då också möjlighet att tampas med dem på ett mycket sundare sätt. Tur att man blir lite klokare med åren 🙂
Jag känner igen mig väldigt mycket. Jag försöker att tänka på det ibland, som idag när solen sken och luften var krispig på min lunch-löprunda. Då var jag i nuet.
Nu kanske jag kommer och förpestar tillvaron här, men jag har funderat mkt kring livet och dess mening. Jag tänker vad är vitsen med allt när det ändå tar slut förr eller senare. Det sorgliga är att alla man älskar också försvinner en dag. Sen kan jag inte förstå varför man väljer att skaffa barn, då man oftast får offra stora delar av sin frihet och sitt liv till vilken nytta. Barnet växer, flyttar hemifrån och vill ha sitt egna liv och då sitter man där…
Det är som när man tittar på foton av sig själv för några år sedan och tänker: Oj vad smal/snygg jag var då! För det tyckte man inte då… Jag har min oas i nuet i trädgården. Där är det som tiden bara är nu, precis det jag gör just nu. Kan inte tänka framåt, eller på något annat. Det är fantastiskt att ha hittat dit. Väldigt medelålders dock!