Nu har jag sett 2 avsnitt av Biggest Loser Sverige och jag är inte imponerad någonstans. Var är glöden? Programmet är stenkallt!
En grej som jag tycker är helt fel i den svenska produktionen är att deltagarna inte verkar få någon hjälp på hemmaplan. Hur ska de då lyckas gå ner i vikt? I Biggest Loser USA får varje utröstad deltagare hjälp med träningen och i slutet av varje program får man se hur det gått för den utröstade deltagaren. Det har i princip alltid gått bra – så det är slutet gott allting gott oavsett om deltagaren blir utröstad eller inte. Det har den svenska versionen tappat – och vad har deltagarna lärt sig då?
I övrigt håller jag helt med TV-bloggen, så jag ska inte ödsla mer än detta korta inlägg på dålig TV. Tur att Season 10 har börjat i USA!
PS. Hur många sekunders utrymme har PT:n Mårten Nyhlén fått under de 2 avsnitten? Inte många. Tanja har fått några fler, men de är lätträknade. DS.
Vet inte om du la ner serien helt men jag kan garantera att Biggest Loser Sverige höjde sig ordentligt efter 3-4 avsnitt. 🙂
[…] på Matfusket som pladdrar, Joel Burman som förstått skillnaden mellan svenskt och amerikanskt, Sara dissar & Pierre är […]
Biggest loser känns som en tveksam programform.
När de säger till dessa människor att det BARA är att energiintaget inte får vara högre än vad man gör av med.
Hallå, det behöver man väl inte vara raketforskare för att lista ut ….
Åh vad jag vill se Intervention!!! Gah!
Men det går ju inte riktigt att jämföra med den amerikanska versionen, även om man såklart gör det eftersom att det är samma koncept. Jag tycker att BL överlag är för mycket fokus på invägning och dessa tramsiga pristävlingar. Och ser faktiskt inte ens fram emot ”originalversionen” som drar igång här i USA om någon vecka. Några saker ska dock klaras ut: Den amerikanska versionen är två timmar per vecka, inte fyra som det skrevs här ovan. Och jag har sett Bob Harper låte sina deltagare göra pushups på en spinningcykel. Nope. Tacka vet jag Thintervention med Jacki Warner.
Problemet, tycker jag, med den svenska versionen är att den bara är en timmes tv-tid, medan den amerikanska är fyra timmar (per vecka). I den amerikanska får man alltså se mycket, mycket mer – här hinner deltagarna knappt komma fram utan det är utrösningen som tar största platsen – och hur ska man bry sig om vem som röstas ut när man inte vet vilka de är?
Den där kvinnliga PTn körde ARMHÄVNINGAR på spinningcykeln i första programmet. Där tappade jag intresset!
Jag har också läst nånstans att de får fortsatt hjälp, efter att de blivit utröstade. Kanske blir det ändå en tävling mellan alla deltagare i slutändan, även de som åkt ut, för att se vilka som gått ner mest?
Tycker hittills att programmet varit helt ok, men det är också allt. Jag se mer av tränarna och så saknar jag ”vad-hände-sen”-delen efter varje omröstning som de har i den amerikanska versionen. Men, vem vet? Det kanske blir bättre efter hand? Alltid svårt att göra en spin-off på ett populärt program i ett annat land och det krävs en liten ”inkörningsperiod” kanske? 🙂
Erika: De har samma trista kläder i USA. Många deltagare i USA kavlar upp ärmarna på sina t-shirts och binder fast dem med snören (för att likna mer svalkande linnen, misstänker jag). Det hade inte skadat med kläder i funktionsmaterial.
Håller med, väldigt platt och oengagerat!
En fråga, du som är stor Biggest Looser fan 🙂
Varför dessa stora tjocka konstiga kläder?!
Både amerikanska och svenska vers kör ju med luvtröjor, vanliga t-shirts och gräsliga urblekta färger!
Hur lätt kan det vara att träna i en stor luvtröja?! Reagerar på det varje gång…
Utbudet av träningskläder är ju enormt måste väl finnas något mer smickrande även för de som är större…?!
Jag tycker både tränare, programledare och deltagare ger mig mer i den amerikanska versionen än i den blekmesiga svenska versionen. Vi får kolla på Season 10 istället!
Vart hittar ni dom amerikanska biggest loser avsnitten? Jag vill gärna se men vet inte riktigt hur och vart. . .
Jag håller med, den svenska versionen är väldigt färglös – och då är det inte bara de urblekta färgerna på tröjorna i jämförelse med den amerikanska versionen jag menar…
Kanske inte är så konstigt att det är skillnad – då vi svenskar generellt är lite mer ”tillknäppta” än andra folkslag. Amerika är ju lite mer ”wild and crazy” om man jämför länderna…
Håller med om att det är dåligt med glöd i den svenska versionen. Den amerikanska är tusen gånger bättre!
Jag håller med till 100%. Och framförallt blev jag irriterad när taktiksnacket började direkt. I USA behåller de faktiskt /iaf till en början/ de som behöver gå ner i vikt även om de hamnat under strecket. De som klarar att gå ner utanför huset skickas hem. Vikten är viktigare än pengarna. I Sverige, not so much, verkar det som….Och charmen med USA är även att de har en programledare som inte är pinnsmal och det ger en härlig signal till de som tittar. Nu har vi en svensk fd skönhetsdrottning som programledare och det ger fel signal, enligt mig.
Håller med dig. Den svenska versionen är verkligen KATASTROF.Det värsta av allt är nog programledaren, det låter som om hon läser ett manus och kommentarer som: ”Lova mig här och nu att du aldrig kommer gå tillbaka till din tidigare vikt”, känns bara så fel.Tacka vet jag originalet!
Jag håller med, även om jag tycker att det andra avsnittet var bättre än det första. Men Mårten och Tanja ges alldeles för lite utrymme!
Håller med dig helt! Tacka vet jag amerikanska Biggest Loser. 🙂
De får coaching hemma oxå. Vet inte hurdan men jag vet att dem får det, läste det på tv4’s forum (tror jag det var).
Sen är ju vi svenskar lite stel så vad kan man förvänta
sig??? Men jag håller med dig programmet känns kallt och en av de stora anledningarna till det, tror jag, är att Jessica Almenäs. Det känns som att hon inte har någon förståelse alls för deltagarna.
Nej, tacka vet jag det riktiga Biggest Loser med Alison Sweeny, Bob och Jillian =D
Jag tycker inte alls att det är så tokigt som alla säger, men det där att de bara kastas ut efter nån vecka är bara för bedrövligt. Och sen borde de verkligen inte behöva lägga halva tv-tiden på själva invägningen.. visa hur de tränar och äter istället! Men jag gillar personligheterna och det är det som håller mig kvar framför tv:n.
Jag har bara sett början på de två avsnitten, men tycker inte heller alls det verkar vara lika peppande och roligt som de amerikanska säsongerna, utifrån det lilla jag sett. Har thaiboxningen på den tiden på måndagar, men har inte ens känt något sug att se det på play i efterhand.