Jag halvligger på en säng i ett rum helt utan fönster. Ett kalt och kallt litet hotellrum där det förvisso finns plats för att göra sådana här grejer. Men varken ork eller energi. Så jag vilar lite ikväll. Låter hjärtat varva ner efter en måndagsmorgon där jag insåg att jag var på helt fel plats vid fel tidpunkt. Att jag egentligen skulle vara 15 mil någon helt annanstans med start om 3 minuter. Och det gick ju inte.

När man börjar en dag med hjärtat i halsgropen så tenderar resten att bli likadan. Man får liksom ingen ordning på saker och ting. Man glömmer grejer och gör mest bara fel. Men jag hade i alla fall alla knappar knäppta i skjortan och min (förvisso) låga stilettklack fastnade bara i kullerstenarna några få gånger. Jag vattenplanade inte en enda gång på E6:an trots att det inte hade kunnat regna mer och jag kör med breda däck och mitt hotellrum utan fönster är åtminstone rent och fräscht trots att det ligger en halvmara från hissen. Och saknar fönster.

Imorgon är en annan dag. Då ska jag berätta om att Rosa Bandet äntligen öppnat sin insamling och då ska jag berätta hur du ska göra om du vill sponsra min cykel och vara med och bidra till forskningen kring bröstcancer. Men först ska jag sova lite. Jag ser i kors just nu.