Idag var cyklingen en helt annan femma. Först av allt: det var soligt ute! Igår var det höstlikt och bittert. Idag sken solen och himlen var blå. Dessutom var motvinden bara envis på hemvägen.

Planen var att cykla 50 km och det kändes faktiskt rätt så kort. Det gäller att tänka positivt på saker och ting och lura sig själv så gott det går och jag tänkte att så kort som 50 km har jag aldrig cyklat förut!

Sträckan jag cyklade gick först upp på Galgberget och sedan utför mot Wapnö och stora fina vägar. Jag tog en sväng uppåt Kvibille och hittade sedan tillbaka till Holm igen. Det är här cyklisterna samlas i Halmstad för när jag springer häromkring brukar jag se ett par och idag mötte jag två: en cykelgubbe (en äldre man med trikåer och ölmage – det finns många sådana!) och så en supersnabbing med snabb hjälm.

På ett ställe längs med vägen var det kaos. Ett gäng ungdjur hade rymt från en kohage och sprang längs med vägen: fort och långt! Ett gäng bilar stannade och vi föste tillbaka djuren åt rätt håll – sedan stack jag iväg igen. Jag skulle cykla, inte jaga kossor.

Eftersom det blev en kortis på cykeln tog jag med mig Grabben och gick till gymmet på kvällen. Jag hade noll energi i benen och stod och rullade runt på crosstrainern ett tag och kom på mig själv med att vara sömnig igen. Jag är helt övertygad om att det är luften från cyklingen som gör det!

Imorgon är en ny dag med nya äventyr. Och mycket cykling. Gah!