Jag tar tillfället i akt och vilar mig i form i eftermiddag. Jag var på gymmet svintidigt imorse och fuskcyklade en massa kilometrar. Inte helt okej enligt min eminenta men stränga cykelcoach KarinTri som lär mig allt jag behöver veta och bannar mig för att jag inte pumpar cykeln tillräckligt ofta (men jag har köpt en riktig pump nu Karin!). Men grejen är den att det regnade och åskade som 17 igår kväll och det var så regnkvalmigt imorse att jag inte orkade ge mig ut på racern svintidigt. Dessutom hade jag inte pumpat cykeln – även om golvpumpen är införskaffad.

När jag satt och rullade och inte kom någonstans alls på cykeln imorse så kände jag hur übertrötta mina lår var. Nästan döda. Och jag bestämde mig för att ta det lite piano under resten av dagen. Återvände till gymmet under lunchen men bara för ett lättare styrkepass. Alla vikter var förfärligt tunga.

Någonstans mellan frukost och lunch vaknade resten av huset. Grabben och jag gästas av SvD:s marathon-Petra och medan jag jobbade vid mitt köksbord begav de sig ut på långpass längs Prins Bertils stig. Jag var lite avis först men sedan tänkte jag på benen och då blev det helt plötsligt rätt skönt att sitta vid datorn och jobba. Jag måste vila benen. Jag har en helg på mig att cykla drygt 16 mil. Som en händelse råkar Hylteslingan vara just drygt 16 mil. Men jag fasar lite för beskrivningen ”här måste man ta i lite”. Efter drygt 30 mil på 5 arbetsdagar är mina ben inte rustade för några utsvävningar uppför. Jag undrar om man kan vänta sig bara nedförsbackar om man cyklar åt andra hållet?

(Enligt beskrivningen finns det också flera övernattningsställen längs vägen…)

Grabben och Petra