Det bästa med SATS är spinninginstruktören Pia. Har jag sagt det förut? Well – det tål att sägas igen!

Jag lyssnar inte alltid på vad Pia säger men idag lyssnade jag på vartenda ord. Vi körde återhämtningspass och jag höll mig lugn – till skillnad från pingpongbollen framför som körde med en kadens som höll på att få cykeln på rull på riktigt. Nu och då stannade han tramporna helt och tog en break – innan han snurrade igång fötterna likt en flygplanspropeller igen. Hans kompis satt bredvid mig och tog också pauser lite nu och då – och passade på att göra lite tvärtom och trampa baklänges.

Återhämtningspass är bland de svåraste passen att köra på en spinningcykel. Jag och min (andra) spinninggranne Ella konstaterade att vi saknade den där kicken man får av att maxa – och att återhämtning är ett nödvändigt ont.

Svettiga och snygga!